# ID: svediakorp-gov459606
# author: Paul Marie Coûteaux (IND/DEM ). – (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 533
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Det som måste ske har verkligen skett.
Det har inte blivit någon verklig reform av FN och EU kommer inte att få någon plats i säkerhetsrådet.
Det sistnämnda är det ingen som talar om trots att detta, det måste sägas, var EU: s främsta förhoppning inför toppmötet.
En av följderna av detta misslyckande är att EU, som inte kommer att få någon utrikesminister och inte heller har något slags gemensam utrikespolitik, kommer att förbli ett slags internationellt forum utan synlighet utåt.
Allt detta var ganska uppenbart trots de väl avvägda kommentarer som Benita Ferrero-Waldner just framfört.
Hon kunde förresten ha talat franska eftersom hon talar på fransk mark.
Hursomhelst lyssnar hon inte på mig nu trots att hon mycket väl kan göra det.
Om den europeiska ” mackapären ” hade haft en mer realistisk syn på sin egen betydelse kunde vi ha besparat oss dessa långa debatter om det vakuum som är den så kallade EU-platsen och som kommer att förvisas längst in i garderoben tillsammans med våra stora högar av grusade förhoppningar.
Emellertid måste vi ändå fundera över detta misslyckande då det bör leda till att vi, på samma sätt som vi reagerade i större skala efter konstitutionens misslyckande, eller snarare det europeiska avkonstituerandet, blir uppmärksamma på de snäva gränser inom vilka våra ambitioner måste hålla sig.
Att det skulle vara omöjligt att reformera FN var förutsägbart, vi hade också förutsagt det i tidigare anföranden i frågan och det stod redan skrivet i själva villkoren för internationell verksamhet.
Den princip som styr och alltid kommer att styra det internationella systemet är suveräna staters företräde.
Inom stater kan det finnas lagar som tillämpas på alla och legitima tvångsmedel som kan göra människors samlevnad fredligare, men på det internationella planet finns det ingen legitim domare, och kommer så heller aldrig att finnas, oavsett om det är en internationell organisation eller en stat som påstår sig ha ensamt ansvar för fred nationer emellan.
Anledningen till detta är att andra stater aldrig förlorar sina egna intressen, sina särdrag eller, jag upprepar, sin suveränitet ur sikte om de konfronteras med en domarstat, i praktiken en imperiestat, och detsamma gäller när de konfronteras med vilken överstatlig organisation som helst, liksom min kollega Hélène Goudin sa.
Detta innebär inte nödvändigtvis att världen är en djungel.
Det innebär helt enkelt att fred endast grundar sig på jämvikten mellan nationer och grupper av nationer och att allt folkrätten kan åstadkomma är att begränsa staternas naturliga agerande, för oavsett hur fredsälskande en stat än säger sig vara är staterna ändå hjärtlösa monster som aldrig kommer att sluta upp med maktkalkyler.
Låt detta därför bli oss en läxa.
Det multilaterala systemet kan uppnå vissa saker där nationernas intressen som genom ett under råkar sammanfalla, men endast där.
Jag hoppas att realismen ska öppna våra ögon och att vi äntligen ska se hur trång den ram som begränsar våra handlingar är som en följd av sakernas naturliga tillstånd.
