# ID: svediakorp-gov459964
# author: Helmut Kuhne (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-10-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 305
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman!
Efter att ha lyssnat till de anföranden som hållits den senaste timmen och inte minst det senaste måste jag säga att jag förstår varför vissa av ledamöterna oroar sig för att Iran kanske känner sig inträngt i ett hörn och inte längre vill delta i en dialog eller förhandlingar.
Jag tror att det måste upprepas att det som trojkan och EU: s organ har erbjudit under dialogen är en balanserad strategi för Iran.
Det är sant att det inte finns någon självklar garanti för framgång, men det finns inget annat alternativ.
Samtliga militära lösningar som nämnts under debatten skulle vara en politisk katastrof, för att inte tala om att de kanske inte ens är genomförbara.
Det måste vi bli fullkomligt på det klara med.
Flera av mina kolleger som yttrat sig den senaste timmen måste också påminnas om att vi redan har upplevt en situation – även i Europa – där två stormakter beväpnade till tänderna med kärnvapen var redo att angripa varandra.
Om det inte hade varit för att de kunde bedöma den andra partens säkerhetsmässiga intressen utifrån den partens synvinkel hade vi varken fått till stånd något icke-spridningsavtal eller någon nedrustning, och vi hade kanske redan fått vara med om ett kärnvapenkrig.
Jag skulle inte ha överlevt det, och det hade antagligen inte heller de som har stått för de krigiska tongångarna här.
Det tål att tänka på.
Visst är det så att vi måste ta hänsyn till andra regimers legitima säkerhetsintressen i våra beräkningar, till och med denna regims intressen.
Det är rimligt att ha en strategi som erbjuder dessa regimer något, men vi bör inte utesluta möjligheten att använda säkerhetsrådet som ett påtryckningsmedel.
Något annat vore politisk oklokt.
