# ID: svediakorp-gov460284
# author: Erna Hennicot-Schoepges (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-10-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 438
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag vill gratulera föredraganden tillbetänkandet.
Min kritik riktar sig naturligtvis inte mot hans betänkande, utan gäller i stället rådets och kommissionens förhållningssätt till kultur.
Konstitutionen skulle ha gett oss grunden för att gripa oss an en gemensam kulturpolitik som bygger på kulturell mångfald och ömsesidig acceptans av principerna om frihet och mänskliga rättigheter.
I konstitutionen gick man emellertid inte så långt som att ge kulturen status av en verklig gemenskapspolitik, vilket var ett argument för att inte rösta för den.
Genom att öka vår kunskap om andra kan vi nå just det mål som alla våra länder strävar efter.
Att bli av med vår rädsla för andra är en förutsättning för att vi ska kunna leva ett liv i fred i ett samhälle där äkta kulturell mångfald råder.
Att lära sig om skillnaderna är målet för vår gemensamma kulturpolitik.
Bland kommissionens mål återfinner vi rörlighet för personer, något som gör att jag ännu en gång ställer följande fråga, trots att jag mycket väl vet att kommissionsledamoten inte själv har ansvaret för detta.
Var i allt detta finner vi rådets arbete med de problem i samband med social trygghet, beskattning och status, som hindrar människor från att verkligen vara rörliga, för att inte tala om arbetet med bristen på ekonomiska medel för att stödja faktiska utbyten mellan de nya och de gamla medlemsstaterna?
Kommissionen har hållit fast vid en interkulturell dialog som mål.
Det var hög tid att detta problem uppmärksammades.
Att få till stånd en ökad samverkanseffekt mellan utbildning och kultur var föremål för ett av de ändringsförslag som parlamentets utskott lade fram.
Ökad samverkan är nödvändig och detta i än högre grad eftersom anställningsbarhet, ett fruktansvärt ord, har använts i EU-dokument som en utbildningsprincip sedan 1998 och det brittiska ordförandeskapet.
Det är ett misstag att tro att det skulle vara ett slöseri med tid att betona kultur mer i skolundervisningen.
Kreativitet och ett livligt sinne är kvaliteter som förvärvas genom förståelse för konstformerna på samma sätt som en kultur av tolerans och förebyggande av våld bygger på respekt för konstnärligt tänkande och på en utveckling av sinnena.
Från och med nu har budgeten för 2006 reviderats nedåt, till 36 miljoner euro i stället för 38 miljoner.
Jag noterar att trots de storslagna tal som José Manuel Barroso och alla gruppordföranden höll inför ett litet antal personer som aktivt bidrar till kultursektorn, så kommer deras ord inte att åtföljas av handling.
Det är min uppfattning.
