# ID: svediakorp-gov459918
# author: Giusto Catania, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-10-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 679
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar!
Jag anser att det är hyckleri att tala om invandring i dag utan att diskutera de dubbla stängsel som skiljer enklaven Melilla från Afrika.
Symboliskt representerar stängslen hur vi misslyckats i våra försök att bygga ett EU med fred, social rättvisa och interkulturell samexistens.
För bara två dagar sedan kunde en delegation från vår grupp själva se det barbariska tillståndet på den platsen: en militariserad gräns, en skrämmande plats som fungerar som en stor skiljelinje mellan hopp och död.
Det är en reaktionär utopi att tro att man kan inskränka den fria rörligheten för män och kvinnor med hjälp av taggtråd som skiljer två kontinenter.
Det är en självisk dårskap att skapa ett fysiskt hinder mellan det välmående och behagliga EU och den obarmhärtiga desperationen hos dem som flyr från hunger och krig, och som i stället för att välkomnas och erbjudas stöd överfalls med gummikulor från den spanska och den marockanska armén.
Den spanska regeringen har ett medansvar både för de massdeportationer som den marockanska regeringen utfört och för att dussintals människor har dött i öknen.
Det är här allvarliga anklagelser som framförs av många icke-statliga organisationer som verkar i Ceuta och Melilla, och från min grupps sida begär jag att en undersökningskommitté tillsätts genast för att ta reda på sanningen och vem som var ansvarig för det som hände i Ceuta och Melilla, och även undersöka på vilket sätt invandrare tas emot i EU.
Det är oacceptabelt i politiska och rättsliga termer, och även i etiska och mänskliga termer, att det sker massfördrivning av människor från EU: s territorium.
De immigranter som klättrade över det första hindret i Melilla men inte lyckades komma över det andra har utvisats från EU: s territorium utan någon form av erkännande, utan något försök att ta reda på deras ursprung och utan kontroll av huruvida de hade rätt till flyktingstatus.
Kommissionens uppträdande i samband med vad som hände är oacceptabelt: att begränsa sig till att predika skydd av de mänskliga rättigheterna är att uppträda som de tre aporna: man ser inte, man hör inte, och man talar inte om de många kränkningar som medlemsstaterna gjort sig skyldiga till.
Spanien har agerat som Italien gjorde när man genomförde massdeportationer från Lampedusa till Libyen, och resultatet blev att immigranter övergavs i öknen.
Det är bedrövligt att rådet i dag talar om att förbättra samarbetet med Libyen, när man borde begära att Libyen ratificerar Genèvekonventionen.
Men allt detta sopas under mattan.
Händelsen i Lampedusa och Libyen, som betraktades som en mycket allvarlig oegentlighet, håller nu på att bli normal praxis.
Parlamentet, som fördömde Italien och dess regering för den brottsliga deportationen till Libyen, måste nu agera konsekvent, och därför uppmanar vi de grupper som tillsammans med oss röstade för resolutionen om Lampedusa att nu sammanställa en resolution där händelserna i Ceuta och Melilla fördöms.
Vi kan inte godta en princip varigenom EU beviljar de rättigheter som garanteras i internationella avtal och gemenskapsavtal endast till de starkaste och lyckosammaste invandrarna som har lyckats klättra över också det andra stängslet, eftersom sådana rättigheter inte bör styras av en naturlig urvalsmekanism.
Det skulle leda till att EU hamnar i – som Thomas Hobbes sa – ett naturtillstånd.
Rätten att bli mottagen borde vara en oförytterlig rättighet.
Melillas flyktingläger bör ge ett tillbörligt och humant mottagande, vilket tyvärr skulle stå i kontrast till det mottagande man gav i Lampedusa.
Vi kunde konstatera – vilket bekräftades i en undersökningsrapport som gjordes av den största italienska veckotidningen – att de mänskliga rättigheterna systematiskt kränks i Lampedusa.
Vi anser att man inte kan bygga ett EU med hjälp av taggtrådsstängsel.
Det vi i stället behöver göra är att försöka öppna gränserna för att se till att EU får en framtid och kan hoppas på framgång.
