# ID: svediakorp-gov460407
# author: Ricardo Lagos Escobar, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-10-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,959
# sentences: 135
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Tack så mycket herr talman för er vänliga presentation.
Mina damer och herrar, kära vänner!
För femton år sedan kom jag hit som en av ledarna för oppositionen mot den chilenska diktaturen för att tala med ordförandena för era partigrupper.
I dag står jag inför er som president för ett demokratiskt land, där en bred politisk och social koalition med framgång har innehaft regeringsmakten under femton år.
Chile har förändrats en hel del sedan de där mörka dagarna.
Vi har lyckats med att återfå vårt medborgarskap och våra demokratiska institutioner.
Vi har fördubblat produktionen och internationaliserat vår ekonomi.
Samtidigt har vi minskat fattigdomen till hälften, vi har reformerat utbildningsväsendet, hälsovården och rättssystemet, och med offentliga och privata resurser har vi genomfört en mycket ambitiös plan för infrastruktur och bostäder: i dag är ett av fyra bostadshus i Chile byggda under de senaste femton åren.
Jag anser att vi i dag har en hög grad av social sammanhållning till följd av denna utveckling, och vår integrering i det globala samhället stöds av vårt eget samhälle.
Vi har också undersökt EU: s erfarenheter.
Under mer än ett halvt sekel har ni lyckats kombinera demokrati, marknadsekonomi och en hög grad av social sammanhållning, som harmonierar med en makroekonomisk balans och en välfärdsstat eller, vad bättre är, med ett socialt skyddsnätverk.
Vi har ett gemensamt kulturarv och historiska förbindelser som förenar oss.
Stödet från denna församling för Chiles återgång till demokrati lever kvar i chilenarnas minne.
Under svåra stunder i vårt land reste dåvarande parlamentsledamöter till Chile för att delta i möten, stödja vårt civila samhälle och uttrycka sin solidaritet med den demokratiska saken.
Vi minns dessa händelser med största tacksamhet.
Och jag vill be er att till fullo inse betydelsen av det vi har uppnått.
EU: s roll var, är och kommer alltid att vara ovärderlig.
Historien – vår historia – skulle ha varit annorlunda utan er.
Sanningen om brotten mot de mänskliga rättigheterna är nu offentlig och erkänd.
Vår fantastiska väg mot att upptäcka sanningen inleddes med Rettigrapporten om de som hade försvunnit, och har fortsatt ända till i dag med Valechrapporten om fängslande och tortyr under dessa mörka år.
Jag känner inte till något annat land i världen som har vågat sig på att bilda en kommission för att lyssna på uttalanden av 35 000 människor som hölls häktade och fick utstå tortyr, varav kommissionen erkände att 29 000 var offer.
Vi har kunnat erkänna vårt samhälles moraliska samvete.
Vi har tagit itu med uppgiften att uppnå sanning och rättvisa när det gäller brotten mot de mänskliga rättigheterna.
Som talman Josep Borrell Fontelles sa har nu Chile en stark och kraftfull demokrati.
Den auktoritära konstitutionen har ändrats.
Arbetstagarna har återfått sina rättigheter.
Chile har nu arbetslöshetsbidrag, arbetsmarknadsreformer och en ny och effektivare arbetslagstiftning.
Kvinnors roll erkänns i allt större utsträckning; det finns en betydande och komplett lagstiftning om familjens skyldigheter och rättigheter.
Skyddet av miljön är nu en del av den kollektiva tanken och har införlivats i viktiga offentliga politikområden som nyligen analyserades av OECD.
Den nya generationen i dagens Chile, som har vuxit upp och fostrats i en demokrati, vidgar sina vyer och visar prov på skapande förmåga inom varje område.
I dag är sju av tio personer i den högre utbildningen den första generationen i familjen som genomgår en universitetsutbildning.
Detta visar på den enorma omfattning av den förändring som har gjorts i Chile: det är ett mer frihetssträvande land som är mer solidariskt, mer reformvänligt, mer öppet mot den värld som vi vill sätta vår prägel på.
Det är ett faktum att vi har minskat fattigdomen från 40 procent till 18 procent, och den extrema fattigdomen från 12,9 procent till 4 procent.
Vi har en konkurrenskraftig ekonomi, låga korruptionsnivåer och tillfredsställande indikatorer över människors utveckling.
Vi är emellertid inte nöjda; det finns fortfarande mycket kvar att göra.
Vi måste förändra vårt socialförsäkringsprogram och göra det mer regelmässigt och rättvist.
Det förekommer fortfarande djupt rotade olikheter när det gäller fördelningen av arbetsinkomst.
Lönerna hos den rikaste femtedelen av befolkningen är i genomsnitt fjorton gånger högre än lönerna hos den fattigaste femtedelen.
Om vi i ekvationen för in det som vi erbjuder i social välfärd blir olikheten emellertid sju gånger mindre.
Vi måste hitta en rättvis balans mellan socialt skydd och villkoren för att upprätthålla konkurrenskraften.
Vi betraktar därför EU på ett annat sätt än oss själva.
Den europeiska debatten är ibland vår debatt – jag är medveten om den situation som parlamentet för närvarande genomgår, och jag vill inte ge mig in på frågor som är en del av er debatt – men jag vill emellertid påpeka att även om Chile ofta har framställts som en nyliberal förebild så är denna bild mycket långt ifrån verkligheten.
Vi anser att det så kallade Washingtonsamförståndet, där man talar om liberalisering av marknader, privatisering av vissa företag, avreglering och balanserade budgetar, är något som Chile har tillämpat på ett lämpligt sätt.
Vad som emellertid inte framgår av Washingtonsamförståndet är behovet av en konkret offentlig politik mitt under tillväxten, ämnad för de fattigaste samhällssektorerna och som syftar till att skapa ett socialt välfärdsnätverk.
Inget land kan konkurrera på världsmarknaden utan ett sådant nätverk.
Länder som inte kan skapa en lägsta grad av social sammanhållning inom sina samhällen kommer i det långa loppet att konfronteras med interna konflikter i samhället, vilket hindrar konkurrensen med den omgivande världen.
Vi har därför gjort kraftansträngningar för att växa, och vi har vuxit.
Men denna tillväxt har omvandlats till socialpolitik och utbildning.
Vi har dessutom genomfört den mest djupgående reformen av hälsovården, och jag måste säga er att ” tro mig, det var svårt! ”, för en reform av hälsovården innebär att strida mot en hel rad olika intressen.
Jag sa till våra läkare i Chile: ” Mina vänner, ni är alla socialister under förmiddagen när ni arbetar på ett statligt sjukhus, men ni är alla kapitalister under eftermiddagen när ni behandlar era privata patienter. ”
Och när de hotade med strejker sa jag: ” Låt gå, men gå då ut i strejk både på förmiddagen och på eftermiddagen. ”
Jag är säker på att ni förstår vad jag menar!
Därför är det svårt att genomföra en hälsovårdsreform, för de enda människor som inte är organiserade är patienterna på sjukhusen, och de är också de enda människor som vi måste tala till förmån för.
Reformen omfattar således en mycket stor förändring som gynnar primärvården.
I dagens Chile, när det gäller 25 sjukdomar – det kommer snart att finnas 56 sjukdomar, som motsvarar 80 procent av de medicinska ingreppen på sjukhus – kan vi garantera tre saker: en högkvalitativ institution, en tidsfrist för rådgivning, och i de fall då patienten inte har egna medel tillhandahålls medel från Chiles femton miljoner invånare.
Detta var en utdragen reformprocess, men den är en del av den sociala sammanhållning som i sig är nödvändig.
Vi förstår er debatt på hälso- och välfärdsområdet; jag vill påpeka att medelåldern i Chile är nästan samma som medelåldern här i EU, det skiljer bara några få månader.
Vårt behov av att kunna ge en åldrande befolkning social välfärd är också mycket viktigt för oss.
Samtidigt har vi kunnat skapa en god makroekonomisk situation, och jag vill påpeka att Chile uppfyller alla krav i Maastrichtfördraget.
Med andra ord är er debatt stundtals vår debatt.
Vi följer den därför nära, och vi vill också lära av era erfarenheter.
Varför inte erkänna det?
I många avseenden uppvisar EU ett viktigt föredöme för dagens värld, och ibland när ni är upptagna av era egna debatter inser ni inte att ni utgör ett exempel på det slags samhälle som i dag eftersträvas i världen.
Vi vet att för att kunna fortsätta att växa på ett jämbördigt sätt i framtiden och inte fastna i ett mönster av råvaruexport, få nya arbetstillfällen och låg välfärd måste vi investera kraftigt i innovation, forskning och teknik.
Vi har fyrdubblat våra ansträngningar, men vi har upprättat en fond för innovation som finansieras av en mycket liten del av inkomsterna från koppar.
Koppar är en icke förnybar råvara, som genererar stora inkomster för Chile.
Denna väldiga inkomst ska utgöra grunden för framtiden med hjälp av forskning och teknik.
I detta hänseende räknar vi därför med ett EU-samarbete.
Vårt avtal med EU är ett avtal som kan möjliggöra att vi får tillgång till era resurser på det här området.
Vi vill också förstärka vår integrering i världsekonomin.
Vi är övertygade om att länder går framåt när de uppfattar hela världen som en möjlighet.
Vi bör inte frukta globaliseringen.
I vårt fall har globaliseringen öppnat nya möjligheter, däribland för små företag som befinner sig långt från de stora internationella centrumen.
Givetvis kommer ingen automatisk mekanism att kunna minska de ojämlikheter, den instabilitet och de kriser som globaliseringen för med sig.
Men vi måste ha regler och institutioner som kan styra globaliseringsprocessen.
Om vi vill uppnå detta bör vi bejaka den framträdande globala politikens möjligheter att vara vägledande för samhället.
Här vill jag säga att vi är uppriktigt oroade över globaliseringens ofattbart snabba utveckling, mitt bland de multilaterala institutioner som inte lyckas gå i land med att reglera denna process.
Här i EU ser vi en viktig aktör när det gäller att upprätta mer rättvisa handelsregler, skapa globala allmänna nyttigheter, omorganisera internationella organisationer och åstadkomma makroekonomisk samordning bland världens ekonomiska stormakter.
Vem ska jag vända mig till när ozonlagret i de sydligaste delarna av Chile förvärras alltmer och när solstrålarna blivit starkare till följd av norra halvklotets utsläpp av gaser?
Vissa människor uppskattar inte Kyotoavtalet; jag har sagt till ledarna i dessa länder att ” det låter nog bra, men säg mig då vart jag ska vända mig för att beklaga mig över det som sker i världen? ”.
För det som sker i mitt hemland är i själva verket ett problem som kommer utifrån.
Jag vill därför delge er något som vi anser vara av största vikt: för ett land som Chile blir det multilaterala till sist lokalt.
Därför tror vi på Förenta nationerna, som vi är en ursprunglig medlem i.
Därför anser vi att säkerhetsrådet är det enda organ som har befogenhet att på människosläktets vägnar tillgripa våld.
Vid en tidpunkt när vårt land satt med i säkerhetsrådet sa vi därför nej till en invasion i Irak, om det var beslut som hade fattats utanför säkerhetsrådet.
Eftersom vi var konsekventa sa vi ja, och inom sjuttiotvå timmar gjorde vi en insats för att sprida ut våra militärstyrkor på Haiti, för vi ansåg att vi som latinamerikaner hade en skyldighet att göra vår plikt när säkerhetsrådet bad om det, i ett land i regionen mellan Latinamerika och Västindien som stod inför väldiga svårigheter.
Jag är därför övertygad om att EU: s och den underutvecklade världens problem kommer att lösas gemensamt.
En europeisk professor påpekade att om vi insisterar på att stänga in oss själva bakom murar kommer vi att förgås inifrån och ut i händerna på våra angripare.
Dessa gemensamma värderingar och målsättningar utgör grunden för det associeringsavtal som Chile undertecknade med Europeiska unionen den 18 november 2002.
Europaparlamentet godkände enhälligt detta avtal, en politisk gest som Chile erkänner och är tacksam för.
Med mig vid detta högtidliga tillfälle har jag därför ordförandena för den chilenska senaten och deputeradekammaren, varav den ene är en framstående medlem ur oppositionen mot min regering i Chile, men i dessa sammanhang finns en statspolitik som förenar alla chilenare.
Det här är det mest vidsträckta och mångsidiga avtal som Chile någonsin har undertecknat, och kanske är det också Europeiska unionens mest ambitiösa avtal.
Vi bygger vårt partnerskap.
Vi förstärker förbindelserna på alla de områden som ryms inom associeringsavtalet.
Vårt utbyte är alltmer dynamiskt, som talman Josep Borrell Fontelles påpekade.
EU har ökat sin betydelse som den största externa investeraren i vår ekonomi och står nu för 42 procent av det totala antalet utländska investeringar i Chile.
Vår handel är mycket balanserad geografiskt sett: 30 procent – EU, 25 procent – Asien, 18 procent – Förenta staterna, återstående del – Latinamerika.
Vi har undertecknat ett horisontellt avtal om flygtransport, som vi snart hoppas ska övergå i ett avtal om gemensamt luftrum mellan Chile och EU.
Inom avtalets ramar har vi haft en öppen och intensiv dialog med EU, en dialog mellan trogna allierade, och även om vi vid vissa tillfällen skiljer oss åt när det gäller vissa politikområden – jag vill inte tala om jordbruksstödet här – har vi en gemensam inställning.
I detta sammanhang deltar vi i EU: s operation Althea i Bosnien och Hercegovina.
Chilenska trupper bidrar till freden i ett europeiskt land.
Eftersom vi är medvetna om dessa ansvarsområden deltar vi på Haiti, som jag tidigare nämnde, och vi hoppas att vi kommer att samarbeta ännu närmare med Europeiska unionen under den nya fas som följer på valet i det landet.
Vi samarbetar aktivt för att modernisera våra offentliga institutioner; vi vill öka vårt samarbete när det gäller miljöfrågor, vi vill utbyta erfarenheter och bästa praxis för att ytterligare stärka den sociala sammanhållningen i Chile.
Mina damer och herrar!
Vi latinamerikaner är inte främmande för den mångfald som i dag förekommer i EU.
Några av våra medbröder och medsystrar gör en motsatt resa än den som företogs för hundratals år sedan och som förde ett mycket stort antal europeiska migranter till vår kontinent.
Inte enbart spanjorer.
Åtskilliga av de länder i Europa som hade svårigheter att växa exporterade under mitten av 1800-talet en ofantligt stor arbetsstyrka till Amerika.
Vissa människor företar nu sin återresa i motsatt riktning.
Vi har med kraft åtagit oss att befästa en strategisk associering mellan EU, Latinamerika och Västindien.
Vi vill att EU: s närvaro ska vara starkare där borta.
Vi uppfattar vårt associeringsavtal som ett viktigt steg.
Vi följer EU: s förhandlingar med våra medbröder och medsystrar i Mercosur med intresse och förhoppningar.
Vi hoppas att vi snart kommer att ha mer djupgående associeringsförhandlingar, och jag hoppas att det kommande toppmötet mellan EU och Latinamerika, som ska äga rum i Wien nästa år, kommer att leda till att man upprättar ett interregionalt strategiskt partnerskap med konkreta uppgifter och åtgärder.
Vi latinamerikaner använder ibland alltför mycket retorik; i dessa avtal vill vi ha konkreta fakta.
Mer än en gång har jag berättat för EU: s olika ledare om behovet av att förstå den colombianska processen och de ansträngningar som görs där för att uppnå fred.
Vi bör alla åta oss att stödja Colombia under landets nuvarande ansträngningar för att främja nationell samexistens.
Eftersom vi är förenade genom vårt förflutna, vad vi är och vad vi vill vara, vill vi göra mycket mer tillsammans med EU.
Tillsammans med ett starkt EU som är förenat i sina utrikes åtgärder och fast beslutet att spela sin rättmätiga roll i världen.
Ett EU som är bundet till den frihandel som bidrar till Doharundans framgång.
Ett EU som söker social sammanhållning både internt och på global nivå.
Ett EU som är för multilateralismen och som strävar efter att ge globaliseringen ett mänskligt ansikte.
Ett EU som främjar dialog och överenskommelser mellan olika kulturella, religiösa och sekulära traditioner inom ramen för det som har kallats en civilisationernas allians.
Mina damer och herrar!
För 3 500 år sedan sa en europé i Odyssén ” Berätta för mig, du musa, om den där skarpsinnige hjälten som reste vida omkring.
Många städer besöktes av honom, och många var de nationer med vars seder och bruk han var väl bekant … ”.
Jag har kommit hit till parlamentet i dag för att be er berätta den där historien för oss, för denna 3 500 år gamla resa är också vår resa.
Vissa gånger har vi tagit olika riktningar.
Flera gånger.
Det finns alltid en möjlighet att vi återigen gör detta i framtiden.
Men genom att bekanta oss med andra seder och bruk och genom att vara medveten om andra olika städer kan vi uppnå en framgångsrik gemensam framtid.
Ni stödde oss under svåra tider.
Vi är nu stolta över att återigen komma samman som partner, och vi kommer alltid att se oss själva som vänner, inte enbart förenade av intresse utan också av gemensamma ideal och gemensamma identiteter.
Detta är det grundläggande värde som vi vill fortsätta att bevara, och av den anledningen har jag kommit hit för att tala till er.
Tack så mycket för att ni bjöd in mig.
