# ID: svediakorp-gov459947
# author: Janusz Onyszkiewicz, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-10-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 316
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Fru talman!
Ansträngningarna för att förhindra spridning av kärnvapen har varit särskilt framgångsrika.
Flera länder som t.ex.
Argentina och Sydafrika har beslutat sig för att inte fullfölja sådana program.
Även länder som Vitryssland, Kazakstan och Ukraina, som fick ta över kärnvapen efter Sovjetunionens sammanbrott, har i allmänhet beslutat sig för att inte använda dem.
Tyvärr har dock denna process inte fått det stöd den behövde för att lyckas helt och hållet.
Några länder har vägrat att underteckna icke-spridningsavtalet om kärnvapen, och trots starka påtryckningar från den allmänna opinionen världen över har de fortsatt sin bana och skaffat sig sådana vapen.
Jag tänker på Israel, Pakistan och Indien.
Till följd av detta har andra länder beslutat sig för att följa deras exempel.
I dag diskuterar vi ett sådant land, nämligen Iran.
Farhågorna för att processen kan komma att fortsätta tycks vara helt motiverade, och det är absolut nödvändigt att få stopp på denna dominoeffekt.
Europeiska unionen har nu kommit till en återvändsgränd i sina förhandlingar, och det är därför helt avgörande att hänvisa ärendet till FN.
Vi måste uppmana FN: s säkerhetsråd att agera snabbt och effektivt i denna fråga.
Det är också viktigt att komma ihåg vem vi är skyldiga att ge information om hemliga militära kärntekniska program i Iran.
Den iranska oppositionen förde fram denna verksamhet i ljuset, så att världsopinionen kunde uppmärksamma den, och deras stora bidrag till detta bör erkännas.
Jag anser också att det vore lämpligt att ta upp en annan fråga som inte har diskuterats på ett tag.
Det handlar om att förklara den iranska rörelsen Mujahedin som en terroristorganisation.
Parlamentet har tagit upp denna kniviga fråga en gång tidigare, och jag hoppas att rådet kommer att ta upp den.
