# ID: svediakorp-gov460462
# author: Milan Horáček (Verts/ALE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-10-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 337
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar, frånvarande ordförandeskap!
Det var väntat att den lägesrapport som lagts fram för oss i dag skulle bekräfta att Bulgarien och Rumänien ännu inte uppfyller Köpenhamnskriterierna.
Kritiken mot dessa länder är befogad.
Min egen erfarenhet av Visegrad-ländernas problem i samband med EU-anslutningen och min egen kunskap om Rumäniens och Bulgariens anslutningsstrategi gjorde mig mycket skeptisk till tidsfristen den 1 januari 2007.
Ni får gärna fråga varför.
Jag ingick nyligen i en delegation från underutskottet för mänskliga rättigheter som besökte Bukarest, och jag måste tyvärr säga att de samtal vi förde där stärkte mig i min uppfattning.
Vi fick tillfälle att samtala med företrädare för statliga institutioner och med olika icke-statliga organisationer.
Dessa möten påminde mig om mina erfarenheter av regimer i diktaturers spår.
Regeringsföreträdarna var starkt självkritiska, men sa när allt kommer omkring mycket lite konkret.
Det var i mötena med de icke-statliga organisationerna, särskilt de privata samtalen, som tillståndet inom de olika förhandlingsområdena beskrevs på ett mycket tydligare sätt, men också på ett nyktrare och mer dramatiskt sätt.
Detsamma gällde i olika hög grad också våra samtal med de bulgariska motsvarigheterna till dessa företrädare.
Vi möter en verklighet här som inte helt och hållet är vad den ser ut att vara.
Det är ingen större idé att underteckna dokument som inte genomförs.
Det går inte att bortse från de slutsatser som måste dras av dessa problem: det finns ingen öppenhet i rättssystemet, däremot finns det organiserad brottslighet, problem med minoriteter och romerna, korruption och problem med jordbruket och miljön.
Till och med om man ser till de naturkatastrofer som båda länderna har drabbats av kan man tyvärr utgå från att de kommer att få svårt att uppfylla kraven på den korta tid de har på sig.
Det krävs mycket stora insatser för att de ska klara detta ens till 2008.
