# ID: svediakorp-gov460373
# author: Markos Kyprianou, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-10-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,291
# sentences: 38
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag vill tacka utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet samt ledamöterna för dagens debatt, både för frågorna och för förslaget till en resolution.
Det är faktiskt mycket, mycket viktigt, och jag välkomnar det, för jag ser att vi och parlamentet är på samma våglängd; vi har samma prioriteringar, och naturligtvis känner vi samma oro.
Eftersom tiden är begränsad vill jag i dag ta upp de viktigaste punkterna som man hänvisar till i resolutionsförslaget och i den skriftliga frågan, och jag vill tillägga att Karl-Heinz Florenz, ordföranden i utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, ska få en detaljerad promemoria från mig om de frågor som har behandlats i dag, så att parlamentet också får tillgång till en del av de tekniska detaljerna.
För det första – och jag känner att jag måste göra det efter allt som jag nyligen hört – vill jag klargöra skillnaden mellan fågelinfluensa, som är det veterinäruttryck som hänför sig till fåglar och djur, och den eventuella influensapandemin, vilket är en möjlighet som har identifierats av WHO, som Antonios Trakatellis sa, och som vi måste göra intensiva förberedelser inför, eftersom vi inte känner till exakt när den kommer att slå till.
Närvaron av fågelinfluensa i Europa – och jag ska betona detta så att medborgarna i EU också hör det – påverkar inte sannolikheten för en eventuell pandemi.
Därför finns det ingen anledning till panik, men det finns ett behov av eftertanke, så att vi gör de nödvändiga förberedelserna.
Jag vill också betona att EU och dess medlemsstater har de bästa och högsta beredskapsnivåerna i världen.
Det betyder naturligtvis inte att vi, därför att vi står oss bra i jämförelse med andra länder eller andra områden i världen, kan känna oss nöjda, eller att vi har uppnått den beredskapsnivå som krävs för att våra invånare ska kunna känna sig trygga.
Det finns fortfarande stort utrymme för förbättringar och ytterligare förberedelser, även om jag vill erkänna att det har gjorts framsteg i medlemsstaterna sedan vi sist diskuterade detta ämne, och det vill jag betona.
Medlemsstaterna har naturligtvis olika beredskapsnivåer, och det som är viktigt för oss är inte att gradera eller kategorisera medlemsstaterna, utan att trycka på – och jag tackar parlamentet för deras stöd till mig på just denna punkt – så att alla medlemsstater får en tillfredsställande beredskapsnivå.
Det gläder mig att jag i dag kan tala om att vi har fått nationella beredskapsplaner från alla 25 medlemsstaterna, vilket inte var fallet när vi diskuterade frågan i utskottet.
Jag måste naturligtvis acceptera att vissa av dem fortfarande är preliminära utkast, men det spelar ingen roll.
De existerar, och vi granskar dem i dag i Köpenhamn tillsammans med Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar och Världshälsoorganisationen.
Samtidigt håller vi på att revidera gemenskapens beredskapsplan, som antogs i mars 2004, där vi också kommer att ta hänsyn till de nationella planerna och den beredskapsövning som vi kommer att genomföra om några veckor, då vi ska testa planerna för att se hur effektiva de är, och granska hur de stämmer överens med varandra och gemenskapens gällande plan.
När det gäller läkemedel – antivirala medel – är de inte ett universalmedel, och de löser inte alla problem.
Men de är det första försvarsvapen som vi har tillgängligt.
Vi har i dag åtminstone 20 medlemsstater som har beställt eller börjat lagra det aktuella läkemedlet, och enligt vad jag erfar är också övriga medlemsstater i färd med att göra det.
Det finns utan tvivel problem, eftersom industrin för närvarande inte kan klara av de beställningar som har lagts in.
Jag kommer inom kort att ta kontakt och hålla nya möten med industrin – nu när jag har en fullständig bild av läget i medlemsstaterna – så att vi kan undersöka hur man tänker lösa problemet med produktion och leveranser.
Vid det informella mötet med rådet i Förenade kungariket för två dagar sedan diskuterades också idén med ett gemenskapslager av antivirala medel.
På grundval av fördraget har vi naturligtvis inte behörighet till detta, men om vi får instruktioner av rådet är vi villiga att diskutera det så att det – på samma sätt som Världshälsoorganisationen har lager i händelse av kriser eller nödsituationer – finns någonting liknande på gemenskapsnivå.
Men det är viktigt att vi varnar medborgarna för att dessa läkemedel inte är förebyggande, att de inte är några vaccin och att de måste tas enligt ordination och att enskilda medborgare inte kan behandla sig själva.
När det gäller ett vaccin mot pandemin, och detta är min sista punkt, måste vi först av allt göra åtskillnad – vilket Antonios Trakatellis helt riktigt gjorde – mellan vaccinet mot säsongsinfluensa och vaccinet mot en pandemi, som ännu inte existerar.
Vi uppmuntrar medlemsstaterna att öka vaccineringen mot säsongsinfluensa bland högriskgrupper, och vi kommer förmodligen att undersöka denna fråga tillsammans med experterna när det gäller personer som arbetar inom jordbruket och i riskområden, men inte – det vill jag upprepa – för hela Europa.
Medlemsstaterna måste definiera högriskgrupperna, så att vaccineringen mot säsongsinfluensa kan ökas – jag upprepar detta – enbart bland högriskgrupperna.
Det kommer att hjälpa till på det sätt som Antonios Trakatellis angav tidigare, och det kommer också att hjälpa upp samarbetet med industrin, genom ekonomisk stimulans – det är så systemet fungerar – till en ökning av produktionen för att motsvara kraven i händelse av en pandemi.
I händelse av en pandemi kan vaccinet naturligtvis tillverkas först när viruset uppträder.
Det kan inte göras nu.
Som Antonios Trakatellis helt riktigt påpekade tar detta 6 – 8 månader, och säkert inte mindre än 6 månader.
Vi arbetar tillsammans med Europeiska läkemedelsmyndigheten och industrin och gör alla erforderliga förberedelser, och vi är säkra på att allt detta kommer att minska den tid som krävs med tre månader, vilket är en ganska avsevärd tidsbesparing.
Jag önskar att vi kunde göra mer, men detta kommer att med hälften minska den tid som krävs från det ögonblick då viruset konstateras av Världshälsoorganisationen fram till dess det blir möjligt att producera motsvarande vaccin.
Fyra företag har redan uttryckt intresse av att påbörja ett samarbete med Europeiska läkemedelsmyndigheten, och jag är säker på att även andra kommer att göra det.
Men det som är viktigt – och det ska jag diskutera när jag träffar dem – är slutsatsen att för det första brister redan börjar uppstå också på vaccin mot säsongsinfluensa, och jag vill att man ska tala om för mig hur man har för avsikt att lösa detta problem, och för det andra att vi, när det gäller forskningen inför tillverkningen av vaccinet, vill att företagen ska vara samordnade så att de inte gör samma arbete, så att det inte sker någon överlappning, så att de samtidigt arbetar i olika riktningar och så att vi kan täcka alla eventualiteter.
Jag kommer därför att träffa industrin, och jag kommer naturligtvis att hålla parlamentet underrättat så snart jag har några resultat att förmedla.
Jag ska sluta här.
Tack för er uppmärksamhet.
Jag kommer naturligtvis att med stort intresse lyssna till debatten, och jag är alltid beredd att ge parlamentet aktuell information, eftersom ni, som ni vet, är de starkaste allierade jag har i denna min strävan.
