# ID: svediakorp-gov460291
# author: Ján Figeľ, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-10-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: SK
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 774
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Tack så mycket för de många uppmuntrande orden och för era uttalanden till förmån för det kulturella samarbetet inom EU.
Låt mig påminna er om att för bara några år sedan, och säkerligen före Maastricht, hade många sagt att det här inte var en fråga för parlamentet, EU eller kommissionen.
Det behövs mer i dag, mycket mer.
Det finns också en större politisk vilja att samarbeta på det här sättet och jag är säker på att detta kommer att ge resultat, därför att det är nödvändigt.
I första hand på grund av globaliseringen, som riskerar att leda till att vi förlorar vår identitet.
I andra hand på grund av den europeiska integrationen i sig, vilket inte innebär att man ska integrera eller harmonisera kulturer, utan att man ska skapa en gemenskap av kulturer där mångfalden är en tillgång och där sammanhållningen bygger på gemensamma värderingar.
Aldrig tidigare har frågor och fenomen som identitet, medborgarskap och kultur varit föremål för så intensiva diskussioner och arbete inom EU-institutionerna.
Jag ser detta som ett tidens tecken, ett tecken på att vi är på väg bort från de mycket grundläggande efterkrigsfrågorna som kål och stål, till mer krävande frågor som kräver större mognad.
När det gäller en del av förslagen om kultur, till exempel Guy Bonos och andras förslag, anser jag att de nya tankegångarna i förslaget definierar kulturnäringens område mycket väl.
När det gäller stort och smått så har vi redan en hög avslagsfrekvens på 70 – 75 procent.
Detta innebär att ytterligare fragmentering inte kommer att leda till en högre framgångsfrekvens, men det vi vill åstadkomma är högre frekvens när det gäller dimensioner och projekt med två och tre parter.
Jag skulle helst vilja ge ett mycket stort stöd till medlemsstaterna för att hjälpa dem att skapa så kallade motpartsfonder eller finansiering som kompletterar EU-medel, som skulle hjälpa små eller medelstora aktörer i kultursektorn.
Och, jag upprepar, huvudansvaret för kulturpolitiken ligger hos medlemsstaterna.
Vi är villiga och förmögna att stödja och komplettera deras arbete, men vi kan inte ersätta dem.
Erna Hennicot-Schoepges kommentarer om att använda beskattning och socialförsäkringssystem för att främja konstnärers rörlighet hör hemma på kulturministrarnas område.
Deras nästa möte är planerat att äga rum i november.
Jag är övertygad om att detta ligger i allas, inte bara i ministrarnas, utan i alla kulturaktörers vidare intresse.
Herr Joan i Marí, jag hade nyligen ett möte med Europeiska byrån för mindre använda språk (EBLUL).
Byrån har utvidgat sitt medlemsantal till 19 länder och jag anser att den har möjligheter att utveckla sina förbindelser med EU.
Jag vill även påminna om det integrerade programmet för livslångt lärande som vi diskuterade för en liten stund sedan, som utgör en ny möjlighet för utvecklingen av minoritetsspråk och regionala språk.
I dag har vi många fler officiella språk och det finns naturligtvis mer plats för språklig mångfald.
Detta är ett värde som kräver fortsatta satsningar.
Fru Mikko, Stalintidens gulag kommer att tas med bland våra minneshögtider.
Historien är livets lärare, men det är viktigt att enskilda medlemsstater också vidtar åtgärder för att främja historisk medvetenhet.
Vi får inte förvänta oss att EU ska ta över ett så grundläggande ansvar från medlemsstaterna som att minnas sin historia och att främja förståelse för den i samarbete med grannländerna och hela EU.
Jag vill försäkra er om att tillräcklig finansiering och uppmärksamhet kommer att tillhandahållas för att nå detta syfte trots, eller kanske på grund av, att detta flyttats över till programmet ” Medborgare för Europa ”, eftersom detta snarare är en fråga om medborgerlig mognad än om bara kultur.
I detta sammanhang har vi också finansierat särskilda evenemang såsom Solidaritets årsdag i Polen.
Det kommer att bli fler tillfällen.
Jag är övertygad om att detta kan ge drivkraft åt dylika minnesevenemang.
Dessa var de huvudsakliga punkter som jag ansåg nödvändiga att kommentera.
Jag är också mycket tacksam för att ni stödjer 70 i stället för 7.
Å ena sidan välkomnar kommissionen detta, å andra sidan är det nödvändigt att medlemsstaterna börjar betrakta kultur som en integrerad del av EU-samarbetet eftersom kulturen möjliggör en bättre förståelse för ett enat Europa i dag och i framtiden.
Ett förenat Europa handlar mycket mer om kultur än om handel eller geografi.
Det handlar om de värderingar som kulturen förkroppsligar.
