# ID: svediakorp-gov459610
# author: Douglas Alexander, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,289
# sentences: 81
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman!
Tack för att jag har fått möjlighet att svara på debatten.
Jag tackar parlamentsledamöterna för deras insiktsfulla frågor och utmanande synpunkter.
Jag ska försöka behandla så många av era frågor som möjligt i mitt avslutningsanförande.
Vid toppmötet för översyn av millenniemålen 2005 antog stats- och regeringscheferna från EU och ytterligare 166 länder Kofi Annans utmaning att reformera FN för att göra organisationen mer funktionell, mer effektiv och mer relevant för de utmaningar vi står inför i dag.
Slutsatserna från toppmötet bör, för att beskriva den diskussion vi har haft i eftermiddag, inte ses som ett halvtomt glas, utan i stället uppfattas så som jag anser att det är: en tydlig uppmaning till ytterligare förändringar.
Jag anser att vi alla delar åsikten att ett starkare och mer effektivt FN utrustat med tillräckliga resurser är enda sättet att garantera global stabilitet och välstånd i denna värld av ömsesidigt beroende.
EU framförde i sitt uttalande till generalförsamlingen den 17 september att utan gemensamma ansträngningar att skynda på framstegen mot millennieutvecklingsmålen kommer såväl rika som fattiga länder att gå en framtid med ökad instabilitet till mötes.
Ett misslyckande med de FN-ledda ansträngningarna att ta itu med hotet om terrorism och spridning av kärnvapen skulle äventyra utvecklingsländernas välstånd i samma utsträckning som de industrialiserade ländernas.
FN bör inte fungera som ett forum där varje land driver fram sin egen dagordning, utan som ett forum där världssamfundet kan enas om gemensamma åtgärder till nytta för världens alla medborgare.
Jag tycker att detta är en lämplig kontext för att behandla ett antal punkter som ledamöterna har tagit upp i dag.
Francisco José Millán Mon, Alexander Lambsdorff och Frithjof Schmidt tog upp frågan om utvidgningen av säkerhetsrådet.
Även om partnerna i Europeiska unionen är överens om att säkerhetsrådet bör reformeras så finns det ingen samstämmighet inom unionen om modellen.
När det gäller den relaterade frågan om EU bör ha en plats i säkerhetsrådet vill jag med all respekt påminna parlamentsledamöterna om att FN-stadgan är mycket tydlig i denna fråga: endast individuella medlemsstater får ha en plats i rådet – inte regionala organisationer.
Det är därför inte tal om en enskild EU-plats i säkerhetsrådet.
Glenys Kinnock gratulerade till det arbete som hade utförts och målade upp en enligt min åsikt korrekt bild av de framsteg som gjorts, om än mot bakgrund av att det fortfarande återstår mycket att göra.
I samband med hennes bidrag till debatten vill jag passa på att gratulera inte bara till hennes outtröttliga insatser i denna fråga under så många år – både före och efter hennes tillträde i parlamentet – utan även till många andra parlamentsledamöters erfarenhet och särskilda kunskaper som jag anser har berikat EU: s diskussion om dessa frågor och faktiskt även Europas röst i internationella forum.
Hon kommer inte att bli förvånad över att höra att jag verkligen stöder hänvisningarna till behovet av innovativa finansieringsmekanismer i strävan att uppnå millennieutvecklingsmålen.
När det gäller hennes andra specifika fråga om huruvida medlemsstaterna redan börjar göra inskränkningar i sina biståndsåtaganden svarar jag bestämt nej.
De 25 medlemsstaterna åtog sig att till år 2010 gemensamt skänka minst 0,56 procent av BNI, och de 15 gamla EU-länderna att till 2015 lägga ner minst 0,7 procent av BNI på bistånd.
Som jag sa vid partikonferensen för bara ett par dagar sedan: att föreställa sig att 15 länder i Europa skulle göra ett sådant åtagande för t.o.m. bara några få år sedan skulle ha varit en dröm för många av oss som länge har strävat efter att uppnå det målet.
EU bekräftade detta återigen i sitt uttalande vid toppmötet för översyn av millenniemålen.
Kommissionen och rådet kommer årligen att övervaka framstegen.
Det är mycket viktigt att det finns en garanti.
Jag vill också påpeka att EU är på väg att överträffa målen för 2006, vilket är 0,39 procent av EU-genomsnittet som fastställdes 2002.
Det finns ingen anledning i det här skedet till att vi inte skulle kunna göra det igen.
Nästa punkt togs upp av Miguel Portas.
Han uttryckte synpunkter om Förenta staterna som jag uppriktigt sagt inte håller med om.
Låt mig dock klargöra följande punkter om den specifika frågan om icke-spridning.
Det är viktigt att begrunda att vi känner samma besvikelse som många andra medlemsstater i FN och som många ledamöter här i parlamentet, inklusive Jo Leinen, över bristen på ett internationellt engagemang för icke-spridning som visar sig genom staternas bestående oförmåga att enas om någon formulering i dessa ämnen.
Jag kan försäkra er alla att även om jag i dag talar på ordförandeskapets vägnar så har Förenade kungariket arbetat outtröttligt och bokstavligen in i sista stund, både nationellt och i andra forum där vi som ordförandeskap har företrätt EU, för att försöka uppnå bästa möjliga resultat i fråga om icke-spridning och nedrustning vid toppmötet för översyn av millenniemålen.
Jag kan också försäkra kammaren om att vi kommer att fortsätta att försöka hitta vettiga och pragmatiska lösningar för att komma till rätta med denna brist, vilka kommer att stärka systemet för förhindrande av spridning av kärnmaterial.
Och nu till den fråga som Ignasi Guardans Cambó tog upp.
Med all respekt vill jag säga att de mindre länderna i EU spelade en mycket viktig roll för att formulera de åsikter som EU: s medlemsstater delar i upptakten till toppmötet för översyn av millenniemålen.
Att påstå något annat skulle vara att förringa de insatser som gjorts av ett antal länder som inte tillhör EU: s större medlemsstater.
Inese Vaidere gick sedan över till att fråga om det fanns en möjlighet för en ny internationell organisation att ersätta FN.
Återigen vill jag med all respekt säga att jag inte kan instämma med det förslaget.
Utmaningen, med utgångspunkt i det som jag och några parlamentsledamöter har klargjort i dag, består snarare i att vi måste ge de ord man enades om vid FN: s toppmöte för bara några dagar sedan en reell innebörd, och se till att de ytterligare ord som nu finns på papper kan omsättas i handling under veckorna och månaderna framöver.
Irena Belohorská tog upp frågor till kommissionen om det uppföljande toppmötet i Peking.
Jag kan upplysa henne om att EU inte skickade någon företrädare till den inofficiella konferensen i Peking den 29 augusti och den 1 september.
Den tionde årsdagen av Pekingdeklarationen och handlingsprogrammet firades vid FN: s kvinnokommission i mars 2005.
EU företräddes då av Luxemburgs jämställdhetsminister.
Nirj Deva lade fram starka argument för större effektivitet och verkningsfullhet inom FN: s verksamhet.
Jag anser att det har varit en bred samstämmighet här i kammaren i dag om att ytterligare åtgärder nu måste vidtas.
Lapo Pistelli frågade – med hänsyn till sin besvikelse över vad han kallade den något ojämna utvecklingen – inom vilka områden EU skulle kunna driva på ytterligare för att uppnå fler framsteg mot bakgrund av restriktionerna i toppmötets slutdokument.
Jag kan försäkra honom följande: Vi uppmuntrar våra samtalspartner, inklusive Kofi Annan, att snarast gå vidare med de reformer som är viktiga för oss, men som inte fanns med eller som hade uttryckts på ett otillfredsställande sätt i slutsatserna från toppmötet.
När det gäller frågan om förvaltningsreformer – kring vilken det har diskuterats mycket i debatten i dag – har Kofi Annan i slutsatserna från toppmötet uttryckligen fått i uppdrag att föreslå ytterligare reformer för FN-organisationen och sekretariatet under det första kvartalet 2006.
Vi har redan uppmanat generalsekreteraren att lägga fram djärva förslag, inte minst mot bakgrund av olja-för-mat-skandalen, eftersom det är viktigt att sådana åtgärder vidtas.
EU stöder att terrorismen – återigen en fråga som togs upp av ett antal ledamöter – fördöms så kraftfullt i slutsatserna från toppmötet och att det finns en uppmaning till en effektiv FN-strategi mot terrorismen.
Vi anser dock att man i texten borde ha gått längre.
FN har under nästan ett decennium diskuterat en global konvention om terrorism, som i sig själv är ett försök att definiera terrorism.
Vi ser gärna att man enas om denna definition i termer som är entydiga och att den inte lämnar några tvivel om vad en terrorhandling är och att sådana handlingar i högsta grad är oacceptabla.
Slutligen vill jag ta upp en annan specifik fråga.
Vi instämmer helt med FN: s generalsekreterare om att bristen på uttryck för icke-spridning och nedrustning i slutsatserna från toppmötet var en stor besvikelse.
EU arbetade bokstavligen in i det sista för att försöka nå en överenskommelse om dessa nyckelfrågor.
Trots detta nederlag intygar jag återigen att EU kommer att fortsätta att söka efter möjligheter att stärka systemet för icke-spridning i alla relevanta forum.
Raül Romeva i Rueda uttryckte sin besvikelse över säkerhetsrådet.
Jag har redan talat om det i dag.
Men vi delar den besvikelse han uttryckte över misslyckandet att gå vidare med ett fördrag om den internationella vapenhandeln.
Återigen är jag medveten om att när jag talar till parlamentet i dag företräder jag ordförandeskapet och inte någon enskild medlemsstat.
Men jag kan försäkra honom om vårt fortgående engagemang i denna fråga, inte minst därför att mitt eget parti nyligen omvaldes i Förenade kungariket på grund av ett uttryckligt manifest med ett åtagande att försöka driva utvecklingen av ett fördrag om vapenhandel vidare.
Kathy Sinnott sa att även den mest välordnade församling ibland behöver storstädas.
Jag håller fullständigt med om att reformeringen verkligen kan bidra till uppfyllandet av millennieutvecklingsmålen, och därför är vi fast beslutna att det som uttrycktes i september omsätts i handlingar de närmaste veckorna och månaderna.
Koenraad Dillen citerade general Charles de Gaulle.
Jag var frestad att svara med samma mynt, men jag motstår det och tar det en annan dag.
I stället gick han vidare med att ta upp frågan om utvidgningen av FN: s säkerhetsråd igen, och jag har gått igenom ordförandeskapets ståndpunkt i denna fråga ganska utförligt.
Enrique Barón Crespo tog upp en fråga som jag uppriktigt sagt förväntade mig att vi skulle höra mer av under debatten i dag, nämligen vikten av WTO-förhandlingarna, som inleds om bara tio arbetsveckor, i strävan att uppnå millennieutvecklingsmålen.
Det är svårt att överdriva betydelsen av den utmaning som EU, Förenta staterna och de övriga företrädarna för WTO gemensamt står inför när de anländer, och under veckorna innan de anländer till Hongkong.
Det råder helt enkelt ingen tvekan om att 2005 redan kommer att bli ihågkommet som ett år med verkliga framsteg i fråga om skuldavskrivningar och ökat bistånd, av alla de anledningar som jag har tagit upp.
EU har nu än en gång en chans att utnyttja den möjlighet till ledarskap som finns inom räckhåll och mer aktivt och aggressivt försöka se till att själva utvecklingsdimensionen av den ursprungliga Dohaförklaringen kommer till uttryck i Hongkong.
Jag blev därför uppmuntrad av Pascal Lamys uttalanden förra veckan under hans första presskonferens som WTO: s generalsekreterare, för jag anser att vi endast genom att vara tydliga när det gäller utvecklingsdimensionen av Doharundan i Hongkong kommer att få se den sortens framsteg som jag tror att många parlamentsledamöter skulle vilja nå i början av december.
Paul Marie Coûteaux tog upp frågan om en plats i FN, vilket jag redan har besvarat, och Miguel Angel Martínez Martínez talade om Förenta staterna.
Förhoppningsvis har jag i mitt avslutande bidrag till debatten redan gjort klart att det är med viss lättnad som jag talar på EU-ordförandeskapets vägnar snarare än på någon annan administrations, så jag överlämnar åt andra att svara för de handlingar som utförs av dem utanför EU.
Inger Segelström tog upp frågan om terrorism och behovet av mer samarbete, vilket jag instämmer helhjärtat i och som vi hörde klargöras tydligt här i parlamentet när Förenade kungarikets inrikesminister Charles Clarke gjorde ett kraftfullt uttalande om att det inte är genom att bygga bredare och högre murar som vi på ett effektivt sätt kommer att bekämpa terrorismen, utan snarare genom ett djupare och meningsfullare samarbete mellan medlemsstaterna i EU.
Hon tog också upp en viktig sak när det gäller den jämställda representationen bland tjänster på hög nivå, vilket framhölls vid FN: s toppmöte för översyn av millenniemålen.
Jag erkänner att det utan tvekan är en viktig fråga och föreslår därför med all respekt att kommissionsledamoten kanske har bättre förutsättningar att besvara den.
Det slutliga bidraget kom från Manuel António dos Santos, i vilket han förklarade sin egen närvaro vid ett viktigt internationellt möte som föregick toppmötet för översyn av millenniemålen.
Jag vill återigen helt enkelt ta tillfället i akt att upprepa den djupa tacksamhet som jag tror att både kommissionen och, med all säkerhet, ordförandeskapet känner för många parlamentsledamöters outtröttliga ansträngningar för att gå vidare med det som uppnåddes vid FN: s toppmöte.
Jag erkänner helt och fullt att det finns en viss besvikelse över att man i dokumentet från toppmötet inte gick så långt som många av oss hade önskat, men jag är helt övertygad om att vi inte skulle ha uppnått de framsteg som vi gjorde i New York om det inte hade varit för EU-medlemmarnas effektiva åtgärder.
För det anser jag att vi gemensamt kan känna en äkta och uppriktig stolthet.
