# ID: svediakorp-gov460049
# author: Laima Andrikienė, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-10-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: LT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 377
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Innan jag blev ledamot av Europaparlamentet arbetade jag som universitetslektor och fakultetsdekanus vid ett av Litauens mest dynamiska universitet, som bildades när Litauen blev självständigt.
Universiteten i Litauen och de andra medlemsstaterna har ett särskilt ansvar och en särskild uppgift att fylla eftersom vi genomför Lissabonstrategin och strävar efter en europeisk union som är en kunskapsbaserad, ekonomisk union med dynamisk utveckling.
För att EU: s universitet ska kunna fullgöra sin uppgift och infria medborgarnas förväntningar är det nödvändigt att höja kvalitetsnivån på utbildningen vid universitet och högskolor samt utveckla den akademiska forskningen.
En annan lika viktig uppgift är utbildning av samhället så att det är redo att acceptera dagens utmaningar.
Vi européer lever i en komplicerad social och politisk värld; vi vill planera våra egna liv, vi är tvungna att leva och arbeta under förhållanden med kulturell, etnisk och språklig mångfald, och dessutom förväntas vi ta aktiv del i samhället och beslutsfattandet.
Våra samhällen och våra medborgare måste inse att tron på att en universitetsexamen räcker hela livet är något som tillhör det förgångna.
Livslångt lärande måste bli en viktig princip, och vi måste göra en gemensam ansträngning för att sträva efter denna vision genom att genomföra nationella program, under aktiv medverkan av medlemsstaterna, och vid behov med stöd av och bidrag från samhället.
När allt kommer omkring är ju ett av målen med livslångt lärande att öka sysselsättningsmöjligheterna.
Dessutom är detta kopplat till ökad innovation, ekonomisk modernisering och konkurrenskraft.
Detta leder i sin tur till fler och mer högkvalitativa arbetstillfällen.
För att nå detta mål måste vi ändra och anpassa medlen för utbildning och undervisning.
Det är oerhört viktigt att livslångt lärande blir heltäckande, dvs. att formell och informell undervisning kompletterar varandra och är kvalitativt förenliga, så att vi kan skapa samhällen som baseras på gedigen erfarenhet.
Jag skulle också vilja påpeka att ett framgångsrikt genomförande av Lissabonmålen om livslångt lärande i hög grad beror på sund och fortlöpande finansiering.
Detta borde vara såväl hela EU: s som de nationella regeringarnas ansvar.
Vi måste prioritera detta mål och anslå tillräckliga medel i den nya budgetplanen.
