# ID: svediakorp-gov460276
# author: Vasco Graça Moura (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-10-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 926
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Trots alla våra skillnader ser vi oss som européer.
Detta beror på den europeiska kulturen som omfattar det gemensamma dynamiska arv som består av våra särdrag och vår språkliga mångfald, beståndsdelar som tillsammans utgör en komplex mosaik där de grekisk-latinska, judisk-kristna och medelhavs-muslimska traditionerna alla finns med, samtidigt som man ser till att ingen av dessa traditioner kan dominera.
Kulturen bör stå högt upp på dagordningen för att främja det europeiska projektet och blåsa nytt liv i vårt gemensamma arv, samtidigt som vi uppmuntrar mångfalden på ett sådant sätt att balans kan uppnås mellan centraliserings- och decentraliseringstendenserna.
Vi måste med andra ord vidta åtgärder som erkänner värdet av vårt gemensamma arv och vi måste göra det möjligt för de drygt 400 miljoner invånarna i unionen att ta reda på mer om varandra inom ramen för deras specifika kulturella och språkliga identiteter.
Det skulle definitivt vara fel att tala om europeisk kulturell integration.
En av de mest fascinerande aspekterna på vår civilisation ligger just i tanken att Europa accepterar sig självt, både som en gemensam enhet och som en enhet som formas och kännetecknas av en öppenhet inför medmänniskorna och världen.
Kultur 2007 – 2013 bör först och främst vara ett ramprogram, inte för integration men för ökad kulturell kommunikation mellan Europas medborgare och det bör genomföras på EU-nivå och bygga på en grund av värderingar.
EU: s kulturpolitik måste därför koncentreras på att tillhandahålla ett europeiskt mervärde.
Annars kommer den inte längre att ha någon innebörd eller kunna särskiljas från nationell kulturpolitik.
Samarbete är dessutom grundläggande mellan de europeiska institutionerna, medlemsstaterna, kulturaktörerna och deltagare från alla medlemsstater liksom deras transnationella nätverk.
Syftet med detta är att förverkliga den gemensamma kulturpolitiken.
Programmet Kultur 2007 – 2013 är tredje generationens program.
Det innefattar erfarenheterna från de tidigare programmen, och syftar till att anta de lämpligaste lösningarna på grundval av denna erfarenhet.
Jag måste säga att jag personligen skulle ha föredragit att detta program hade utformats enligt riktlinjerna för den första generationen – Rafael, Ariane och Kalejdoskop – med de tydligt utstakade områdena konst, litteratur, balett och teater och kulturarv.
Resurserna är begränsade och ändå fortsätter antalet ansökningar om stöd att öka.
För att politiken ska vara effektiv måste den fokuseras på en litet antal tydliga, väldefinierade målsättningar, även om detta innebär att vissa projekt slås ut.
Låt oss i vilket fall som helst hoppas att det nya systemet bidrar mer aktivt till kulturen.
Vi har försökt förbättra kommissionens förslag genom att göra ett antal förändringar i det, så att det kan anpassas effektivare till de föreslagna målen, tydligare innefatta den kulturella dimensionen och betona betydelsen av vårt gemensamma kulturarv utan att underminera nutida kreativitet.
Herr Figeľ!
Med all vederbörlig respekt måste jag säga att det inte ser bra ut att kommissionen avvisar en uttrycklig hänvisning till en aspekt som rör kulturarvet, vilket är en enorm, levande företeelse som andas, som yttrar sig både påtagligt och obestämt, som har samlats under århundraden och har bidragit så mycket till att definiera oss som européer.
Denna aspekt reduceras inte bara till sektorsfrågor; det vi talar om är ett gemensamt ursprung, en gemensam dimension inom alla sektorer och detta är av central betydelse.
Vi anser dessutom att åtgärderna för att bevara europeiska minnesmärken över de fruktansvärda minnena från totalitärt våld, både nazisternas och stalinismens, skulle passa bättre in under rubriken ” Utbildning för samhällsengagemang ”.
Detta förslag, och kommissionens godkännande av det, noterades formellt i utskottsprotokollet.
Herr talman!
Till sist måste jag nämna en högst oroande punkt, nämligen budgeten.
Siffrorna i Reimer Böges betänkande är snarare vägledande, och ändå har de beaktats.
I hans betänkande öronmärktes 566 miljoner euro för detta program, men vi har vi öronmärkt 600 miljoner euro eftersom Reimer Böges betänkande innehöll en reservfond som gjorde det möjligt för oss att göra detta.
Det är ett ynkligt belopp!
Alla som arbetar för de europeiska institutionerna – kommissionens ledamöter, inklusive dess ordförande och kommissionsledamoten för kultur, parlamentsledamöterna, inklusive ordförandena för de parlamentariska grupperna och ett otal andra ledamöter och ledamöterna i rådet, däribland praktiskt taget alla kulturministrar – har länge krävt avsevärt ökade medel inom detta område.
Unionen har nu 25 medlemsstater i stället för 15 och EU måste därför blir mer aktivt på kulturområdet.
Lissabonagendan kommer inte att bli annat än tomma ord om den europeiska kulturpolitiken faller samman, och man misslyckas med att nå målsättningarna om ett gemensamt kulturarv och språklig och kulturell mångfald i medlemsstaterna.
Det kan inte finnas några Lissabonmål om vi inte tar reda på mer om varandra, om våra historiska, kulturella och språkliga identiteter.
Om vi inte gör detta kommer vi inte att kunna samarbeta på lämpligt sätt med varandra om våra gemensamma mål.
Ett sådant samarbete kommer endast att vara möjligt om vi fortsätter att föra en kulturpolitik som inriktas på att tillhandahålla ett europeiskt mervärde, och vi måste ha de resurser som krävs för att kunna göra detta.
Jag uppmanar er därför att anta detta betänkande, som jag hade äran att vara föredragande för.
Jag föreslår också att vi antar alla nyttiga bidrag från ledamöter från alla politiska grupperingar i utskottet för kultur och utbildning.
