# ID: svediakorp-gov459597
# author: Irena Belohorská (NI ). – (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: SK
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 407
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Alla är överens om behovet av att reformera FN.
Problemet är bara hur reformen ska se ut.
Vi är överens om att FN-systemet är alltför komplicerat och att det borde effektiviseras.
Jag anser emellertid att det största problemet inte är reformen av FN-organen utan FN: s medlemsländers oförmåga att komma fram till en politisk överenskommelse på grund av rakt motsatta synsätt på FN: s arbete.
En del medlemmar vill ha ett starkt FN medan andra motsätter sig detta.
Det är precis detta som förhindrar att man når en överenskommelse.
Emellertid är jag mer oroad över FN: s åtagande att nå de så kallade millenniemålen, det vill säga att halvera fattigdomen, bekämpa svält, malaria och andra sjukdomar såsom hiv / aids, samt att se till att de mänskliga rättigheterna respekteras, särskilt kvinnors rättigheter.
Trots att FN har lovat att förverkliga dessa mål senast 2015 har fattigdomen fortfarande inte minskat, den ökar faktiskt.
Man bedömer att om arbetet fortskrider i sin nuvarande takt så kommer det att ta hundra år att nå millenniemålen.
I september var jag den ende ledamoten från någon EU-institution som deltog i konferensen för kvinnors rättigheter i Kina.
Det var den så kallade Peking + 10-konferensen.
Konferensen hölls för första gången 1975 och har sedan ägt rum var tionde år.
Det är intressant att inget land i världen har kunnat organisera en femte konferens om kvinnofrågor sedan 1995.
Jag kommer på mig själv med att undra om EU är intresserat av att få information om hur de förklaringar som vi har varit med och skrivit under tillämpas och hur det bistånd, särskilt i form av ekonomiskt bistånd, som en del länder får av EU, används.
Om vi vill nå millenniemålen senast 2015 måste det ekonomiska biståndet mer än fördubblas.
EU måste som viktig givare övervaka hur biståndet används.
EU måste se till att biståndet inte missbrukas genom att det används till andra syften och att mottagarlandet respekterar de mänskliga rättigheterna.
Om mänskliga rättigheter inte respekteras bör biståndet dras in.
Om vi emellertid inte deltar i konferenser och inte lär oss om det slags problem som kan uppkomma i praktiken kan vårt bistånd, som är tänkt för att köpa läkemedel och bygga skolor, i stället användas för att köpa vapen eller rekrytera barnsoldater.
