# ID: svediakorp-gov460346
# author: Stavros Dimas, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-10-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,024
# sentences: 41
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag har noga lyssnat till parlamentsledamöternas anföranden och jag vill lämna några kommentarer till de specifika ändringsförslagen.
De ändringsförslag som rör förordningens rättsliga grund är av särskild betydelse.
Ändringsförslag 1, 4, 5 (första delen) och 45 rör etableringen av artikel 175, medan ändringsförslag 33 och 40 rör etableringen av artikel 95 som enda rättsliga grund.
Kommissionen har, som en del av kompromissen, godtagit att direktivet endast bör grundas på artikel 95 och att förordningens rättsliga grund bör vara artikel 175 och artikel 95 när det gäller artiklarna 8, 9 och 10.
Kommissionen kommer emellertid noggrant att följa den vidare utvecklingen i denna fråga i både parlamentet och rådet.
Jag har noterat era farhågor om denna fråga.
I ändringsförlag 2 och 7 anges i artikel 1, med motsvarande ändring i skälen, att specifika åtgärder behövs för att medlemsstaterna ska kunna nå sina enskilda utsläppsmål enligt Kyotoprotokollet.
Som jag redan har sagt kan kommissionen stödja dessa ändringsförslag under förutsättning att medlemsstaterna inte åsidosätter sina övriga skyldigheter enligt fördraget.
Kommissionen kan likaså stödja ändringsförslag 6 och 31 om främjande av alternativ teknik, förutsatt att ordalydelsen ändras.
Det finns ett antal ändringsförslag av teknisk karaktär som specifikt avser begränsning.
Kommissionen kan stödja de flesta av dessa ändringsförslag, på villkor att språkliga ändringar görs i vissa fall för att avspegla den tekniska verkligheten.
Vi kan också i princip godta ändringsförslag 25, när det gäller behovet att ange den globala uppvärmningspotentialen i märkningen för de tillämpningar som omfattas av denna förordning, även om vi anser att frågan om märkning borde lösas av kommissionen genom utskottet, efter noggranna förberedelser.
Bestämmelsen om översyn är mycket viktig eftersom förordningen bara är ett första steg.
I detta sammanhang kan vi vara positiva när det gäller en del av ändringsförslagen som stärker denna översynsprocess.
Kommissionen kan emellertid inte godta ändringsförslag 27 och 30, enligt vilka kommissionen skulle vara tvungen att lägga fram ett förslag före ett visst datum, oberoende av resultatet av översynen.
Detta skulle undergräva kommissionens initiativrätt när det gäller lagstiftningsförslag och det kan inte godtas.
Kommissionen kan inte stödja ändringsförslag 32, 33, 34, 35, 36, 37, 38 och 41, genom vilka nya ” förbud mot utsläppande på marknaden ” införs.
Kommissionen har alltid sagt att en fullständig teknisk och ekonomisk utvärdering behövs innan det kan fastställas om en produkt eller utrustning som innehåller fluorerade gaser bör förbjudas.
Enligt översynen ska detta ske fyra år efter förordningens ikraftträdande.
Ändringsförslag 26, enligt vilket HFC endast ska användas i de fall det inte finns några andra säkra, tekniskt genomförbara och miljömässigt godtagbara alternativ, kan inte heller godtas.
I praktiken skulle detta innebära att varje medlemsstat skulle kunna göra som den vill när det gäller produkter som innehåller fluorerade växthusgaser, eftersom det inte finns några etablerade kriterier för att avgöra om alternativen är säkra, tekniskt genomförbara och miljömässigt acceptabla osv.
Ett antal andra ändringsförslag som förbättrar några av de allmänna bestämmelserna i förordningen kan godtas.
Kommissionen kan emellertid inte godta ändringsförslag 12, i vilket en ny definition av utsläppande på marknaden föreslås.
Trots att kommissionen stöder principen i ändringsförslag 19 om behovet att underlätta transporter av återvunna fluorerade växthusgaser inom gemenskapen, anser den att det är onödigt här eftersom denna fråga omfattas av den nya förordningen om transport av avfall.
När det gäller direktivet anser kommissionen att ändringsförslag 1 om skatteincitament inte tillför förslaget något extra mervärde.
Medlemsstaterna har redan rätt att bevilja skatteincitament, förutsatt att de uppfyller reglerna om statligt stöd, särskilt riktlinjerna om statligt stöd till skydd för miljön, samt kommissionens meddelande om tillämpningen av reglerna för statligt stöd för åtgärder som omfattar direkt beskattning av företag.
Detsamma gäller för ändringsförslag 2, eftersom medlemsstaterna redan enligt 1999 års direktiv är skyldiga att se till att alla nya bilar som säljs inom Europeiska unionen har märkning där utsläppen av kolidioxid anges.
Som en del av sin översyn av detta direktiv, och i syfte att lämna ett ändringsförslag under 2006, ska kommissionen om så är nödvändigt också undersöka möjligheten att ange information om de mobila luftkonditioneringssystemens växthusgaseffekt i märkningen.
Märkningen ska omfatta information om både det kylmedel som används och effekten på bränsleförbrukningen.
Jag anser att detta kommer att stilla all oro.
Många av de nya ändringsförslag som har lagts fram i syfte att flytta slutdatumet i den gemensamma ståndpunkten från 2017 till 2016 kommer inte att stödjas av kommissionen, eftersom vi anser att de befintliga datumen uppnår vår miljöambition och skulle ge industrin tillräckligt lång tid för att anpassa sig.
Det är viktigt att utfasningen uppnås på ett friktionsfritt, effektivt och tekniskt godtagbart sätt.
Sammanfattningsvis anser kommissionen, med tanke på den förhållandevis låga miljövinst som det skulle innebära att förkorta tidsfristen för utfasningen, att det inte är motiverat att ändra den.
Vi kan inte heller stödja de ändringsförslag där tröskelvärdet för den globala uppvärmningspotentialen ändras från 150 till 50, eftersom vi anser att det skulle avgöra vilken teknik som industrin måste använda utan att ge någon större miljövinst.
Vi anser också att det föreslagna undantaget för små biltillverkare inte är förenligt med systemet för typgodkännanden.
Avslutningsvis kan kommissionen av de 45 ändringsförslagen till förordningen godta fem till fullo, och ytterligare 18 i princip eller delvis.
När det gäller direktivet kan kommissionen inte stödja de 10 ändringsförslagen.
Jag kommer att lämna en fullständig förteckning över kommissionens ståndpunkt om ändringsförslagen till parlamentets sekretariat.
Slutligen vill jag bara tillägga att kommissionen i en skrivelse från generaldirektören till Karl-Heinz Florenz har lämnat detaljerad information om den diskussion som vi hade i kollegiet om de förslag som ännu inte har behandlats av den lagstiftande myndigheten.
Detta syftar endast till att ge parlamentet befintlig tillgänglig information, men inga ytterligare ekonomiska undersökningar är nödvändiga.
