# ID: svediakorp-gov459948
# author: Angelika Beer, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-10-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 456
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Fru talman, herr Alexander, kommissionsledamot Figeľ!
Jag tackar er för vad ni har sagt och för att ni har uppmärksammat frågan om mänskliga rättigheter, för vi alla vet att fred förutsätter mänskliga rättigheter och vice versa.
Vår debatt i dag hålls vid en tidpunkt då ingen vet vad som kommer att hända sedan, så vi bör – inte minst med tanke på de många olika resolutioner vi ska rösta om i morgon – diskutera igenom dem mycket noggrant.
Det är detaljerna som kommer att avgöra om vi i parlamentet lever upp till vårt ansvar att finna en nedtrappningsstrategi, som jag skulle vilja säga handlar om att öppna för nya möjligheter till förhandlingar för att främja vårt politiska mål att förhindra ytterligare spridning av vapen i Mellanöstern och Irans eventuella innehav av en atombomb.
Min grupp ser nedtrappning som möjligt att uppnå, men inte – som vi har lärt av Irak – genom att kontakta säkerhetsrådet.
Om vi inte kan ha en enad front mot säkerhetsrådet fruktar vi att det kan leda till upptrappning och att IAEA inte längre kan utföra sitt arbete i Iran utan att stöta på hinder, något som vi vet kommer att sluta med att en militär upptrappning blir mer sannolik.
Jag hyser inga tvivel om att vi är eniga om målet, och vi måste söka möjligheter hålla dörrarna öppna, för Irans folk – de människor vi är i kontakt med, de journalister som vi känner, människorättsorganisationerna, för att inte nämna nobelpristagarna – har förväntningar på oss, och de förväntar sig att vi ger diplomatin en chans.
På den punkten håller jag med om vad kommissionsledamot Benita Ferrero-Waldner sa.
Vi har talat med dem den här veckan; vi måste vända säkerhetsrådet ryggen och försöka finna politiska lösningar.
Av samma skäl är vi oroade över de mänskliga rättigheterna.
Vi brukar inte ständigt tala om de mänskliga rättigheterna, men dialogen om de mänskliga rättigheterna är en av de saker vi har lagt på is sedan president Mahmoud Ahmadinejad valdes, och situationen för de mänskliga rättigheterna förvärras.
Teheran har sänt officiella företrädare för att lyssna till denna debatt, och jag vädjar till dem att för vår information klargöra huruvida Akbar Ganji fortfarande lever, att se till att han omedelbart friges villkorslöst, liksom hans advokat, som var gäst hos Europaparlamentet så sent som i juli och diskuterade dessa frågor med oss.
Det är vad vår resolution syftar till, och jag menar detta mycket bestämt.
Jag skulle önska att kommissionen och rådet visade oss sitt stöd för att nå detta mål.
