# ID: svediakorp-gov460451
# author: Alexander Lambsdorff, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-10-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 651
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Fru talman, mina damer och herrar!
Jag är verkligen glad över att vi kan hålla den första debatten om detta ämne med våra observatörer närvarande.
Det tycker jag är ganska fantastiskt.
Även jag vill tacka kommissionen för dess utmärkta arbete.
Precis som övriga grupper välkomnar min grupp valet av förfarande, som innebär att parlamentet rådfrågas om rekommendationen i vår, som Pierre Moscovici nämnde nyss.
Det finns ett par saker jag skulle vilja säga om Bulgarien.
Eftersom landet har genomfört ett val och en regering har bildats är det inte förvånande att kommissionens senaste framstegsrapport är mer kritisk än de tidigare.
Jag vill därför börja med att säga att även om min grupp stöder Bulgariens strävan att bli en EU-medlemsstat förväntar vi oss inte att de nödvändiga reformerna ska genomföras med större disciplin och målmedvetenhet än vad som var fallet förra året.
Resultat är viktiga, för det är utifrån de resultat som nåtts som de nationella parlamenten ska bedöma anslutningsfördragen.
Bulgarien har gjort enorma framsteg.
När det gäller ekonomin ligger landet definitivt i den snabba filen.
Bulgariens dynamik och tillväxt på 6,2 procent – ett tillväxttal som jag önskar att mitt hemland kunde nå upp till – inger förtroende hos de utländska investerare som har fått upp ögonen för Bulgarien som ett intressant placeringsland.
Bulgariens betydande ekonomiska framgång kan man främst tacka den förra regeringens långsiktiga politik för.
Faktum är dock att även de vackraste rosor blir osynliga om de döljs av ogräs.
De framgångar som har gjorts förtas av en ohämmad korruption, ett svagt rättsväsende och oförmågan att genomföra nödvändiga reformer.
Låt oss titta på rättssystemet.
Den 15 oktober antog det bulgariska parlamentet en ny straffprocesslag, men trots att detta är ett viktigt steg i rätt riktning kommer det alldeles för sent.
Nu måste reformerna genomföras snarast.
När det gäller korruptionen och kampen mot den måste man erkänna att framsteg har gjorts när det gäller att bekämpa den småskaliga korruptionen.
Nu är det viktigt att inrikta sig på korruptionen i de högre skikten i politiken, näringslivet och förvaltningen och att konsekvent bekämpa denna.
Paradoxalt nog framstår Bulgariens placering som nummer 55 i Transparency Internationals index som en dålig placering vid första anblicken, tills man upptäcker att Turkiet har 65, Kroatien 70 och Rumänien 85.
Bulgarien har alltså redan kommit en bit på väg inom detta område.
Låt mig göra det fullständigt klart att varken kommissionen – och det är jag säker på, herr kommissionsledamot – eller parlamentet förväntar sig att Bulgarien ska göra underverk.
Alla här i kammaren vet mycket väl att framsteg kräver smärtsamma reformer och inte kan åstadkommas över en natt.
Däremot vill vi att den bulgariska regeringen ska göra framsteg på de områden där så är möjligt.
Detta för mig in på politiken för minoriteter, en fråga som min grupp anser är särskilt viktig.
De bulgariska myndigheterna har hittills inte lyckats få ihop de femton experter som ska ingå i det nationella rådet för samarbete om etniska och demografiska frågor, vilket inte bådar gott för utsikterna att integrera romerna i det bulgariska samhället.
Exakt hur handlingsprogrammet för detta ska drivas igenom är fortfarande osäkert och oklart.
Fagra ord på ett papper räcker inte för oss – bristande ambitioner är inte en lyx som Bulgarien har råd med i detta avgörande skede i landets historia.
Låt mig avslutningsvis säga att kommissionens och min grupps kritik inte syftar till att motarbeta den bulgariska regeringen – tvärtom bör den ses som uppmuntran att gå de sista stegen på vägen mot anslutning med den målmedvetenhet och det allvar som detta kräver.
Jag anser dessutom att vi borde hålla denna debatt i Bryssel i stället för i Strasbourg.
