# ID: svediakorp-gov459591
# author: Glenys Kinnock, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 693
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill börja med att välkomna rådets tjänstgörande ordförande – som jag mycket väl vet är en mycket engagerad internationalist – till debatten.
Jag tackar kommissionsledamoten för det stöd hon gav oss i delegationen som deltog vid toppmötet i New York.
Som ni har nämnt har icke-statliga organisationer och andra varit en smula kritiska till slutdokumentet från toppmötet.
Jag skulle emellertid, liksom ni, vilja slå ett slag för en mer balanserad inställning i den bedömning vi gör och instämma i att vi bör beskriva glaset som halvfullt.
Jag menar också att de överdrivna anklagelserna om misstag inte kommer att bidra till att skapa de rätta incitamenten för beslutsfattare att ta risker och vidta åtgärder.
I slutdokumentet finns starka åtaganden om hur vi ska möta millennieutvecklingsmålen senast 2015.
En av de saker som jag beklagar är att det globala målet nr 8 inte är tillräckligt starkt för att se till att länder såsom Nya Zeeland, Australien, Kanada eller Italien inte klarar sig undan och för att förmå dem att göra detsamma som EU har gjort.
Löften om 0,7 procent räcker helt enkelt inte, och därför måste vi få till stånd handling från dessa länder och andra.
Jag välkomnar också – jag är säker på att rådets ordförande också gör det – den tydliga hänvisningen i dokumentet till behovet av att söka efter innovativa finansieringskällor för att möta millennieutvecklingsmålen.
Jag är också övertygad om att George Bushs stöd för millennieutvecklingsmålen innebär ett stort framsteg – kanske det främsta under hela veckan.
Kanske egenintresset driver på Förenta staterna utmed den multilaterala vägen som många av oss tror att landet inte är berett att välja.
Jag vill också gärna bekräfta att man i slutdokumentet gör en väldigt tydlig koppling mellan säkerhet, utveckling och konfliktlösning i de åtgärder som vidtas.
Där identifieras också tydligt ansvaret för både industriländer och utvecklingsländer.
EU: s uttalande om utvecklingspolitiken är nu det lämpliga verktyget för oss för att driva detta framåt och visa att vi verkligen tror på behovet av att, i Europa och på andra ställen, åter bygga upp den starka känslan av enighet, ändamål och handling.
Dokumentet är också starkt i fråga om styrelseformer och rättsstaten, som är mycket viktiga aspekter i vårt arbete med utvecklingsländer.
Ni har nämnt den fredsbyggande kommissionen – som är mycket viktig – och fredsskapande, fredsbevarande och fredsbyggande.
Jag beklagar att rådet för mänskliga rättigheter nu kommer att ingå i generalförsamlingen där det kommer att bli föremål för käbbel och kohandel.
Därför vill jag återigen säga att EU har en roll att spela genom att driva på detta, på ett positivt sätt.
Mest av allt välkomnar jag att vi nu har kollektivt ansvar för att skydda civila mot folkmord, krigsförbrytelser, etnisk rensning och brott mot mänskligheten.
Vi ser nu fram emot konkreta belägg för att FN i framtiden kommer att kunna undvika de tragiska misstag som vi såg i Bosnien och Rwanda.
I reformfrågan beklagar vi att generalsekreteraren även i fortsättningen kommer att detaljstyras av FN: s medlemsstater.
Den största besvikelsen är misslyckandet med icke-spridning av kärnvapen.
Det innebär att vi nu har en stor lucka i våra internationella överenskommelser och att EU återigen måste utöva påtryckningar för att driva frågan framåt.
Slutligen vill jag ta upp ändringsförslaget från PSE-gruppen om rättigheter till sexuell och reproduktiv hälsa.
Det är en viktig ståndpunkt för oss om vi ska möta millennieutvecklingsmålen.
Det underbygger alla dessa mål, särskilt i fråga om hiv / aids och barna- och mödradödlighet.
Jag litar på att parlamentet kommer att återinsätta det i texten, att vi kommer att göra detta åtagande i detta viktiga avseende, som vi gjorde när vi röstade om mitt betänkande om millennieutvecklingsmålen.
Parlamentet bör sedan stötta FN: s internationella legitimitet.
Insatserna för de politiska ledarna var höga 1945.
Insatserna är höga nu, men skälen för att gå framåt är precis lika stora nu som då.
