# ID: svediakorp-gov459688
# author: Emilio Menéndez del Valle (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 806
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman!
Jag vill börja med att tacka ledamöterna från de olika politiska grupper vars ändringsförslag har bidragit till att förbättra mitt betänkande, liksom utskottet för utveckling och utskottet för internationell handel för deras yttranden och naturligtvis tjänstemännen här i parlamentet vars arbete har lett till att det har blivit en framgång.
Min utgångspunkt var kommissionens meddelande om ett strategiskt partnerskap mellan Europeiska unionen och Indien från juni 2004 och det utmärkta och välunderbyggda svaret från den indiska regeringen i dess strategiska dokument från augusti samma år.
Jag har tagit hänsyn till de olika möten som sedan dess har hållits av indier och européer och naturligtvis till det femte bilaterala mötet i Haag i november förra året, hörnstenen i den officiella lanseringen av det strategiska partnerskapet, som ger Indien status som privilegierad partner liknande den som har getts andra betydande länder.
Slutligen följde jag, då så var möjligt, förberedelserna och mötena inför det sjätte bilaterala mötet i New Delhi den 7 september i år då man gav grönt ljus till den förväntade gemensamma handlingsplanen i det strategiska partnerskapet.
Jag anser att jag på vissa områden i betänkandet går längre än kommissionen och rådet och att det ibland kan finnas en viss motsättning mellan min ståndpunkt och deras, men det beror snarare på utelämnanden än på konkreta åtgärder från deras sida.
Ändå tror jag att om mitt betänkande godtas i morgondagens sammanträde så kommer vi med all rätt att kunna säga att de tre nämnda institutionerna – parlamentet, kommissionen och rådet – är helt överens om att vilja främja, befästa och utveckla våra förbindelser med världens största demokrati på ett sätt som båda parter drar ömsesidig nytta av.
Vi får inte glömma att vi talar om ett land, Indien, som faktiskt är världens största demokrati.
Dessutom är det värt att påpeka, som jag också gör i texten, att en del av de mål som anges i rådets meddelande och i den senaste gemensamma handlingsplanen kräver en särskild finansiering som vi inte får rygga tillbaka inför om vi menar allvar med våra avsikter.
Annars är det inte någon större mening med en politisk dialog.
I det här kapitlet föreslår jag att parlamentet uttrycker sitt stöd för det strategiska partnerskapet och prioriterar en politisk dialog, även om jag vill betona att genomförandet av millenniemålen och den effektiva kampen mot fattigdom måste fortsätta att vara de centrala delarna i unionens strategiska engagemang för Indien.
Detta är i sig en politisk handling, för utan den politiska viljan att tillstyrka skäliga ekonomiska medel kan inga utvecklingsmål uppnås.
Indien står inför uppgiften att fullfölja det stora utvecklingsprojekt som redan är i full gång.
Jag arbetar utifrån förutsättningarna att Indien och unionen delar uppfattningen att handel, investeringar och fri konkurrens är avgörande faktorer för utvecklingen, men också, för att denna ska bli harmonisk och rättvis, att hänsyn måste tas till grundläggande sociala krav som stärker den ekonomiska och sociala sammanhållningen, miljön och konsumenternas rättigheter.
Därför vill jag uppmana New Delhi att på allvar ta itu med dessa förhållanden.
Nu vill jag tala om för er att det i förrgår i ledaren i en inflytelserik brittisk dagstidning stod att smekmånaden mellan den indiska regeringen och den privata ekonomiska och finansiella sektorn är över, och den indiska regeringen anklagades för att ha tillåtit vänsteranhängarna – och nu citerar jag – i regeringskoalitionen att stoppa de utlovade reformerna.
Trots detta erkänns det uttryckligen i dagstidningen att den indiska ekonomin har vind i seglen, att tillväxten kan komma att överstiga 7 procent i år, att företagens vinster ökar, IT-sektorn blir starkare, börsen går upp och att stora mängder kapital alltjämt strömmar in.
Detta enligt tidningen.
Ändå kan den indiska regeringen enligt denna tidning inte ta åt sig äran för några av dessa framsteg som enbart påstås bero på tur, tidigare reformer och den privata sektorns satsningar.
Uppriktigt talat tror jag att denna inflytelserika dagstidning fantiserar.
Jag visste inte att tur var en aktivt avgörande faktor för ekonomin.
Faktum är att – och här ska jag sluta – Indien gör framsteg liksom dess strategiska förbindelser med unionen.
I mitt fem minuter långa tal finns inte plats för mer.
Mina syften läggs fram i detalj i motiveringen och i förslaget till resolution.
Jag vill bara påminna den indiska regeringen och det indiska samhället om vissa frågor: dödsstraffet måste avskaffas, Förenta nationernas konvention mot tortyr måste undertecknas, landet måste godkänna Internationella brottmålsdomstolen och det skulle också vara en god idé att skriva på fördraget om icke-spridning av kärnvapen, vilket förresten även Pakistan och Israel bör göra.
