# ID: svediakorp-gov459912
# author: Douglas Alexander, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-10-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 854
# sentences: 38
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Under denna morgon och denna sommar har vi upplevt en nivå av olaglig invandring över Medelhavet in i Europeiska unionen som saknar motstycke.
I och med den tragiska förlusten av liv genom människor som drunknat i havet och människor som olagligt försökt korsa EU: s gränser har de problem som vi står inför i fråga om att hantera migrationsflöden och att bekämpa olaglig migration på ett skarpt sätt hamnat i fokus.
Fastän uppmärksamheten är riktad mot de aktuella händelserna vid den spansk-marockanska gränsen i Ceuta och Melilla har också Malta och den italienska ön Lampedusa ställts inför stora problem under de senaste månaderna.
De medlemsstater som gränsar till Medelhavet tyngs under en oproportionerlig börda när det gäller att ge stöd åt dem som är i behov av internationellt skydd medan de samtidigt är ansvariga för att hejda och skicka tillbaka olagliga invandrare som inte har någon rättighet till inresa i Europeiska unionen.
EU: s länder delar bekymret att hantera dessa frågor på ett bestämt men rättvist sätt som uppfyller våra internationella åtaganden.
Medlemsstaterna måste dela denna börda.
Jag tänker inte kommentera de specifika fallen i Spanien, Italien eller Malta under vår debatt denna eftermiddag.
Kommissionen sände en grupp tekniska experter till Ceuta och Melilla tidigare i veckan, och kommer att rapportera sina resultat till rådet (rättsliga och inrikes frågor) i dag.
Jag är övertygad om att kommissionsledamot Ján Figeľ kommer att berätta mer detaljerat om detta om en liten stund.
Det är viktigt att vi inser att dessa händelser är tecken på ett större problem som kräver en långsiktig lösning.
Europeiska unionen har under de senaste åren gjort avsevärda framsteg när det gäller att anta gemensamma miniminormer inom asyl- och migrationslagstiftning och nu i samarbete i fråga om gemensam verksamhet inom ramen för den nya europeiska gränsförvaltningsbyrån.
Men detta har uppenbarligen inte varit tillräckligt.
Vi måste samarbeta mer effektivt med länder utanför Europeiska unionen för att reagera på en regelbunden migration.
Det stämmer att EU försöker lägga sin kollektiva tyngd på att förbättra samarbetet i fråga om migration med ursprungs- och transitländerna.
Kommissionen och medlemsstaterna tillhandahåller tredjeländer ett väsentligt tekniskt och ekonomiskt stöd för att hjälpa till att förbättra deras hantering av migrationsflöden.
Detta sker med hjälp av program som finansieras av EU och med hjälp av bilaterala projekt.
Detta har gett verkliga resultat, såsom ökad gränskontroll och förbättrad förmåga att hantera invandring, vilket också innefattar skydd av flyktingar och fördrivna personer.
Europeiska unionen har dessutom ökat takten när det gäller förhandlingar om återtagandeavtal.
Ett avtal har nu ingåtts med Ryssland, ett betydelsefullt transitland, och förhandlingar pågår med Marocko.
Detta arbete måste fortsätta.
I förra månaden diskuterade justitie- och inrikesministrarna migrationsfrågor med Nordafrika och Afrika som helhet vid det informella rådet i Newcastle.
De gav ett starkt stöd för ett större engagemang från EU: s sida.
Detta är en prioritet för det brittiska ordförandeskapet, och vi kommer att sträva efter ett äkta partnerskap med Afrika i fråga om migration, bl.a. genom Euromed och Afrikanska unionen.
Ett viktigt exempel är EU: s nuvarande arbete för att förstärka samarbetet i fråga om migration med Libyen när det gäller gränsförvaltning och asylskydd.
Junirådet beskrev detta som ” akut och nödvändigt för att undvika humanitära katastrofer och förebygga ytterligare förluster av liv ”.
Sedan dess har EU och Libyen samarbetat i fråga om utbildning av gränsvakter och arbete med att förbättra sök- och räddningstekniker.
Samarbetet med Marocko är av lika stor betydelse.
Marocko har undertecknat ett gemensamt avtal med Spanien och Frankrike om åtgärder för bekämpning av olaglig invandring som innefattar tidig varning och stöd till offer för människohandel.
Idéerna i detta avtal kommer att vidareutvecklas vid Euromed-toppmötet i november.
Slutligen måste Europeiska unionen samarbeta med ursprungs- och transitländer för att bygga upp en kapacitet för flyktingskydd i dessa områden.
På det här området har vi gjort konkreta framsteg.
Rådet (rättsliga och inrikes frågor) och FN: s flyktingkommissarie diskuterar i dag genomförandet av regionala skyddsprogram.
Dessa regionala skyddsprogram är utformade för att skapa förhållanden för människor att flytta till och integreras närmare sina ursprungsområden eller i länder som de transiterat genom.
EU: s invandrings- och asylpolitik måste balanseras noggrant och verkligen övervägas noggrant.
Migration är ett komplicerat ämne, och ämnen som rör gränskontroll, olaglig invandring och skydd av flyktingar bör inte förväxlas.
Men ett offentligt stöd för invandring under kontrollerade former och för invandrares välfärd är beroende av ett fast agerande mot olaglig invandring och den organiserade brottslighet som alltför ofta stöder den.
Det är orsaken till att det brittiska ordförandeskapet anser att det är viktigt att bedriva påtryckningar genom EU: s samarbete med tredjeländer för att undvika ytterligare mänskliga tragedier vid Medelhavet, och att skapa invandring under kontrollerade former som ligger i EU: s och, inte minst, dess grannländers intresse.
