# ID: svediakorp-gov460104
# author: Jean Marie Beaupuy (ALDE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-10-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 912
# sentences: 46
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar, fru kommissionsledamot!
Jag skulle för det första vilja tacka de i kommissionen, parlamentet och rådet, som jag var i kontakt med och som hjälpte mig med att utarbeta detta initiativbetänkande.
Jag hoppas att det kommer att antas snart.
Vad är det som har tagit åt parlamentet då de tar upp urbana frågor, som sannerligen inte står inskrivna i våra fördrag och som vanligtvis inte ligger inom vårt behörighetsområde?
För att få en ordentlig förståelse av situationen i nuläget tror jag att det är nyttigt med en snabb tillbakablick.
Under det sista halvseklet har våra institutioner lagt ned stor kraft på att hantera avgörande frågor såsom, till att börja med, kol och stål, den gemensamma jordbrukspolitiken, Europeiska enhetsakten – vilken är en av grundpelarna i EU: s organisation, och som gör det möjligt för människor, kapital, gods och tjänster att röra sig fritt inom våra länder – och på senare tid har vi också fått den gemensamma valutan.
Medan dessa epokgörande händelser utspelade sig antog vår EU-organisation tusentals åtgärder som berör medborgarnas vardagsliv.
Trots detta har vi inte upplevt någon sammanhängande utveckling av stadsområden och ytterområden där 3 700 000 människor bor, vilket utgör 80 procent av befolkningen.
Jag skulle vilja betona begreppen stads- och ytterområde.
Samtidigt har åtskilliga viktiga beslut fattats under de senaste 15 till 20 åren.
Det första av dessa beslut, som utan tvekan var av stor vikt, fattades 1988 när behovet av urbana pilotprojekt fastställdes genom artikel 10 i Europeiska regionala utvecklingsfonden.
Två år senare, 1990, publicerades två dokument: en grönbok om stadsmiljön och ett betänkande om stadsområden i kris.
Jacques Delors organiserade 1993 en Europakonferens om städer.
När det gäller Urbanprogrammet, som just nu är under diskussion, inleddes det första programmet 1994 och åtföljdes av det andra 2000.
Slutligen inrättades Urbactprogrammet för utbyte av information 2004.
Med andra ord har vi de senaste 15 åren sett att det ständigt har antagits program och åtgärder för urbana frågor.
Jag vill också betona att det under senare år jämsides har hållits många konferenser, symposier och andra forum om frågan.
Under de senaste månaderna har dock saker och ting på det hela taget skridit fram mycket snabbt.
Den 30 november 2004 genomförde det nederländska ordförandeskapet ett informellt rådsmöte (fysisk planering) i Rotterdam, där den urbana dimensionen betonades och ett utomordentligt dokument om frågan antogs.
Tillsammans med mina kolleger i intergruppen Urban bör jag också påpeka att intergruppen Urban-bostäder inrättades 2005.
Det har publicerats ett flertal artiklar om stadspolitik i alla dokument som avser de regionala fonderna och som har utarbetats av kommissionen före 2004.
I december har det brittiska ordförandeskapet planerat ett sammanträde i Bristol om hållbara samhällen.
På så vis ser vi att vi har kommit långt med de urbana frågorna.
Vilken fråga är det vi behandlar i dag?
Vi ser mycket slöseri i våra stads- och ytterområden.
En parlamentsledamot som är närvarande här i dag påpekade till exempel häromdagen att 30 procent av renoverade hus i Leipzig fortsätter att vara obebodda.
Är inte det enormt slöseri?
Har vi inte sett att enstaka skolor byggs här och var utan att bostäder renoveras, eller tvärtom, att bostäder renoveras utan att infrastruktur såsom kollektivtrafik rustas upp, vilket främst har skett tack vare regionala fonder och nationella fonder och lokala budgetar?
Det är dags att sätta stopp för sådant slöseri.
Tiden är mogen för att vi ska anta en mer sammanhängande politik.
Mitt betänkande, som det har förts en utdragen debatt om, syftar inte till att fastställa nya mål.
Målen finns redan.
Syftet med det här betänkandet är att förse oss med de verktyg som hjälper oss att förverkliga strategierna från Lissabon och Göteborg i våra städer och tätbebyggda områden.
Vilka är verktygen?
Jag förutsätter att ni alla har läst det här initiativbetänkandet.
Jag skulle vilja understryka några avgörande punkter, bl.a. att våra tre institutioner – parlamentet, rådet och kommissionen, som förbereder och tillämpar lagstiftning – behöver en inre omvälvning för att styrka effektiviteten i deras beslut om urbana frågor.
Vi bevittnar en maktkamp mellan medlemsstaterna, regionerna, städerna och dessutom EU, och dessa myndigheter måste nu en gång för alla samarbeta bättre för att i hög grad förbättra sin egen effektivitet.
Vi måste utveckla en stadspolitik som är integrerad både när det gäller rumsliga och tematiska termer.
Jag har talat om detta från perspektivet av den negativa bild jag målade upp tidigare.
Vi kan inte genomföra en åtgärd om den inte fungerar tillsammans med andra åtgärder.
Jag avslutar med att understryka goda rutiner.
Jag säger ofta att medvetenhet om och tillämpning av beprövade och testade goda rutiner ofta är mycket mer produktiva än små tilldelningar av medel.
Stadspolitik räknas inte till parlamentets befogenheter.
Låt oss tala klarspråk: Parlamentet tänker inte frigöra några ytterligare enorma summor pengar inom ramen för budgetplanen för att finansiera ny stadsplanering.
Allt beror på om vi kan förbättra vår organisation och vår effektivitet.
Det är förslaget jag lägger fram för er i de olika bestämmelserna i mitt betänkande.
