# ID: svediakorp-gov459552
# author: Andris Piebalgs, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,569
# sentences: 64
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Europeiska kommissionen är mycket bekymrad över den nuvarande situationen på oljemarknaden, som karakteriseras av starka prisökningar.
De underliggande orsakerna till dessa höga priser är den allt mer ansträngda balansen mellan tillgång och efterfrågan, framförallt på grund av en stark ökning av efterfrågan på olja under de senaste åren, särskilt i Förenta staterna och Kina, och, som en följd av detta, den rådande betydande bristen på extra råoljeproduktion och raffineringskapacitet.
Faktum är att vi 2004 hade den största världsomfattande ökningen av efterfrågan på olja någonsin.
Under sådana förhållanden – när det finns begränsade reserver – driver särskilda händelser som kriget i Irak, orkanen Katrina och spekulationer i bränsle upp priserna ännu högre.
Eftersom dessa höga priser börjar få en kännbart negativ inverkan på våra medborgares välbefinnande, särskilt på de mest utsatta, och på vår ekonomi, måste kommissionen liksom medlemsstaterna koncentrera sina ansträngningar på denna utmaning.
Även om kommissionen naturligtvis inte ensam kan lösa detta problem menar jag att den kan göra en betydande insats för att uppnå rimligare prisnivåer.
Detta är viktigt för EU-medborgarna, men också för de utsatta befolkningarna i utvecklingsländerna, för vilka följderna är ännu mer förödande.
Efter djupgående diskussioner i kommissionen och med fullt stöd från mina kolleger, och särskilt från ordförande José Manuel Barroso, har jag nyligen lagt fram en fempunktsplan med åtgärder som kommissionen redan vidtar och som nu kommer att påskyndas för att möta denna utmaning.
Vår första åtgärd måste vara att spara energi och att minska efterfrågan.
Alltsedan jag tillträdde har detta haft högsta prioritet.
Kommissionen antog redan i juni 2005 en grönbok om effektiv energianvändning där det konstateras att det finns möjlighet för EU att spara så mycket som 20 procent av sin nuvarande energianvändning på ett kostnadseffektivt sätt.
När den gällande lagstiftningen har genomförts fullt ut kommer en energibesparing på 10 procent att kunna uppnås.
Kommissionen vidtar därför åtgärder för att påskynda en europeisk handlingsplan för effektiv energianvändning som kommer att följa upp grönboken med en rad konkreta åtgärder för att uppnå potentialen på 20 procent: ökade påtryckningarna för ett fullständigt och snabbt genomförande av det nya byggnadsdirektivet och stora satsningar på en överenskommelse om förslaget till ett direktiv om energitjänster.
Men att enbart EU sparar energi löser inte problemet.
Den verkliga utmaningen består i att utnyttja det goda exempel som utvecklats i EU till att verka för en energipolitik utanför unionen som också inriktar sig på att begränsa efterfrågan istället för att helt enkelt öka tillgången på olja och gas.
I detta sammanhang kan EU: s exempel illustrera hur ökad energieffektivitet kan minska produktionskostnaderna.
Jag prioriterar detta i mina bilaterala kontakter med andra större energiförbrukande nationer och via Internationella energiorganet.
Samtidigt är vi lyhörda för den särskilda situationen för de starkt oljeberoende och utsatta utvecklingsländerna.
Vår andra åtgärd måste bli att öka EU: s användning av alternativa energiformer.
Det mest logiska svaret på höga oljepriser är att gå över till att använda alternativa, konkurrenskraftiga och mer miljövänliga energikällor på alla områden där detta är möjligt.
Till exempel måste energipotentialen hos biomassa i EU utvecklas.
En handlingsplan för biomassa kommer att läggas fram före årets slut.
Vi bör också öka forskningen om vind-, våg- och solenergi, om väte – särskilt med avseende på transporter – och om rent kol och kolupptagning, och jag kommer att förorda adekvat finansiering av detta i sjunde ramprogrammet.
Det adekvata genomförandet av biobränsledirektivet kan också bli givande i detta avseende.
Slutligen kommer kommissionen före slutet av 2005 att lägga fram ett meddelande om ekonomiska stödprogram för förnybara energikällor.
Dessutom bör vi verka aktivt för att skapa globala allianser för att utforska lönsammare användning av förnybara energikällor, särskilt i utvecklingsländerna.
För det tredje måste vi öka öppenheten och förutsägbarheten på oljemarknaderna.
Bristen på öppenhet på världens oljemarknader ger utrymme för spekulationer och hämmar investeringarna inom oljesektorn.
Kommissionen kommer att vidta flera åtgärder för att tackla den här situationen såsom att påskynda skapandet av ett europeiskt system för övervakning av energimarknaden inom kommissionen.
Syftet med detta observationssystem skulle vara att tillhandahålla tillförlitlig information för att underlätta privata operatörers investeringar inom energisektorn och att förbättra det politiska beslutsfattandet.
Kommissionen kommer också att påskynda åtgärder för att dess avdelningar ska kunna offentliggöra uppgifter om nivån på EU: s oljelager på ett mer regelbundet sätt.
För det fjärde måste vi öka tillgången på olja och gas.
Även om vi måste prioritera en minskning av efterfrågan och en övergång från olja så skulle det vara fel att inte erkänna att världen kommer att behöva mer olja och större raffineringskapacitet.
Därför kommer kommissionen att stärka dialogen mellan producenter och konsumenter med de oljeproducerande länderna, inklusive OPEC.
Denna dialog inleddes redan i våras och söndagen den 18 september träffade jag ordföranden för OPEC-konferensen, Sheikh Fahad al Sabah, i Wien.
Jag gav då uttryck för vår oro över den rådande oljesituationen och för våra förväntningar på samarbetet med OPEC.
Låt mig i detta hänseende informera er om att OPEC har åtagit sig att bidra till att stabilisera den internationella oljemarknaden och att bidra till att återinföra godtagbara nivåer på oljepriserna.
På detta möte betonade OPEC behovet av investeringar i hela försörjningsledet för olja och påpekade särskilt den otillräckliga raffineringskapaciteten på oljemarknaden.
OPEC förklarade också att man ser fram emot att få fler chanser att investera i den europeiska förädlingssektorn för olja.
Från kommissionens sida framförde vi till OPEC vår oro över att den nuvarande otillräckliga reserven ger utrymme för spekulativa transaktioner på internationell nivå och skapar ökat tryck på oljemarknaden.
Andra samtal med betydande oljeproducerande länder – som Ryssland, Norge och länderna kring Persiska viken –, med olje- och gasindustrin och med de största oljeförbrukande länderna i världen – som Kina, Indien och Förenta staterna – kommer också att fortsätta.
En handlingsplan för effektiv energianvändning och förnybara energikällor har nyligen utformats mellan EU och Kina.
Slutligen kommer jag snart att träffa företagsledare från de större oljebolagen eftersom jag anser att det är mycket viktigt att oljebolag handlar på det mest ansvarsfulla sättet med hänsyn till den rådande situationen.
Jag kommer särskilt att framhålla behovet av mer investeringar från deras sida och av att besluta vilka ytterligare åtgärder som kan vidtas för att avlägsna flaskhalsar som förhindrar ytterligare investeringar, särskilt inom raffineringssektorn.
För det femte måste vi reagera effektivt på krissituationer med avseende på oljelager.
I detta sammanhang har kommissionen stött Internationella energiorganets förslag av den 2 september om att öka oljetillförseln med 2 miljoner fat om dagen under en 30-dagarsperiod.
Även om de flesta av dessa samlade internationella ansträngningar i början kommer att gå ut på att frigöra säkerhetslager av olja på den internationella marknaden förespråkar kommissionen starkt att energibesparande åtgärder uppmuntras.
Vid behov kan detta leda till att medlemsstaterna använder sig av inskränkningar av efterfrågan ifall ytterligare åtgärder krävs.
Detta gäller särskilt om minskningen av lager till slut förväntas fortgå i flera månader.
Som ni förmodligen känner till måste alla medlemsstater enligt EU-rätten ha reservlager av olja som motsvarar 90 dagars normal förbrukning och som kan användas i händelse av kortvariga yttre störningar i försörjningen.
Även om EU har reservlager av olja så har unionen aldrig använt dem eftersom den inte har några rättsliga möjligheter att göra det.
EU måste agera på egen hand eftersom alla EU-medlemsstater inte är medlemmar i Internationella energiorganet.
I detta avseende har kommissionen redan börjat att regelbundet sammankalla gemenskapens försörjningsgrupp för olja i syfte att diskutera oljepriserna, de krisåtgärder som vidtagits av medlemsstaterna och effektivare sätt att samordna krisåtgärder på gemenskapsnivå.
De senaste händelserna visar på ett tydligt behov av en mekanism för att samordna användningen av oljelager i Europeiska unionen.
Kommissionen funderar nu på hur detta kan göras på bästa sätt och kommer att diskutera detta med alla intressenter i ett nytt forum för fossila bränslen som jag har inrättat och som kommer att träffas för första gången i Berlin i oktober.
Jag vill påpeka att jag vid utarbetandet av ett sådant förslag kommer att ta stor hänsyn till Europaparlamentets synpunkter på kommissionens tidigare förslag i denna fråga.
Som en sista kommentar vill jag framhålla att kommissionen inte anser att den bästa reaktionen på höga oljepriser är att som kompensation sänka skatterna.
Detta uppmuntrar bara konsumenterna att fortsätta att konsumera.
Ministrarna vid det senaste informella Ekofinmötet var klart överens om att snedvridande skattemässiga och andra politiska åtgärder som förhindrar den erforderliga anpassningen bör undvikas.
Det är ett faktum att skattesänkningar som inte samordnas kan ha en snedvridande inverkan på konkurrensen på den inre marknaden.
Slutligen har kommissionen varit mycket aktiv när det gäller att föreslå åtgärder för att rätta till situationen.
Detta kommer att bli framgångsrikt endast om alla berörda – EU-institutionerna, industrin, tredjeländer och internationella organisationer – samarbetar.
Jag är därför fast besluten att utnyttja den modell för en balanserad energipolitik som utvecklats inom EU som en modell för ytterligare internationell omställning och att visa vårt engagemang för att hjälpa utsatta befolkningar både i EU och i utvecklingsländer.
