# ID: svediakorp-gov460081
# author: Vladimír Špidla, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-10-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: CS
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 721
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Mina damer och herrar!
Med er tillåtelse vill jag börja med att tacka parlamentets ledamöter, och särskilt utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, för det här betänkandet.
Kvinnors fattigdom och sociala utslagning är enormt viktiga frågor.
Det finns en trend mot feminisering av fattigdomen i de europeiska samhällena, vilket ju också framgår av ert betänkande.
Majoriteten av de arbetslösa och långtidsarbetslösa är kvinnor, och det är mycket vanligare att kvinnor arbetar deltid än att män gör det.
Man kan inte komma ifrån att kvinnor fortfarande utsätts för våld, både offentligt och privat.
Vidare är omkring 500 000 kvinnor i Europa varje år föremål för människohandel för sexuellt utnyttjande.
Båda dessa problem är ofta en följd av den fattigdom som dessa kvinnor tvingas att leva i.
I ert betänkande slås det än en gång fast att kvinnors sysselsättning är och förblir nyckeln till ekonomiskt oberoende, och ett av de främsta verktygen för att ta sig ur fattigdomsfällan och den sociala utslagningen.
Sysselsättningen har en direkt inverkan på kvinnornas ställning i samhället som helhet.
EU: s åtgärder på sysselsättningsområdet är avgörande för att nå jämställdhet mellan kvinnor och män, och det är viktigt att ha en enhetlig strategi för att öka sysselsättningen och göra det lättare för kvinnor att komma in på arbetsmarknaden.
Denna strategi måste vara skräddarsydd för kvinnors behov, och värna om vissa kvinnogrupper som löper störst risk för social utslagning, såsom ensamstående mödrar, invandrarkvinnor, kvinnor som tillhör etniska minoriteter, kvinnor som har dålig hälsa och äldre kvinnor.
Andelen sysselsatta kvinnor ökade från 50,6 procent till 55,7 procent mellan 1997 och 2004.
Ett av de främsta skälen till detta var den ekonomiska tillväxt som Europa hade under denna period, även om denna var relativt låg.
Sysselsättningen ökar alltså, men det finns fortfarande en utpräglad ojämlikhet och åtskilliga exempel på könsdiskriminering på det här området.
Allmänt sett är det vanligare att kvinnor är arbetslösa, och de arbeten de har är ofta sämre betalda, mindre permanenta och mindre fördelaktiga i fråga om social trygghet.
Samtidigt är det fortfarande kvinnorna som har det största ansvaret för omsorgen om barn och andra vårdbehövande.
De mål för att bekämpa social utslagning som har satts upp med den öppna samordningsmetoden visar hur viktigt det är att medlemsstaterna tar hänsyn till jämställdhet mellan könen när de tar fram, genomför och övervakar de nationella handlingsplanerna för social integration.
De nationella handlingsplanerna är hörnpelare i den europeiska metoden, och ses över vartannat år.
I teorin är alla medlemsstater skyldiga att ta hänsyn till jämställdhet mellan könen på alla områden, eller med andra ord tillämpa integrering av ett jämställdhetsperspektiv på alla nationella genomförandeåtgärder.
För att göra den här uppgiften lättare samlas gemensamma indikatorer på fattigdom och social utslagning in regelbundet, både för män och kvinnor.
Dessutom gör finansieringen genom åtgärdsprogrammet mot social utslagning att den sociala integrationen blir synligare och främjar delaktighet från aktörer ute på fältet.
Avslutningsvis vill jag framhålla tre prioriterade framtidsfrågor.
För det första måste jämställdhet mellan kvinnor och män bli ett prioriterat mål för de sociala trygghetssystemen, i syfte att stärka de sociala rättigheterna för minoriteter på arbetsmarknaden.
För det andra måste vi verka för en politik som är inriktad på att öka tillgången på omsorg med kvalitet för barn och andra vårdbehövande i alla åldrar, så att män och kvinnor faktiskt har ett val i fråga om balansen mellan arbete och privatliv.
Slutligen måste jämställdhetsdimensionen av politiska åtgärder för att bekämpa fattigdom och social utslagning förstärkas för att motverka feminiseringen av fattigdomen.
Mina damer och herrar!
Jag vill fästa er uppmärksamhet på en sak som visar vilken viktig roll vi alla har, och att man ibland inte kommer särskilt långt med enbart lagstiftning.
EU: s lagstiftning för att motverka en löneklyfta mellan könen har funnits i 30 år, men löneskillnaderna mellan män och kvinnor är för närvarande 16 – 33 procent, beroende på medlemsstat.
Som jag ser det är det helt klart att det vi nu behöver är en övergripande och konsekvent strategi.
