# ID: svediakorp-gov460349
# author: José Manuel Barroso, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-10-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 776
# sentences: 39
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag välkomnar denna möjlighet att utbyta åsikter med parlamentet om frågor som står i förgrunden för vår oro.
I samband med att parlamentet den 12 oktober uttryckte sin önskan om den här debatten, såg jag till att stå till förfogande samma dag och var redo att inställa mig i parlamentet samma kväll.
Tyvärr var det omöjligt att få till stånd en lämplig föredragningslista.
Det gläder mig att det nu är möjligt att genomföra den här debatten.
Denna debatt utlöstes av ett pågående fall i svensk domstol och i EG-domstolen.
Det gäller det fall som är känt som Vaxholmsfallet.
Jag är medveten om att de politiska känsligheterna mellan alla parter är starka och att invecklade frågor måste tas upp.
Jag har personligen diskuterat fallet med Sveriges statsminister och Lettlands premiärminister, och jag är fullt medveten om att detta ses som oerhört viktigt.
Kommissionen väntar fortfarande på att EG-domstolen ska lägga fram denna fråga, som hänskjutits för ett förhandsavgörande, för oss.
Vi kommer sedan att undersöka fallet noggrant och presentera våra åsikter för domstolen i en -skrivelse, som vi gör i alla förfaranden av detta slag.
När domstolen har avgett sitt utlåtande står kommissionen självklart till förfogande för att alla parter ska kunna analysera situationen och de eventuella lösningar som fordras.
Eftersom det var möjligt att hitta skäliga lösningar i andra situationer, där direktivet om utstationering av arbetstagare bara är ett exempel, är kommissionen övertygad om att det är möjligt att förena de fyra friheter som har fastställts i EU-fördragen med de olika sociala modeller som medlemsstaterna har valt.
Kommissionens roll är att säkerställa att både det sociala regelverket och lagstiftningen för den inre marknaden respekteras och tillämpas fullt ut i samtliga medlemsstater, utan diskriminering.
Av principskäl respekterar kommissionen de olika sociala modeller som medlemsstaterna har valt.
Kommissionen erkänner att den svenska modellen har uppnått framgångsrika resultat, genom att kombinera hög sysselsättning med flexibilitet för företag och dessutom med social rättvisa.
Det svenska systemet är helt klart en modell som skapar anpassningsförmåga i ett globaliserat samhälle.
Kommissionen vill särskilt bekräfta att Sverige, med tanke på dess framgångsrika historia, inte ansåg det vara nödvändigt att kräva övergångsperioder för att arbetstagare från de nya medlemsstaterna skulle få tillträde till den svenska arbetsmarknaden.
De frågor som har väckts måste också betraktas med hänsyn till deras bredare ekonomiska och politiska sammanhang.
De påvisar behovet av att påskynda vår dagordning för tillväxt och sysselsättning, för att uppnå en starkare social och ekonomisk sammanhållning.
Som jag sa i inledningen utlöstes denna debatt av ett domstolsfall.
Först och främst bör vi invänta domstolens beslut.
Låt mig klargöra att parlamentet inte är någon domstol; det är ett politiskt organ, och det behövs politisk debatt.
Det här är frågor av stor vikt som inte bara handlar om rättslig tolkning.
De väsentliga frågorna är tydliga.
Är vi för eller emot solidaritet i en utvidgad union?
Är vi för eller emot ekonomisk och social sammanhållning, för att minska obalanser i en union som består av 25 medlemsstater?
Är vi för eller emot arbetstagares fria rörlighet, med fullständig respekt för medlemsstaternas nationella lagstiftning och sociala ramverk?
Är vi för eller emot en EU-budget som på ett effektivt sätt främjar ekonomisk och social sammanhållning?
Det är dessa frågor som ligger bakom den här debatten och som vi måste ge våra synpunkter på.
I framtiden måste vi vara förberedda på liknande fall.
Dessa problem kan mycket väl uppstå i en utvidgad union.
Det är intressant att erinra sig att spanska och portugisiska arbetstagare sågs som ett hot av många av de dåvarande EG-medlemmarna, när Spanien och Portugal anslöt sig till EG 1986.
Lösningen var inte att skydda varje enskild marknad, utan att främja ekonomisk och social sammanhållning.
Den övergripande frågan är därför hur vi minskar obalanser och aktivt främjar välstånd, så att vår union verkligen är enad och inte består av konstlade uppdelningar.
Jag hoppas att alla som är för social solidaritet, social sammanhållning och ekonomisk sammanhållning kämpar för den ambitiösa budgetplanen och den aktiva sociala och ekonomiska sammanhållningspolitik vi behöver i ett utvidgat EU.
Vi måste främja enighet och inte konstlade gränser.
Nu vill jag ge ordet till kommissionsledamot Charlie McCreevy.
Som ni vet har han som kommissionsledamot för den inre marknaden särskilt ansvar för att skydda principerna för den inre marknaden som står inskrivna i våra fördrag.
