# ID: svediakorp-gov459934
# author: Antonio Tajani (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-10-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 409
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Invandringen är, tillsammans med kampen mot terrorismen, en av det nya millenniets mest kritiska frågor.
De händelser som inträffar gång på gång, huvudsakligen i södra Europa, visar dock att Europeiska unionen inte hanterar detta vår tids fenomen tillräckligt beslutsamt.
Alltför många människor anser att detta är ett problem som endast berör Italien, Spanien eller Malta.
Det är inte sant.
EU har en plikt att ta ansvar, politiskt och ekonomiskt, för det som sker längs Medelhavets stränder, eftersom de utgör unionens yttre sydliga gräns.
EU får därför inte fortsätta att slå dövörat till för denna vädjan, utan bör utöka antalet initiativ för att hantera den nödsituation som råder när det gäller invandringen.
Därför är det inte tillräckligt att gripa sig an denna fråga genom att fundera på oundvikliga och nödvändiga initiativ för allmän ordning.
Även om dessa initiativ är viktiga måste vi göra mycket mer.
Avtal med ursprungsländer behövs, och vi måste gå längre längs den väg som inleddes i Barcelona och öka investeringarna och initiativen för utveckling.
Därför blir vi alltmer övertygade om att invandringen bör vara ett av Europeiska unionens ansvarsområden i framtiden.
Uttalandet från kommissionsledamot Ján Figeľ och de initiativ som Franco Frattini har tagit ger oss anledning till hopp.
När det gäller de senaste dagarnas händelser är det omöjligt för oss att inte kraftfullt fördöma det som har skett i Ceuta och Melilla.
Zapateroregeringen kunde inte hantera situationen; den kunde inte hantera ett nödläge och samtidigt respektera de mänskliga rättigheterna för de invandrare som pressade på vid gränserna.
Vi vill inte se några upprepningar av de scener som har visats på TV de senaste dagarna: så många oskyldiga offer som dödas på grund av en fullständig oförmåga att klara av denna nödsituation och veta hur man kombinerar säkerhet och respekt för människors liv.
Avslutningsvis är alla jämförelser – och detta är min sista kommentar – mellan det som skedde i Ceuta och Melilla och det som hände på Lampedusa fullständigt oacceptabla.
Den italienska regeringen, lag- och ordningsmakten och de icke-statliga organisationerna orsakade inte några dödsfall eller deporteringar ut i öknen, utan de fortsätter att varje dag rädda livet på dussintals invandrare som faller offer för människohandlare utan skrupler och människor som säljer drömmar som förvandlas till tragedier.
