# ID: svediakorp-gov459449
# author: Olli Rehn, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 808
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill särskilt gratulera Douglas Alexander till frågorna om uttalandets rättsliga karaktär.
I likhet med honom ska jag hoppa över småfrågorna och gå rakt in på det väsentliga.
Några parlamentsledamöter har frågat om kommissionen kan få fram ett skriftligt uttalande från den turkiska regeringen om ratificeringsprocessen och om uttalandets karaktär.
Jag tar denna fråga på mycket stort allvar och jag är villig att be mina kolleger i den turkiska regeringen om detaljer om ratificeringsprocessen.
Vi måste ta hänsyn till att Turkiet har ett parlamentariskt system – tack och lov är det en parlamentarisk demokrati.
Det är den turkiska nationalförsamlingen som kommer att ratificera Ankaraprotokollet, inte Turkiets regering.
Jag är säker på att ni som parlamentariker väl förstår denna ordning och håller med om att det skulle vara mycket känsligt och faktiskt tvivelaktigt om en kommissionsledamot gav garantier på Europaparlamentets vägnar.
Den viktigaste punkt som måste framhållas igen är att den turkiska regeringens förklaring inte på något sätt kan innebära ett ifrågasättande av Turkiets skyldigheter.
Protokollet måste genomföras fullt ut och korrekt, och förklaringen minskar inte på något sätt den rättsliga giltigheten av att Turkiet har undertecknat protokollet.
Det finns också en mycket stark översynsklausul i den EU-förklaring som medlemsstaterna godkände i förra veckan och som gäller 2006.
Dessutom har vi alla nödvändiga resurser för att säkerställa ett fullständigt genomförande eftersom det i annat fall kommer att innebära direkta följder för förhandlingarnas framgång.
Det finns mycket tydliga och kraftiga villkor – och låt oss inte underskatta turkarnas intelligens.
De vet att de för att göra framsteg i förhandlingarna måste genomföra protokollet fullt ut eftersom de har undertecknat det och snart kommer att ratificera det.
När det gäller utsikterna till nya fredsprocesser i Cypern, något som nämndes i många anföranden, står Europeiska unionen fortfarande fast vid vårt övergripande mål som är Cyperns återförening.
I detta sammanhang vill jag påminna om den förklaring som EU och medlemsstaterna kom överens om i förra veckan, och jag citerar, ” om vikten av att understödja de insatser som görs av FN: s generalsekreterare för att få till stånd en övergripande lösning av Cypernproblemet ”.
Kommissionen är fortfarande beredd att bistå Förenta nationerna lika aktivt som hittills på alla områden där detta är möjligt, och vi kommer att beslutsamt fortsätta detta arbete i framtiden.
Men låt oss vara uppriktiga och öppenhjärtiga här; nyckeln till lösningen finns hos de båda befolkningsgrupperna, och det är hög tid för båda befolkningsgrupperna att inleda en seriös dialog med varandra så att Cypern kan bli en medlemsstat som alla andra, ett enat land med fred.
Båda befolkningsgrupperna är synnerligen intresserade av en lösning och de är bäst skickade att ta itu med de avgörande frågorna.
Vi förväntar oss naturligtvis också att Turkiet ska fortsätta att arbeta konstruktivt för en lösning och stödja återupptagandet av FN: s ansträngningar.
Låt oss också tänka på vad dagens omröstning handlar om.
Den handlar om att avsluta ett förfarande från EU: s sida som gäller ett åtagande av Turkiet som vi själva har krävt eller till och med insisterat på.
När vi nu har uppnått detta finns det några på vår sida som säger ” nej tack ”.
Allvarligt talat kan jag inte låta bli att jämföra detta med en ganska egendomlig situation på en fotbollsplan.
Föreställ er att ert lag har arbetat mycket hårt i 89 minuter för att göra ett vinnande mål.
Till sist är målskytten ensam i målområdet, han passerar målvakten och ska just placera bollen i det tomma målet när tränaren plötsligt ropar ” stopp, vänd om och kom tillbaka med bollen ”!
Detta verkar kanske förnuftigt för en del men absolut inte för mig.
För mig är detta snarare självmål.
Dessutom är det svårt att förstå varför parlamentet skulle vilja tillämpa tullunionen bara på Tyskland men inte på Polen, på Grekland men inte på Cypern.
Återigen verkar detta kanske förnuftigt för en del men inte för mig.
Genom att rösta för godkännandet nu kommer ni att bidra till att utvidga tullunionen så att den omfattar alla nya EU-medlemsstater.
Till sist vill jag framföra en ytterst viktig vädjan.
Jag vill kraftfullt uppmana ledamöterna att för EU: s skull inte försvaga vår förhandlingsposition genom att skjuta upp godkännandet av protokollet.
Genom att rösta för godkännandet nu kommer vi i stället att ge Europeiska unionen mycket större trovärdighet i dess krav på en snabb ratificering i den turkiska nationalförsamlingen.
Detta bör vara vårt mål.
Låt oss hålla detta huvudmål i minnet och låt oss rösta för ett godkännande för vår trovärdighets skull och för EU: s skull.
