# ID: svediakorp-gov460074
# author: Ria Oomen-Ruijten, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-10-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 383
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Låt mig börja med att framföra ett hjärtligt tack till Doris Pack, som i går kväll utnämndes till parlamentsledamot för kultur för året 2005, något som delvis beror på hennes roll som cirkusens ambassadör.
Jag vill också tacka kommissionsledamot Ján Figeľ för det utmärkta sätt på vilket han svarade på frågorna i Doris Packs betänkande.
Charlie Chaplin sa en gång [” Jag är och förblir en enda sak, bara en enda sak, och det är en clown.
Det placerar mig på ett mycket högre plan än någon politiker ”].
Vi politiker får acceptera det.
Det finns dock ett annat citat från William Shakespeare, som sa: [” En bondlurk!
Det är det bästa jag vet ”].
Båda uttalandena visar hur högt en cirkusartist som clownen rankas.
Vi har ju alla härliga minnen av clowner, akrobater, jonglörer och djurtämjare.
Även om cirkusen har utvecklats över tiden så är den djupt förankrad i vår europeiska kultur.
I sin nuvarande form har den funnits sedan 1700-talet, men akrobater och jonglörer uppträdde också på marknader och nöjesfält under många århundraden dessförinnan.
De reste från plats till plats för att visa upp sina färdigheter.
Det är inte mycket som har förändrats på den fronten.
Däremot har någonting annat förändrats, och det är erkännandet av detta kulturarv – som Doris Packs betänkande också handlar om – vilket faktiskt är mycket ringa.
Cirkusen erbjuder inte bara underhållning, utan också bildning, och den når en stor publik.
Allt detta gör att den europeiska cirkuskulturen är någonting som rör oss alla.
Mot den bakgrunden gör föredraganden rätt i att framhålla vikten av god utbildning för barnen i de resande samhällena.
De måste garanteras tillgång till bra skolor och yrkesutbildning på samma sätt som andra barn.
Föredraganden hävdar att cirkusen finns till för unga och gamla, för ” barn i alla åldrar ”, och jag vill följa upp det med någonting som clownen Pipo, som var en berömd nederländsk clown, alltid brukade avsluta sina TV-program med: ” hej då fåglarna, hej då blommorna, hej då barn ”.
