# ID: svediakorp-gov459730
# author: Ari Vatanen (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 826
# sentences: 58
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det är synd att denna debatt äger rum så sent, för när man kör hem på tom mage kan det också utgöra en säkerhetsrisk.
Debatten om trafiksäkerheten är en fråga om attityder.
Det är en fråga om och ett prov på hur vi värderar mänskligt liv.
Detta är vad det handlar om: Är mänskligt liv värdefullt?
Trafiksäkerhetssiffrorna är lika dystra och otrevliga som vädret utanför ikväll.
Det förekommer omkring 50 000 dödsfall per år, och omkring 2 miljoner människor skadas.
Det är den huvudsakliga dödsorsaken i åldersgruppen yngre än 50 år.
Kostnaderna uppgår till cirka 2 procent av BNP, vilket motsvarar 200 miljarder euro.
Men det är bara pengar.
Vi måste inse att det som står på spel är det mänskliga lidandet.
Varför gör vi så lite?
Jo, för att det inte är en Concorde som kraschar, för att det inte är denna fransk-brittiska stolthet som kraschar.
När detta inträffade utfärdades omedelbart flygförbud för samtliga Concorde.
Alla medel prövades för att försöka komma till rätta med problemet.
Men när det gäller trafiksäkerheten handlar det bara om en sörjande familj här och ännu en sörjande familj där.
Deras liv har gått i kras och stympats.
Det är ingenting man kan återhämta sig från, utan det måste man leva med.
Och kanske är det bara de människor som har erfarit något sådant som vet vad en familjesorg innebär.
När jag var en liten pojke och satt i en bil tillsammans med hela min familj fick vi uppleva att vår far dödades.
Jag minns honom sitta lutad mot ratten och den ängslan jag kände i mitt bröst.
Jag är säker på att den erfarenheten har medfört ett större inre handikapp än vad jag törs erkänna.
Det finns fortfarande väldigt mycket som vi bör göra, och kan göra.
För det första se till att lagen upprätthålls.
Nåväl, detta är inte ett ärende för EU, det ligger inte inom vår behörighet, men det är ojämförligt det effektivaste sättet att få saker och ting uträttade – genom tillämpning av lagen, helt enkelt genom att hålla fast vid och följa de gällande reglerna.
På väg hit i kväll såg jag att den franska polisen genomförde en alkoholkontroll.
När fler radar sattes upp längs de franska vägarna sjönk omedelbart dödstalen.
Trots att detta är en subsidiaritetsfråga anser jag ibland att EU: s medborgare bör skyddas från sina respektive regeringar.
Jag är ledsen över att säga det, men det är så det är, för vi tycks inte inse problemets omfattning.
Det finns ofattbara avvikelser mellan olika länder.
Det är upp till åtta gånger säkrare i Förenade kungariket eller i Sverige än i vissa av de nya medlemsstaterna – åtta gånger – föreställ er vilken ofattbar avvikelse!
Vi måste lära av varandra.
Från och med nu måste vi genomföra en systematisk granskning av vad som pågår i de olika länderna.
Granskningen måste ske öppet, så att människor känner till den, så att de kan göra en stor affär av den och skapa politiska påtryckningar.
Vi måste samordna våra insatser och sprida våra bästa metoder.
Om vi gör misstag, varför ska då dessa misstag upprepas i de länder som ännu befinner sig på vägen mot utveckling?
Vi måste offentliggöra information om hur lagstiftningen efterlevs.
Det leder till åtgärder.
När människor fått upp ögonen för någonting kommer de att kräva åtgärder från politikerna i de olika medlemsstaterna.
På EU-nivå kan vi främja ny teknik, vi kan främja nya bilar genom skatteincitament.
För närvarande kan en kinesisk bil ta sig in på EU: s marknad, utan ett EU-godkännande.
Detta bör stoppas, för det är definitivt riskfyllt.
Vi måste investera mer pengar i infrastruktur.
Vi bör ha ett infrastrukturdirektiv om vägarna inom det transeuropeiska nätet.
Européerna är rörliga tack vare det europeiska vägnätet.
Det är inte riktigt eller rättvist mot EU: s konkurrenskraft att vi ska satsa så mycket pengar på järnvägar som fyller en sådan liten funktion jämfört med vägnätet.
Vi bör vara rättvisa i denna fördelning.
Men ändå är förhållandena inte så dystra.
Trafiken har ökat trefaldigt sedan 1970 och ändå har dödstalen halverats.
Så kulturer kan förändras.
Vi måste tro på den nya generationen.
När allt kommer omkring, och vad vi än gör, ligger ansvaret alltid hos den enskilde.
När allt kommer omkring är vi ansvariga.
Herr talman!
Jag vet att min talartid är slut.
EU måste agera beslutsamt.
När vår tid verkligen slut sker det förhoppningsvis inte på vägen.
Det finns fortfarande många små pojkar därute som väntar på sina fäder.
