# ID: svediakorp-gov460242
# author: Doris Pack (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-10-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 746
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Det gläder mig att programmet existerar i sin nuvarande utformning.
Det har utarbetats mot bakgrund av alla våra erfarenheter från Sokratesprogrammet under de senaste tio åren, och vi har försökt att undvika gamla misstag och pröva nya vägar.
Men eftersom alla vägar bär till Rom enligt ordspråket, har parlamentet inbegripit ännu fler nya infallsvinklar och vi bör försöka att se över dem allihop minst en gång.
För helhetens skull vill jag förklara vilka underprogram som finns.
Programmet som helhet handlar om allmän utbildning och yrkesinriktad utbildning, och det är bra att yrkesutbildning nu har inkluderats.
Programmet ger alla möjlighet att delta i utbildningsprogram, praktiskt taget från vaggan till graven.
Det första programmet som är öppet för alla är Comenius.
Det riktar sig till dem som genomgår den obligatoriska utbildningen.
För dem som har skolplikt ger det möjlighet att vid en tidig ålder lära sig vad som menas med kulturella skillnader, eller att ha en gemensam syn på särskilda frågor i olika länder.
Sedan har vi Erasmus-programmet, som ger dessa elever chansen att som studenter genomföra en del av sin utbildning i ett annat EU-land och att tillgodogöra sig sina prestationer hemma.
Parallellt med detta finns Leonardo da Vinci-programmet, som ger lärlingar och praktikanter möjlighet att genomföra en del av sin utbildning i form av en praktikplats i ett annat EU-land.
Det fjärde programmet, Grundtvig, omfattar vuxenutbildning och det femte, som har uppkallats efter Jean Monnet, är ett stödprogram.
Detta omfattar de hyllade institutioner som ni nämnde, och som vi vill utöka med ytterligare två.
Jag hoppas att parlamentet ger sitt stöd till detta.
Vi vill dock fortsätta att stödja ledningen för Jean Monnet-programmet och allt det som redan främjas genom detta program.
Vi har också de övergripande programmen till stöd för dessa verksamheter, som delvis sammanfaller med de särskilda program som redan har nämnts, särskilt när det gäller utvecklingen av material för språkinlärning, learning och spridandet av bästa praxis för allmän utbildning och yrkesutbildning på nationell, regional och lokal nivå.
Vi har förbättrat era förslag ytterligare och har framför allt betonat att Comenius-partnerskapet bör ge en av femton elever, snarare än en av tjugo, möjlighet att studera ett år utomlands, vilket skulle innebära att totalt sex miljoner högstadieelever får chans att tillbringa ett år som gäststudenter vid en skola i ett annat EU-land.
Tillsammans med mina kolleger i utskottet för kultur och utbildning har jag dessutom sett till att lärarnas medvetenhet om EU förbättras genom det nya programmet Comenius Regio.
Vi har också föreslagit att stödet till rörligheten inom Erasmus-programmet, som har varit oförändrat sedan 1993, ska utökas, eftersom 150 EUR inte är en tillräcklig summa pengar för att bo och leva och studera i ett annat land, vilket gör att det blir nödvändigt med bidrag från föräldrar, mor- och farföräldrar och släktingar.
I stället måste vi ge alla studenter möjlighet att delta i utbyten av det här slaget, och därför anser vi att det månatliga bidraget ska ökas med mer än vad kommissionen har föreslagit.
Det är givetvis lika viktigt för mig som för kommissionen att minska byråkratin kring detta.
Administrativa och ekonomiska restriktioner för tilldelandet och utbetalningen av bidrag måste stå i proportion till det belopp som betalas ut.
Låt mig kort ta upp ekonomifrågan.
Vi har endast fått ungefärliga siffror för de ekonomiska resurser som vi talar om i dag.
Ingen vet hur mycket pengar vi kommer att ha till vårt förfogande efter 2007 och därför är siffrorna – både de från kommissionen, budgetutskottet och vårt eget utskott – endast indikativa.
Vi måste vänta och se vad vi får från nästa ordförandeskap för rådet, och därför har kulturutskottet tagit sig friheten att gå utöver de siffror som kommissionen har föreslagit, och även en bit utöver dem som budgetutskottet har enats om.
Vi bör göra en markering om att utbildning är en mycket viktig del av Lissabonprocessen.
Vi behöver utbildning och därför behöver vi mer pengar än vad de nationella regeringarna inom EU är beredda att skjuta till.
Tack så mycket, herr kommissionsledamot, för det arbete som er personal har lagt ned!
