# ID: svediakorp-gov460266
# author: Piia-Noora Kauppi (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-10-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 408
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Den senaste tidens händelser visar att Europas yngre generation är lika splittrade i frågan om framtiden för vår kontinent som deras föräldrar.
Å ena sidan sker en stadig ökning av antalet studenter och unga arbetssökande som korsar EU: s gränser på jakt efter nya erfarenheter och karriärutsikter.
Å andra sidan kan vi se att många unga människor känner sig utestängda från denna nya mångnationella verklighet.
Förvisso bidrog de unga väljarna starkt till det franska och nederländska förkastandet av konstitutionen.
Det finns vissa på de politiska ytterkanterna, både till vänster och höger, som hyllar detta missnöje och som kräver att deras gammalmodiga idéer ska rättfärdigas.
Jag tror emellertid att de flesta ser på detta med oro, för vem ska kunna bära upp EU och göra det mer demokratiskt och samtidigt mer integrerat om inte de yngre generationerna gör det?
Lissy Gröners betänkande kommer därför vid en mycket viktig tidpunkt.
Programmet ” Aktiv ungdom ” är inte enbart en informationskampanj om EU; det är något mycket mer värdefullt än så.
Genom att öka det gränsöverskridande utbytet och få ungdomar att engagera sig i medborgerlig verksamhet kan programmet bidra till att motverka fördomar, vidga vyer och bekämpa likgiltighet.
Samtidigt kan det påverka dem och göra dem medvetna om nödvändigheten och värdet av EU-samarbetet, något som alltför många av deras ledare för närvarande varken kan eller vill göra.
Jag vill belysa några punkter.
I programmets initiativ bör man i största möjliga mån tillvarata befintliga lokalt baserade ungdomsorganisationer på gräsrotsnivå.
Dessa bör inte styras byråkratiskt från Bryssel.
För det andra bör även personer så unga som 13 år omfattas, vilket bör vara regel och inte undantag, och givetvis bör en jämn könsfördelning främjas.
Slutligen bör så många länder som möjligt ingå partnerskap på ungdomsområdet.
Den slutliga relevanta punkt som ligger utanför dagens dagordning, men som vi så småningom måste ta itu med, är hur vi ska förbättra förutsättningarna för ungdomar att bosätta sig i ett annat EU-land.
Alltför ofta leder en förlängd utbytesperiod tillsammans med viss arbetserfarenhet till att unga människor går miste om en del av de nationella studierna och de sociala rättigheterna.
För att undvika att de straffas på det här sättet måste vi förbättra överförbarheten av vissa centrala sociala rättigheter inom hela EU, särskilt för ungdomar.
