# ID: svediakorp-gov459768
# author: Caroline Lucas (Verts/ALE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 791
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Det är bra att vi debatterar mitt betänkande om Kina direkt efter debatten om textilvaror.
Grundtanken i mitt betänkande är att textilindustrin bara är toppen av ett isberg.
I dag talar vi om textilvaror, men i morgon kommer det att handla om skor, i övermorgon om cyklar och sedan bilar, maskinkomponenter och högteknologiska varor.
Vad vi ser här är att frågan som är begränsad till en sektor inte bara är en engångsföreteelse utan en systemfråga, en utmaning av mycket större omfattning än vad jag tror att kommissionen inser.
Det László Kovács har sagt låter precis som det vi hela tiden har hört från Peter Mandelson.
Ärligt talat är det inte särskilt lugnande.
Kommissionen har en utomordentligt självbelåten och även ganska nedlåtande attityd när den menar att allt vi behöver göra i Europeiska unionen är att förflytta oss en liten bit högre upp i mervärdeskedjan.
Kanske till och med ge upp vad som är kvar av vår gamla tillverkningsbas och i stället koncentrera oss på de kunskapsbaserade industrierna.
I denna tanke verkar man fullständigt bortse från det faktum att Kina håller på att utveckla sin egen högt kvalificerade lågkostnadsexpertis även på de områdena.
Nästan 20 procent av Kinas export klassas nu som högteknologisk.
Över 2 miljoner studenter utexamineras varje år från universitet och högskolor, och det finns all anledning i världen att tro att den procentsiffran kommer att öka.
Den traditionella föreställningen att Europeiska unionen och Förenta staterna ska fortsätta att vara ledande i kunskapsintensiva industrier, medan utvecklingsländerna tydligen bara ska fokusera på de lågkvalificerade områdena, ifrågasätts med all rätt.
Detta är en nedlåtande och självbelåten attityd.
Det är en attityd som är fullständigt omodern och helt i otakt med var vi befinner oss i dag.
Därför kräver jag i mitt betänkande att kommissionen ska lägga om sin strategi, vakna upp till det faktum att omoderna koncept om nationellt jämförbara fördelar helt enkelt inte kan tillämpas på en värld där intelligens kan fara världen runt med en enkel knapptryckning.
Att omvärdera det där gamla handelsparadigmet är avgörande, inte bara för sysselsättningen inom EU, utan även för flera industriers överlevnad i utvecklingsländerna, inklusive några av de allra fattigaste.
Låt oss ta exemplet textilprodukter igen.
Vi har tidigare i debatten hört hur länder som Bangladesh, Laos, Kambodja, Sri Lanka och Nepal är helt beroende av textilprodukter och konfektionsvaror för den överväldigande majoriteten av sin industriexport.
Flera av dem riskerar att slås ut till följd av den billiga kinesiska exporten.
Risken är inte bara att fabriker får slå igen, utan vi kan även se hur den kinesiska konkurrenskraften pressar ned deras sociala standard.
Denna i grunden hänsynslösa frihandelsdogm innebär att några av världens fattigaste länder utsätts för mördande konkurrens i en kapplöpning mot de lägsta lönerna, den lägsta sociala standarden och med andra ord allt som går att göra billigare.
Den filippinska regeringen har beslutat att minimilön inte längre ska få tillämpas inom textilsektorn.
I Bangladesh håller restriktionerna om nattarbete och övertid på att tas bort.
Vi ser hur dessa viktiga normer, som man har kämpat för i så många år, nu rivs upp för att öka ländernas konkurrenskraft.
Med samma kraft som vi begär en fullständig omprövning av handelsmodellen måste vi skyndsamt fördubbla våra ansträngningar för att se till att den internationella handeln grundar sig på en miniminivå av sociala och miljömässiga normer.
Tyvärr bygger Kinas konkurrenskraft, i alla fall till viss del, på exploatering av de anställda och på att försöka undslippa sociala och miljömässiga kostnader.
Även om Kina åtminstone i teorin har strikta bestämmelser i sin lagstiftning, så nonchaleras dessa i praktiken hela tiden.
Det är chockerande att över 100 000 människor varje år dör i arbetsrelaterade olyckor i Kina.
I betänkandet ställs krav på en miniminivå för social standard, ILO-normer och fackföreningsregler och samarbete mellan Europeiska unionens fackorganisationer och de grupper som försöker upprätta liknande organ i Kina.
Där behandlas även miljöpåverkan från den utvecklingsmodell som vi i västvärlden har följt.
Vi måste ändra den, men i Kina ser vi att den modellen vinner mark.
Påverkan på andra nationers resurser är helt klart enorm.
Kina är redan världens andra största konsument av olja och vatten och endast Förenta staterna är värre när det gäller koldioxidutsläpp.
Det är endast genom att utmana denna centrala frihandelsmodell som vi verkligen kan se till att alla arbetstagare i världen har en möjlighet att tjäna ett drägligt uppehälle.
Jag uppmanar ledamöterna att stödja betänkandet.
