# ID: svediakorp-gov460424
# author: Athanasios Pafilis (GUE/NGL ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-10-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 232
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Integreringen av befintliga utbildningsprogram som finansieras av EU i ett gemensamt program för livslångt lärande sker inte av en tillfällighet.
Det syftar till att skjuta över statens ansvar att tillhandahålla systematiskt och vetenskapligt anordnad utbildning till individen, så att de på ett eller annat sätt ska förvärva fragmentariska kunskaper och färdigheter som med lätthet kan anpassas till marknadens krav, som en förutsättning för möjligheten till anställning (anställbarhet) och som en ursäkt för arbetslösheten.
Därför valde man termen ” lärande ” i stället för bildning eller utbildning.
Målet med ett ” livslångt lärande ” är att tillmötesgå storföretagens krav på flexibla arbetstagare, anpassade till ett ännu större utnyttjande.
Detta är den största symbolen för det ” europeiska idealet ”, med andra ord de europeiska monopolens konkurrenskraft.
Dessutom var det de stora industriidkarna som först visade ett intresse för det ” livslånga lärandet ”.
Alltsedan 1995 har de uppmanat medlemsstaterna att hantera utbildningen som en process som pågår från vaggan till graven.
I programmet förverkligas detta krav, och därför behövs det inte några kvasihumanitära svulstigheter om att förbättra de nationella systemen, att bekämpa diskrimineringen osv.
Den negativa erfarenheten av att tillämpa liknande åtgärder för den högre utbildningen visar att det integrerade programmet är här för att drivas igenom inom utbildningens alla nivåer i samtliga medlemsstater.
