# ID: svediakorp-gov460114
# author: Luca Romagnoli (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-10-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 345
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Den urbana dimensionen representerar människans livsstil i dag och under den närmaste framtiden.
Åttio procent av världens befolkning kommer att koncentreras till tätbebyggda områden på vår planet, vilket gör att vi närmar oss det som geografen Konstantinos Doxiadis förutsåg i början av 1970-talet.
En annan internationellt känd geograf, Jean Gottmann, har beskrivit ett annat mönster för bosättning och urban utveckling, megalopolis, som i dag kan exemplifieras med stadsutbredningen längs Förenta staternas Atlantkust samt i södra Kina och Japan.
En omfattande urban expansion äger också rum längs Kaliforniens kust, i Indien mellan Delhi och Calcutta och i Europa längs Rhen i Ruhrområdet från Tyskland till Nederländerna och i Italiens industritriangel mellan Genua, Milano och Turin.
Jag slutar där innan exemplen blir alltför många.
Detta är enorma demografiska smältdeglar där mycket olikartade kulturer och socialgrupper ofta samsas.
Dessa mycket artificiella skapelser lider av en ständig obalans i energi- och miljöhänseende, liksom av allt svårare problem med kommunikationer, vattenförsörjning, social oro och brottslighet.
Till skillnad från slutna naturliga system är dessa artificiella ekosystem uppbyggda som öppna system.
De bör därför sträva efter att upprätthålla sig själva genom att inrikta sig på vissa prioriteringar: minskad avfallsproduktion och förbättrad resursåtervinning samt en effektiv övergripande planering som är beroende inte bara av vad en stad producerar och på vilket sätt utan även av hur den interagerar med andra städer och omgivande förorts- eller landsbygdsområden.
Jean Marie Beaupuy gör rätt i att i sitt betänkande framhålla vikten av partnernätverk mellan städer, på både regional och gränsöverskridande nivå.
Svårigheterna är spridda över ett så stort geografiskt område att vi kan hantera dem endast genom att anta ett övergripande synsätt i fråga om investeringar och förvaltning – vi skulle kunna definiera det som det stora urbana bäckenet.
Vi måste finna ett sätt att se till att vi inte i praktiken går från ett ” megalopolis ” till ett ” nekropolis ”.
