# ID: svediakorp-gov459448
# author: Douglas Alexander, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,077
# sentences: 46
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman!
Jag tackar er för denna möjlighet att tala till parlamentet som svar på en debatt som har varit både förlösande och känsloladdad.
Jag vill dock börja med att upprepa vad kommissionsledamot Olli Rehn sa tidigare och välkomna de bulgariska och rumänska observatörerna till parlamentet.
Jag välkomnar också denna debatts förlösande karaktär och Elmar Broks och andra parlamentsledamöters uppriktiga ansträngningar att säkerställa ett brett stöd så att Europaparlamentets röst verkligen hörs före den 3 oktober.
Jag vill också tacka kommissionsledamot Olli Rehn för hans bidrag till de tidigare diskussionerna.
Formuleringarna och innehållet i hans anföranden vittnar om i hur hög grad ordförandeskapet och kommissionen intar en gemensam hållning till de viktiga frågor vi står inför.
Jag vill ge ett erkännande åt Elmar Brok och hans företrädare som föredragande, och faktiskt också åt ledarna för alla de politiska grupperna som vi har hört i dag, för att de har framfört sina åsikter så tydligt.
Jag vill också ta tillfället i akt och uttrycka min uppskattning av det arbete som utförts av andra ledamöter av Europaparlamentet, till exempel Doris Packs arbete om kvinnors rättigheter i Turkiet.
Jag anser att våra diskussioner och överläggningar under förmiddagen har tillförts både erfarenheter och sakkunskap genom detta arbete.
Jag ber parlamentet om ursäkt för att jag inte försöker svara på varje specifik punkt som har tagits upp under denna debatt, som har varit lång men icke desto mindre upplysande.
Låt mig i stället ta upp de viktigaste ämnen som berörts av ett antal olika talare.
Jag ska börja med den allmänna punkt som antyddes av Francis Wurtz, nämligen att ordförandeskapet verkar för att rådet ska fullfölja mandatet från slutsatserna av Europeiska rådets möte i december, som sedan faktiskt bekräftades på nytt vid mötet i juni.
Beslutet att inleda faktiska förhandlingar med Turkiet den 3 oktober har därför redan fattats.
Vår uppgift som ordförandeskap är att se till att villkoren är uppfyllda och att det råder enighet om förutsättningarna för detta.
Låt mig i detta sammanhang ta upp frågan om Kroatien som Elmar Brok, Hans-Gert Poettering och inte minst Martin Schulz nämnde.
Turkiet och Kroatien är naturligtvis två olika frågor.
Det har ställts villkor i båda fallen, och rådet kommer att fatta beslut självständigt utifrån en bedömning av dessa objektiva kriterier.
Men jag är glad att det i båda dessa länders fall uppenbarligen redan har gjorts betydande framsteg när det gäller deras önskan att ingå i den europeiska familjen, vilket Andrew Duff uttryckligen erkände i sitt anförande under förmiddagen.
Jag ska också beröra några av de specifika frågor som togs upp.
Det uttrycktes oro över Turkiets uttalande före den 3 oktober.
Det är viktigt att särskilt inse att farhågorna gällde erkännandet av Cypern och genomförandet av protokollet till Ankaraavtalet.
Rådets ståndpunkt i båda dessa frågor är tydlig, och den formulerades faktiskt i den förklaring som jag citerade i mitt inledningsanförande.
Jag kommer att låta komissionsledamot Olli Rehn svara på de specifika punkter som gäller ert brev till honom, men rådets ståndpunkt har redan klargjorts när det gäller kravet på fullständigt genomförande, inklusive uttalandet.
Kravet på övervakning har faktiskt också framförts.
När det specifikt gäller de reformer som redan har genomförts men också de reformer som måste genomföras i fortsättningen, vilket är viktigare, har jag mycket noga noterat den oro som har kommit till uttryck här under förmiddagen såväl i fråga om minoriteternas ställning och religions- och yttrandefriheten som i fråga om de mänskliga rättigheterna i vidare mening.
Kommissionsledamot Olli Rehn har redan kommenterat det specifika fallet med den framstående turkiske författaren Orhan Pamuk.
Men jag vill i all vänlighet påminna parlamentet om att utkastet till förhandlingsramar och den omfattande reformprocess som har utstakats av kommissionen tar sikte just på dessa farhågor.
Detta är i själva verket en av anledningarna till att både kommissionen och rådet har varit så angelägna om att driva på förhandlingsprocessen för att säkerställa ytterligare framsteg i reformarbetet.
På denna punkt i vår debatt är det också värt att reflektera över Emma Boninos ord när hon klargjorde att EU-processen redan har lett till enorma resultat inom Turkiet trots att många framsteg återstår att göra.
En fråga som i någon mån har blivit hängande i luften i en del av inläggen har varit frågan om det yttersta syftet med de diskussioner och den process som nu sätts i gång.
För att svara på den frågan bör man återigen dra sig till minnes slutsatserna från toppmötet den 17 december 2004.
Låt mig citera direkt från slutsatserna: ” det gemensamma målet för förhandlingarna är anslutning ”.
Uttalandet fortsätter dock med orden att ” dessa förhandlingar är en öppen process vars resultat inte kan garanteras i förväg ”.
Låt oss därför vara helt på det klara med att det gemensamma målet för förhandlingarna var fullt medlemskap men i lika hög grad att uttalandet innehöll mycket tydliga villkor.
Jag har i dag också noterat den oro över unionens absorptionsförmåga som har kommit till uttryck.
Detta återspeglas faktiskt i kommissionens utkast till förhandlingsramar.
Några talare nämnde att det är nödvändigt med en lösning av Cypernfrågan, och detta är naturligtvis en viktig och känslig fråga.
Men jag välkomnar att parlamentet erkänner betydelsen av ett omfattande stöd till FN-processen, och även detta återspeglas i rådets tidigare förklaring.
Den sista punkt jag vill ta upp är frågan om konstitutionen.
Många har talat om den i relation till Turkiets anslutning.
Men jag vill i all vänlighet påminna parlamentet om att det kommer att finnas ytterligare tillfällen att diskutera utkastet till fördrag om upprättande av en konstitution för Europa.
Europeiska rådet beslutade faktiskt i juni att hålla ytterligare ett möte för att ta upp denna fråga på nytt under våren 2006.
Detta fritar dock inte rådet eller kommissionen från skyldigheten att under tiden fortsätta att göra framsteg på en rad områden som gäller EU: s framtid.
Detta är vad vi har för avsikt att göra.
Jag värdesätter synpunkterna på våra tankar kring Turkiets anslutning och jag värdesätter särskilt att jag har fått möjlighet att höra parlamentsledamöternas åsikter i just detta skede med tanke på att beslutet och den process som nu sätts i gång är nära förestående.
