# ID: svediakorp-gov459589
# author: Benita Ferrero-Waldner (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 748
# sentences: 38
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


,. Herr talman!
Jag är stolt över att ha deltagit i millennietoppmötet och den efterföljande ministerveckan.
Det var den största sammankomsten någonsin med världens ledare, och jag hoppas att det är inledningen till en ny period av internationellt samarbete.
Trots all kritik – kritik som också jag framförde – måste vi slå fast att FN är en grundsten i den moderna världsordningen.
Resultatet har – som min kollega redan har nämnt – varit blandat, men glaset är halvfullt och inte halvtomt.
Europeiska unionen var mycket ambitiös och tog täten, tillsammans med ordföranden för FN: s generalförsamling Jean Ping.
I slutändan kunde vi inte åstadkomma allt vi önskade.
Detta är normalt vid multilaterala möten.
Man har höga ambitioner, men i slutändan måste man kompromissa.
Med detta sagt fanns ett antal mycket viktiga resultat och annat som vi blev besvikna på.
Vilka var resultaten?
För det första var det fantastiskt för kommissionen att få millennieutvecklingsmålen stadfästa i millenniedeklarationen.
Detta uppnåddes tack vare min kollega Louis Michel.
Jag är glad att säga att EU har föregått med gott exempel med 0,56 procents ökning till 2010 och 0,7 procents ökning till 2015.
Det märktes att andra kolleger, särskilt från utvecklingsländerna, var mycket glada över det.
Det är första gången man uppnår detta på mellanstatlig nivå, när man återigen bekräftar millennieutvecklingsmålen som ett skyddande ramverk för utvecklingsinsatserna.
Den andra stora landvinningen var anslutningen till principen om ansvar för att skydda befolkningar från övergrepp.
Detta var en mycket stor framgång, eftersom det innebär en ny definition av begreppet suveränitet som ett positivt begrepp, med människor i centrum för säkerhetshänsyn.
Detta bör öka världssamfundets trovärdighet, och FN har för avsikt att agera mot folkmord, krigsförbrytelser, etnisk rensning och brott mot mänskligheten.
Jag kommer från ett land nära Balkan och minns ingripandet i Kosovo.
Det ingripandet har på sätt och vis utlöst denna nya utveckling i internationell rätt och, för första gången, stadfästandet av millenniemålen.
Den tredje framgången var den fredsbyggande kommissionen, som är ett viktigt konkret resultat som borde effektivisera och samordna världssamfundets gensvar på behoven i länder som kämpar med efterdyningarna av konflikter.
Kommissionen har arbetat med samma verktyg, från humanitära ansträngningar till återuppbyggnadsansträngningar och institutionsbyggande, från handel till alla frågor som rör demokrati och mänskliga rättigheter och från militära fredsbevarande uppdrag till valövervakningsdelegationer.
Allt detta kommer nu att samordnas i den fredsbyggande kommissionen, och vi menar därför att denna kommission måste få sin plats vid bordet.
Det finns också andra frågor som gjorde mig personligen besviken.
Den första har att göra med rådet för mänskliga rättigheter.
Det var mera ett namnbyte än en verklig förändring, men principen har åtminstone blivit accepterad och vi hoppas att vi tillsammans kan arbeta för att göra arkitekturen för mänskliga rättigheter bättre, mer central, tillsammans med generalförsamlingens nye ordförande Jan Eliasson.
Det är viktigt att ha en stark och trovärdig institution som omfattar medlemsstater med gott anseende i fråga om mänskliga rättigheter.
Å andra sidan togs några positiva steg för de mänskliga rättigheterna, såsom fördubblingen av budgeten för FN: s högkommissarie för mänskliga rättigheter, något som ger möjlighet till direkta åtgärder på fältet.
Jag noterar också, och understöder, att slutdokumentet från toppmötet innehåller en föresats att ” stödja FN: s mekanism för mänskliga rättigheter med syfte att se till att alla åtnjuter mänskliga rättigheter ”.
Ett annat negativt inslag var hela nedrustningsfrågan.
Den beskrevs av FN: s generalsekreterare Kofi Annan som ingenting annat än en skandal.
Det är uppenbart att vi måste fortsätta arbeta med den mycket viktiga frågan.
Det finns ytterligare två frågor, och den ena är miljön.
Miljömässig hållbarhet är ett viktigt instrument i vår kamp mot fattigdom, för stabilisering och för större säkerhet.
En miljöorganisation inom FN skulle ha varit det rätta svaret från världssamfundet, särskilt nu, med tsunamin, Katrina och Rita och översvämningarna i EU.
Slutligen ett ord om reformerna av FN: s administration.
Jag tycker att det är mycket viktigt att generalsekreteraren inte bara har ansvar och kan ställas till svars, utan att han också får auktoritet att leda reformen av organisationen och har möjlighet att genomföra den.
