# ID: svediakorp-gov459944
# author: Ján Figeľ, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-10-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,261
# sentences: 53
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Fru talman!
I det nuvarande klimatet är det oundvikligt att diskussioner om Iran koncentreras på dess kärnenergiprogram.
Detta är en av de allvarligaste säkerhetsfrågorna på den internationella agendan.
Världssamfundet måste stå enat om vi ska kunna hitta en tillfredställande lösning.
Det innebär att man arbetar via lämpliga kanaler: först och främst Internationella atomenergiorganet och, om och när det behövs, FN: s säkerhetsråd.
Utvecklingen av EU: s förbindelser med Iran beror till stor del på framsteg i denna fråga och på världssamfundets hållning.
Men vårt förhållande till Iran handlar inte bara om kärnvapenfrågan.
Enligt kommissionens åsikt bör man även fortsättningsvis gå vidare med andra frågor med Iran.
Jag vill därför uttrycka min uppskattning för det arbete som utförts av delegationen för förbindelserna med Iran, under Angelika Beers ordförandeskap.
Jag hoppas att ni de närmaste månaderna kommer att ha möjlighet att utveckla kontakter med era samtalspartner vid det iranska parlamentet, majlis, och med ett så stort spektrum som möjligt av det iranska samhället.
Kontakter mellan människor är det bästa sättet att övervinna fördomar och negativa stereotyper och för att främja ömsesidig förståelse.
Det skulle till exempel vara mycket värdefullt att stödja den vidare utvecklingen av akademiska, kulturella och konstnärliga utbyten mellan Europa och Iran, två urgamla civilisationscentrum som har mycket att erbjuda varandra.
På officiell nivå vill jag inledningsvis uppmärksamma er på två frågor: den övergripande dialogen och dialogen mellan EU och Iran om de mänskliga rättigheterna.
Den övergripande dialogen är efterföljaren till den kritiska dialogen.
Den är ett forum som har utvecklats för att låta båda sidor på ett uppriktigt och öppet sätt diskutera ett stort antal frågor inom områden som ekonomi, politik och säkerhet.
Betoningen har alltsedan starten lagts på de fyra frågor som sedan länge berör oss: massförstörelsevapen, terrorism, fredsprocessen i Mellanöstern och de mänskliga rättigheterna.
Vi anser att man nu bör fortsätta med denna dialog som har spelat en värdefull roll tidigare.
Nästa session ska hållas i Teheran.
Vi väntar på att Iran ska komma med praktiska förslag.
När det gäller den mer specifika bilaterala dialog om mänskliga rättigheter som vi upprättade 2002 så utgör den ett strukturerat forum som gör det möjligt att föra formella diskussioner om enskilda fall och om en stor mängd frågor kring mänskliga rättigheter utifrån tydliga kriterier.
Den innefattar även en rundabordskonferens med en mängd aktörer inom det civila samhället samt parlamentariker.
Den kvarstår som ett av de medel genom vilka EU kontinuerligt kan bidra till att främja en systematisk förändring och förbättra situationen för de mänskliga rättigheterna på plats.
Den senaste sessionen inom ramen för dialogen om mänskliga rättigheter ägde dock rum för mer än ett år sedan.
Vi försökte hålla en session i september, men det visade sig omöjligt eftersom ingen bekräftelse kom från Irans sida.
I samband med FN: s generalförsamling sa min kollega, kommissionsledamot Benita Ferrero-Waldner, till Irans utrikesminister Manoushehr Mottaki att det är viktigt att Iran återigen bekräftar sitt engagemang för EU: s och Irans dialog om mänskliga rättigheter genom att bestämma ett datum för ett möte inom kort.
Vi väntar fortfarande på svar från Irans sida.
När det gäller den nuvarande situationen för mänskliga rättigheter i Iran finns det anledning till allt större oro, vilket belyses av det fortsatta fängslandet av Akbar Ganji – som Douglas Alexander nämnde – och hans bundsförvant och advokat Abdolfattah Soltani.
Det har nyligen dykt upp andra allvarliga frågor: fallen med dödsstraff för minderåriga trots att det införts ett moratorium för detta straff, gripandet av anhängare av bahaitron, användningen av omotiverat våld för att stävja oron i provinserna Khuzestan och Kurdistan samt det fortsatta undertryckandet av pressfriheten.
Var och en är en källa till djup oro.
Kommissionen är aktiv i alla dessa frågor.
Vi håller helt med Europaparlamentet om att våra förbindelser med Iran inte kan utvecklas ordentligt om det inte sker en systematisk förbättring av situationen för mänskliga rättigheter.
I själva verket är våra förbindelser med Islamiska republiken Iran för närvarande långt ifrån vad de skulle kunna vara: Iran är ett av de få länder som EU inte har avtalsförbindelser med.
Ett ramavtal med EU skulle kunna underlätta Irans återintegrering i världssamfundet och bidra till ett klimat som gynnar ekonomisk tillväxt och bidrar till att skapa arbetstillfällen.
Detta skulle i sin tur stärka den egna reformprocessen som leder till ett öppnare samhälle.
Som presidentvalskampanjen visade är dessa bland de väsentligaste kraven från väljarnas sida.
Kommissionen har sedan 2002 fört samtal om att sluta ett handels- och samarbetsavtal med Iran.
De löper parallellt med de förhandlingar som förs av EU-ordförandeskapet om ett avtal om politisk dialog.
Dessa två frågor är oskiljaktiga och ömsesidigt förstärkande.
De är också beroende av det allmänna politiska klimatet.
Ni kanske minns att vi var tvungna att skjuta upp diskussionerna om handels- och samarbetsavtalet och avtalet om politisk dialog när kärnvapenkrisen först bröt ut 2003.
De återupptogs inte förrän efter undertecknandet av Parisavtalet i november 2004, som bidrog till att återskapa en mer gynnsam politisk miljö.
Den åttonde – och hittills senaste – förhandlingsrundan ägde rum i Teheran den 12 – 13 juli 2005.
Fram till den senaste krisen i kärnvapenfrågan hade våra förhandlare gjort stora framsteg.
Detta leder mig till att säga några ord om var vi står i kärnvapenfrågan och dess följder för handels- och samarbetsavtalet sedan antagandet av Internationella atomenergiorganets (IAEA) resolution av den 24 september.
Vid sammanträdet i rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) den 3 oktober bekräftades det att EU står starkt enat i fråga om EU-trojkans strategi.
EU: s starka solidaritetskänsla när det gäller EU-trojkans ståndpunkt utgör den plattform som ett enat världssamfund kan ställa sig bakom för att stärka sin position och för att stödja de utmärkta insatser som gjorts av IAEA och dess generaldirektör Mohammed El Baradei.
Ett enat EU kan även utgöra grunden för ett tydligt budskap från världssamfundet till Iran om att vi, även om Iran enligt artikel IV i fördraget om icke-spridning av kärnvapen (NPT) har en oförytterlig rätt att utveckla forskningen, produktionen och användningen av kärnenergi för fredliga syften – och detta utan åtskillnad – behöver objektiva garantier för att Irans kärnenergiprogram har enbart fredligt syfte.
EU anser att NPT: s integritet bör bevaras och att ett internationellt samarbete bör äga rum inom de snäva gränser som sätts i NPT och i de riktlinjer som gruppen av länder som levererar kärnmaterial (Nuclear Suppliers Group) har utfärdat.
Dessa principer stöder den ram som de europeiska länderna inrättade i Paris i november förra året.
Det omfattande paket som lades fram för Iran i augusti utgör en stadig pelare som kan tjäna som gemensam grund för Irans och världssamfundets rättmätiga intressen.
Kommissionen har också spelat sin roll.
Till följd av att konverteringsverksamheten vid anläggningen i Isfahan återupptogs för två månader sedan beslutade vi att skjuta upp förhandlingarna om ett handels- och samarbetsavtal.
Kommissionen har starka förhoppningar om att den iranska ledningen kommer att göra en noggrann bedömning av vad som står på spel och till följd av detta vidta nödvändiga åtgärder för att vända den nuvarande negativa trenden och för att garantera fullt samarbete med internationella organisationer.
