# ID: svediakorp-gov460050
# author: Ján Figeľ, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-10-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: SK
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 461
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag skulle vilja tacka för de många intressanta bidrag och tankar som har förts fram i diskussionen.
Oavsett om vi hänvisar till utbildning som en hörnsten, ett centralt tema eller ett nyckeltema står det klart att utan utbildning och yrkesutbildning som är bättre, av högre kvalitet och mer tillgänglig kommer det att vara omöjligt att hitta lämpliga ekonomiska och sociala lösningar på Lissabonstrategins, EU: s eller medlemsstaternas nuvarande problem.
Jag är övertygad om att utbildning måste vara en central prioritering både här och givetvis framför allt i medlemsstaternas politik.
Låt mig kort besvara en kommentar om rörlighet och Europeiska året för arbetstagares rörlighet 2006.
Jag anser att det bästa sättet att bidra till ökad rörlighet vore att upphäva det moratorium för arbetstagares rörlighet som många av de gamla medlemsstaterna har infört för de nya medlemsstaterna.
Den 1 maj 2006, som markerar den första inledande tvåårsperioden, vore ett lämpligt tillfälle för detta.
Livslångt lärande är sammanfattningsvis varken en lyx eller en hobby.
Det är en nödvändighet om människor ska kunna utveckla sina talanger, sitt datorkunnande, språk och andra färdigheter.
Samma sak gäller lärare, som förmedlar detta till sina elever.
Livslångt lärande bör tillämpas som en princip, en politik, en strategi och ett program.
Å ena sidan är vi bekymrade över uteblivna framsteg med att nå de resultat som vi har kommit överens med medlemsstaterna om.
Å andra sidan finns det uppmuntrande tecken på att de kan nås.
Lissabonprocessen, programmet för internationell utvärdering av elevprestationer (PISA) och jämförande analyser uppvisar också goda resultat, även om genomsnittsresultatet är otillfredsställande.
Jag måste emellertid påpeka att vi inte får gå mot ” det medelmåttiga ”.
Vi bör snarare sträva efter att bli så bra som möjligt och lära av de bästa exemplen.
EU-länderna kan utan tvekan bli bäst i världen när det gäller vetenskap, yrkesskicklighet eller läs- och skivkunnighet och på många av de områden som är en förutsättning för att vara konkurrenskraftig.
Målet, och även lösningen, är att investera mer i utbildning och att rikta investeringarna på ett mer effektivt sätt.
Effektivare investeringar handlar om reformer och anpassningar som är viktiga, rimliga och som sker i tid.
Att investera mera handlar om det verkliga behovet av att öka såväl enskilda länders budgetar (vissa föregår med mycket gott exempel) som EU: s budget.
Jag skulle vilja tacka er för denna typ av strategi och för ert stöd i ekonomiska frågor.
Jag ser fram emot att utveckla dessa former av politik och samarbete till förmån för utbildningen i Europa.
