# ID: svediakorp-gov460120
# author: Jan Olbrycht (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-10-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 242
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
EU har ställts inför nya utmaningar till följd av den ekonomiska situationen i Europa och även på grund av pågående och framtida utvidgningar.
Under de senaste 30 åren har genomförandet av de politiska målen främst varit inriktat på ekonomisk och social sammanhållning.
Resultatet av de insatser som gjorts visar att regional sammanhållning bör ingå i dessa mål.
I det större perspektiv som utgörs av problemen med förhållandet mellan centrum och periferi och mellan storstadsområden och mindre befolkningscentrum, exempelvis, blir frågan om urban utveckling allt viktigare.
Enligt Lissabonstrategin ska städer bli centrum för innovativ verksamhet som främjar utveckling.
Det är alltså meningen att de ska fungera som potentiella utvecklingsmotorer i EU.
Samtidigt är det dock just i städerna som allt större inre skillnader har konstaterats, tillsammans med en oroande ökning av sociala problem och till och med social utslagning av vissa grupper.
Städerna bör därför ägnas särskild uppmärksamhet.
Det är därför min uppriktiga förhoppning att tillbörlig hänsyn kommer att tas till stadsrelaterade frågor i all EU: s politik, inte bara i sammanhållningspolitiken.
Framför allt ser jag det som nödvändigt att erkänna att det måste bli obligatoriskt att ta hänsyn till den urbana dimensionen i samband med sammanhållningspolitiska insatser inom ramen för mål 1 och även i mål 2-regioner.
Det vore också lämpligt att delegera projektledningsbefogenhet till stadsnivån när en stads egna förnyelseprogram genomförs.
