# ID: svediakorp-gov459932
# author: Elmar Brok (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-10-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 467
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag vill säga något om två saker som, även om de är olika, ändå har samband med varandra.
Å ena sidan är allt detta ännu ett tecken på att vi, allteftersom Europeiska unionen utvecklas, måste gå närmare gemensamma asylbestämmelser, Schengen och andra aspekter av politik för rättsliga och inrikes frågor.
Jag anser att detta är en brådskande nödvändighet om vi ska kunna vidta åtgärder snabbare för att hantera dessa faktorer.
Detta skulle dock, med tanke på hur läget är, inte vara något annat än ett försök att tillfälligt mildra symtomen på att de krafter som är i rörelse, som flera ledamöter har beskrivit i dag, är fullständigt olika.
Om människor anser att det är värt risken att dö, kommer våra bästa ansträngningar inte att tjäna något till om vi inte undanröjer orsakerna.
Vi måste skapa en situation där dessa människor återigen får något att se fram emot.
Vi har att göra med en kontinent i dödsryckningar, för vi kan se hur aids skär som en lie genom några av kontinentens länder, hur klimatförändringen har lett till att människorna inte längre har några möjligheter att livnära sig och att vi inte alltid ger rätt slags eller tillräckligt stort bistånd.
Vi har även frågan om handelsvillkoren, som inte alltid är rättvisa.
Om vi ska kunna ge folket hopp måste vi välja ett annorlunda tillvägagångssätt – inte bara genom att fördjupa, utan även genom att bredda verksamhetsfältet.
Det måste även stå klart att skulden inte bara är vår, och att vi gör de saker som goda människor bör göra.
Det är precis lika viktigt att erkänna att dessa länder styrs av elit och diktaturer som hotar det egna folket med väpnade styrkor, förtrycker dem och omöjliggör all utveckling.
Vi måste besegra diktaturerna i dessa länder som utsätter det egna folket för en så omänsklig behandling.
Alla dessa saker måste kombineras om vi vill hantera dessa frågor framgångsrikt, och även vinna våra egna medborgares gillande.
Av det som sker framgår det tydligt att vi även kan se detta som en fråga i vårt eget självintresse, som bäst tillgodoses om dessa människor ges en chans och utsikter till ett bättre liv i sina egna hemländer.
Vi måste klargöra att dessa två faktorer är sammanlänkade, och det är absolut nödvändigt att dra denna lärdom om inställningen ska kunna ändras.
Vi har vetat allt det här ända sedan 1970-talet, ända sedan rapporterna från Edward Heath, Willy Brandt och andra, där man kan finna allt detta.
Inget av det är nytt; allt vi behöver är styrkan att genomföra det i praktiken.
