# ID: svediakorp-gov460351
# author: Hans-Gert Poettering, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-10-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 719
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr kommissionsordförande, mina damer och herrar!
Vår grupp anser att denna kammare innehar den självklara rätten att inkalla kommissionsledamöter – inklusive dess ordförande – till kammaren på vår begäran och att be om deras synpunkter.
Kommissionsordföranden har visat att han i hög grad var förberedd på att inställa sig i Bryssel, vilket han är skyldig att göra när parlamentet begär det.
Att så inte skedde berodde på dem som bad honom göra det, och det hade inte på något sätt med honom att göra.
Således tackar vi honom för att han fullgör sin plikt och för att han närvarar här i dag.
Kommissionsledamot Charlie McCreevys uttalanden i Stockholm var inte avsedda att kritisera den svenska sociala modellen, eller att angripa de svenska arbetsmarknadsparternas rätt att besluta om löner.
Det handlade inte om EU: s tjänstedirektiv, och han talade inte heller om att parlamentet, rådet eller kommissionen skulle fatta något beslut, tvärtom hänvisade han till fallet som lagts fram inför EG-domstolen.
När kommissionsledamot McCreevy inför en åhörarskara i Stockholm i början av oktober sa att kommissionen stöder ett lettiskt byggföretag i dess tvist med en svensk fackförening för byggnadsarbetare, gjorde han det som kommissionen är skyldig att göra enligt fördragen, nämligen att agera som en beskyddare av lag och rätt – och i detta fall rätten till frihet att tillhandahålla tjänster.
Med detta försökte han tydliggöra att detta system, i likhet med alla andra, måste uppfylla upprättandet av den inre marknaden, vilket är långt ifrån att ifrågasätta Sveriges traditionella kollektivavtalssystem.
Låt mig ta detta tillfälle i akt och påpeka att andra länder – till exempel det land som Martin Schulz kommer från – redan har besvarat detta genom att utnyttja bestämmelserna i direktivet om utstationering av arbetstagare för byggsektorn, eller valmöjligheten i anslutningsförhandlingarna, dvs. att föreskriva övergångsbestämmelser för arbetare från länder som nyligen har anslutit sig till EU.
Det är uppenbart att Sveriges regering försöker avleda uppmärksamheten från dess egna tillkortakommanden.
Det finns ingen annan förklaring till att Sveriges finansminister försöker utöva påtryckning på EU-institutionerna genom att hota med att dra tillbaka sitt lands stöd för tjänstedirektivet.
Hans motiv är tydliga, och vi anser att hans handling är oacceptabel.
Tjänstedirektivet har ingenting att göra med det föreliggande fallet.
Det som står på spel är tolkningen av lagarna som de är utformade i nuläget, som ingen vill ändra på.
På min grupps vägnar, gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater, skulle jag vilja säga att ingen i vår ställning önskar använda tjänstedirektivet för att ändra på arbetslagstiftning eller lagstiftning om kollektivförhandlingar.
De som påstår motsatsen försöker skrämma människor och driva fram en antieuropeisk hållning.
Vi måste naturligtvis vara mycket försiktiga och ta människors bekymmer på största allvar.
Det insåg vi i och med de två misslyckade folkomröstningarna tidigare i år.
Det är dock inte förnuftigt av politiker att försöka lägga skulden på Bryssel och låta dem i Bryssel rädda situationen.
Europaparlament accepterar inte att en kommissionsledamots uttalande används som en förevändning för att skyla över någon annans misstag och försummelser.
Människorna i Central- och Östeuropa har kämpat för frihet, demokrati och självbestämmande, och det har de gjort med stor framgång.
I och med denna kamp har de uppnått rätten att bli medlemmar i EU-gemenskapen.
Enligt vår uppfattning finns det inget som helst tvivel om att de därför kan göra anspråk på alla rättigheter som är knutna till den ställningen, och de får inte behandlas som andra klassens européer.
Det är vad detta i grund och botten handlar om.
Vi kommer att bli bedömda på grundval av detta.
Vi tillåter inte att EU-gemenskapen grupperas, med medborgare och stater som inbördes delas in i första och andra klass.
Tvärtom är vi en enda gemensam europeisk union, och som sådan tillämpar vi solidaritet.
Vi försvarar vår sociala modell, och den inre marknaden utgör en del av den, eftersom den erbjuder oss den enda möjligheten till att vara konkurrenskraftiga på global nivå.
Det är dessa principer som vår grupp står fast vid.
