# ID: svediakorp-gov460453
# author: Erik Meijer, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-10-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 567
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Fru talman!
I över trettio år har först Europeiska gemenskaperna och därefter Europeiska unionen engagerat sig i att utöka antalet medlemsstater samtidigt som andra samverkansformer har införlivats.
Efter den stora utvidgningen 2004, då plötsligt fler nya medlemsstater gick med än under 70-, 80- och 90-talen tillsammans, har någonting förändrats.
Innan dess var varje utvidgning en framgång, medan många i dag ser utvidgningar som ett hot.
Det är osannolikt att exemplen med Spanien och Irland, som snabbt kunde kompensera sina brister med hjälp av generösa ekonomiska bidrag från EU, kommer att följas av flera.
Många nykomlingar blev beroende av exporten av billiga jordbruksprodukter, billiga gruvprodukter och framför allt billig arbetskraft, samtidigt som de måste importera dyr ny teknik.
De gamla medlemsstaterna förväntar sig att behöva göra allt större utbetalningar till de nya länderna och framför allt förväntar de sig stigande arbetslöshet, kanske till följd av låglönekonkurrens.
Trots detta ligger de nya medlemsstaterna fortfarande efter.
När det gäller Rumänien och Bulgarien fattades ett beslut i april om att dessa länder ska tillåtas gå med som eftertrupp till de tio nya medlemsstaterna från 2004.
Nu hör jag tal, till och med här i parlamentet, om att fastställa en slutgiltig yttre gräns för EU, om att begränsa solidaritetsbidraget från de rika till de fattiga medlemsstaterna, om att använda nationella folkomröstningar som ett sätt för de nuvarande medlemsstaterna att avvisa nya medlemsstater och till och med om uppskjutande av alla utvidgningar tills folken i Frankrike och Nederländerna kommer sig för med att godkänna den konstitution de så kraftfullt har avvisat.
Även om min grupp inte ser genom fingrarna med de ekonomiska och militära lösningarna i konstitutionen eller det demokratiska underskott som dess text underblåser riktar sig inte vår kritik mot de nya länder som vill ansluta sig till EU, länder som har en lägre levnadsstandard.
Tvärtom – deras anslutning skulle kunna hjälpa EU att fokusera mer på gemensamma, storskaliga och gränsöverskridande frågor och mindre på onödiga ingrepp i frågor som kan bedömas och hanteras bättre i mindre skala.
Kroatien och Makedonien är i princip välkomna, liksom Turkiet, förutsatt att landet blir mer demokratiskt och respekterar de mänskliga rättigheterna.
Min grupp är emot att ställa omöjliga krav på nya länder.
Finansiella och ekonomiska krav som utarmar stora delar av befolkningen och berövar den all social trygghet bidrar inte till framsteg utan till att öka korruptionen i samhället.
Om EU vill bidra till ett bra samhälle måste vi i stället öka kraven inom områden som miljö, mänskliga rättigheter och gott styre.
Är vi helt säkra nu på att man inte utvinner guld i Rosia Montana eller på andra platser i Rumänien med hjälp av farliga kemikalier som förgiftar vattnet i Rumänien eller i grannländerna?
Är vi säkra på att det känsliga naturreservatet Kresna Gorge i Bulgarien skyddas mot de ökande vägtransporterna?
Genomförs verkligen de nya lagar som kopieras och överförs från gemenskapens regelverk?
Garanteras lika rättigheter för den stora romska befolkningsgruppen?
Vad händer med de föräldralösa barnen och livsmedelssäkerheten?
Tyvärr har vi inte fått tillräckliga svar på dessa frågor från något av kandidatländerna, vilket innebär att vi inte kan avge vårt omdöme om vad som bör ske härnäst förrän nästa år.
