# ID: svediakorp-gov459600
# author: Lapo Pistelli (ALDE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 552
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Min vän och kollega Alexander Lambsdorff har redan talat på gruppens vägnar och på den liberala fraktionens vägnar gjort narr av mig genom att beskriva glaset som halvfullt.
Det faller på min lott, kanske för att jag tillhör den demokratiska delen av gruppen, att försöka komma med några funderingar kring den tomma halvan av glaset.
De senaste veckorna har vi alla upplevt en motsägelsefull situation.
Intresset för FN: s roll och EU: s roll har ökat som aldrig förr världen över.
Det är en stor fråga men så fort vi får tillfälle att svara mot de växande förväntningarna misslyckas vi med att uppnå resultat.
Det dokument vi godkände i FN utgör ingen utgångspunkt för tankar kring FN.
Dokumentet kom till för att förverkliga en redan gammal debatt som ägde rum för två år sedan.
Emellertid inser vi att ett antal svåra frågor försvann från förhandlingsbordet mellan augusti och september, medan andra frågor endast bekräftades i princip och där tog det stopp, och ytterligare andra frågor sköts upp till framtida förhandlingar.
Så ser läget ut.
Det har inte blivit någon reform av säkerhetsrådet, inga framsteg har gjorts när det gäller förhållandet mellan nedrustning och icke-spridning och det har inte gjorts något tydligt fördömande av terrorism, även om det nu finns en otydlig definition av terrorism.
Ett organ som rådet för mänskliga rättigheter finns bara i teorin.
Till och med det som har framställts som ett stort framsteg, det vill säga det nya begreppet ” skyldighet att skydda ”, innebär om man läser texten noga att säkerhetsrådet kommer att pröva varje situation för sig, vilket betyder att vi befinner oss i samma position som före Rwanda.
Ingenting har förändrats.
Vi har fastställt en princip, men vi måste avgöra om den är tillämplig i varje enskilt fall.
Vad innebär allt detta?
Det innebär att trots att vi har bekräftat millenniemålen så har vi missat ett tillfälle.
Dokumentet kan liknas vid vårt arbete i EU, vi befinner oss inte i kris, vår byråkrati fungerar och vi tar fram dokument.
Vi fattar tusentals beslut men det handlar ofta om beslut som medborgarna inte förväntar sig av oss samtidigt som vi är oförmögna att ta de beslut som de förväntar sig.
Däri ligger vårt problem.
Ett 35-sidigt dokument som undanröjer de allra svåraste frågorna är inte ett framgångsrikt dokument.
Det är ett dokument där svårigheterna drunknar i ett hav av sidor.
Allt jag vill säga är därför att detta toppmöte i stället har visat hur viktigt det är att EU i dag får inflytande som en politisk enhet, en enda politisk enhet, inom vilken vi har kommersiell tyngd därför att vi har en enda vilja.
Som enhet har vi en roll i världen, men i de lägen då vi är splittrade i 25 delar har vi det inte, eller i alla fall i mycket mindre grad än vi tror.
Vi befinner oss mitt i en period av eftertanke efter resultaten i folkomröstningarna.
Tankepausen får inte bli en mexikansk siesta, vi måste vakna tidigare än så.
