# ID: svediakorp-gov459447
# author: György Schöpflin (PPE-DE ). – (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 280
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det finns två principer som verkar komma i konflikt med varandra när det gäller Turkiet.
Vilket är viktigast: demokrati och Köpenhamnskriterierna eller Turkiets betydelse som geostrategisk partner?
Det finns en allvarlig fara för att de som förespråkar det geostrategiska argumentet underskattar bristerna i Turkiets hittillsvarande utveckling mot demokrati.
Det råder starkt delade meningar om situationen håller på att förbättras eller försämras när det gäller uppfyllandet av Köpenhamnskriterierna.
Beslutet att väcka åtal mot Orhan Pamuk för förtal av den turkiska republiken därför att han hade uttalat sig kritiskt om folkmordet på armenierna och behandlingen av den kurdiska minoriteten är djupt oroande.
I en fullt demokratisk stat kan sådant inte vara ett tillräckligt skäl för att vidta rättsliga åtgärder.
Det finns de som skulle vilja ha överseende med dessa och många andra brister i Turkiet, inte minst genom att kalla dem ” trafikolyckor ”.
Problemet med denna inställning är att den ger alltför fritt spelrum åt dem som faktiskt inte är intresserade av den demokratiska förändringen av Turkiet.
Den verkar också avskräckande på landets hängivna demokrater.
Vad är det för mening med att kämpa för demokrati om andra inte straffas för sitt odemokratiska beteende?
Allt detta föranleder en svår fråga: Har den turkiska regeringen kontroll över alla institutioner inom den turkiska staten?
Om den inte har det är det otänkbart att Turkiet kan uppfylla Köpenhamnskriterierna.
Detta aktualiserar i sin tur det ännu svårare problemet med den turkiska krigsmakten som fortfarande har rätt att ingripa i den politiska processen för att skydda landets sekulära karaktär och territoriella integritet.
Är detta förenligt med Köpenhamnskriterierna?
