# ID: svediakorp-gov459946
# author: Pasqualina Napoletano, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-10-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 420
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Mina damer och herrar, herr Alexander och kommissionsledamot Figeľ!
De iranska myndigheternas beslut att avbryta förhandlingarna med de tre europeiska länder som fått uppdraget som förhandlare är oroväckande.
Jag skulle dock genast bestämt vilja säga att det är uteslutet med någon som helst militär lösning på krisen.
På den punkten ber vi Förenta staternas administration att bli delaktig i förhandlingarna, på samma sätt som skedde med viss framgång i fallet Nordkorea.
Vi är faktiskt oroade över denna skillnad i Förenta staternas attityd, delvis på grund av att mycket av Irans oro över den egna säkerheten grundar sig på Förenta staternas attityd, den politik som Förenta staterna för i regionen och de påtryckningar som utövas, delvis militärt, på de militärbaser som är lokaliserade i områden som gränsar till Iran.
Iran måste för sin del avbryta all verksamhet som syftar till att få fram kärnmaterial för militära ändamål, eftersom landet har undertecknat icke-spridningsavtalet, och därmed även har åtagit sig att tillämpa tilläggsprotokollet till detta avtal.
Vi stöder därför resolutionen från Internationella atomenergiorganets styrelse som gav sin generaldirektör, dr Mohammed El Baradei, i uppdrag att fortsätta på förhandlingsvägen – sedan dess har han välförtjänt tilldelats Nobels fredspris.
Vi välkomnar också Europeiska rådets resolution av den 3 oktober.
Vi skriver inte bara på den formellt, utan vi anser att detta tillvägagångssätt är särskilt klokt.
Något som är välkänt och som de iranska myndigheterna är väl medvetna om, och som Douglas Alexander även påpekade, är detta en fråga som omfattas av FN: s säkerhetsråds behörighet.
Beslutet att inte inleda ett förfarande som kunde leda till en upptrappning av situationen är alltså ett val som gör förhandlingsvägen desto mer övertygande, eftersom Iran får en chans som man inte bör missa.
För att uttrycka mig klarare bör jag säga att Iran, liksom vilket annat land som helst i världen, har rätt att bygga upp kärnteknisk kapacitet för icke-militära ändamål, och det framgår tydligt både av Internationella atomenergiorganets resolution och vår resolution.
Jag skulle vilja avsluta med att vädja till rådet i frågan om mänskliga rättigheter, en fråga som alla har berört.
I vår resolution har vi hänvisat till de fall ni har nämnt, herr Alexander.
Jag skulle vilja uppmuntra kommissionen och rådet att fortsätta med den politiska dialogen och aldrig undanta frågor om mänskliga rättigheter från handelsavtal med Iran.
