# ID: svediakorp-gov459859
# author: Véronique De Keyser (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 372
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Det är alltid tråkigt att hålla en brådskande debatt om ett land som vi har ett associeringsavtal med.
Så är det i fråga om Tunisien, och jag anser nog att detta associeringsavtal i många avseenden är mycket fruktbart.
Må så vara, men vissa händelser har ägt rum nyligen som mina vänner – från mitt parti och från andra partier – utan tvekan kommer att beskriva och som tvingar oss att granska denna resolution.
Det första jag vill begära av Tunisien, utan att gå in på huvudfrågan för debatten om det aktuella problemet, är därför att snarast möjligt inrätta en underkommitté för mänskliga rättigheter inom ramen för partnerskapet EU – Tunisien, som skulle göra det möjligt för oss att gemensamt hantera enskilda och kollektiva fall som nämns i resolutionen, utan att behöva hålla en debatt om brådskande frågor.
Det andra problemet, som är ett av de viktigaste vi har med Tunisien, är frysningen av de medel som tilldelats den tunisiska människorättsorganisationen LTDH, en frysning som hindrar att projekt genomförs i dag.
Vi insisterar i resolutionen på att dessa medel frigörs.
Det tredje problemet, som tas upp här, är frågan om förföljelse av organisationer som den tunisiska människorättsorganisationen LTDH, fackföreningen för tunisiska journalister SJT och föreningen för tunisiska domare och åklagare AMT, som hindras att verka som de borde.
Detta är oacceptabelt för ett land som vi har så givande avtal med, ett land som dessutom har ett socialt trygghetssystem, som noterar en ökning av invånarnas förväntade livslängd, som har spelat en helt ledande roll inom områden som utbildning och hälsovård och där jämlikhet mellan män och kvinnor är en realitet.
Följaktligen har vi en paradoxal situation, och vi önskar uppriktigt att denna resolution får Tunisien att inte betrakta de mänskliga rättigheterna och den verksamhet som bedrivs av dess försvarare som ett hot mot den nationella säkerheten.
Ett brott mot den nationella säkerheten är ett mycket elastiskt begrepp, och vi hoppas verkligen att få återuppta våra satsningar med fast mark under fötterna, samtidigt som vi visar vår beslutsamhet i resolutionen.
