# ID: svediakorp-gov459443
# author: Ursula Stenzel (PPE-DE ). – (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 337
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Turkarna gör det inte lätt för ledamöterna i parlamentet.
Vi måste fråga oss själva vad som faktiskt pågår.
Beträffande Cypern, vad är det egentligen som gäller?
Medan det utvidgade tullavtalet innebär att Cypern indirekt erkänns, har man samtidigt gjort ett ensidigt uttalande om att man inte alls erkänner landet.
Det har aldrig tidigare hänt något liknande i samband med inledandet av anslutningsförhandlingar.
Den turkiska ställningen är kanske förståelig, men vi i parlamentet bör inte finna oss i en sådan typ av tvång.
För det andra vill jag säga att ingen hittills har kunnat övertyga mig om att Turkiet uppfyller de politiska kriterierna; möjligen på papperet, men inte i verkligheten.
Författare som uttryckligen har hänvisat till de kurdiska och armeniska problemen läxas upp och finner sig ställda inför rätta.
Advokater som försöker försvara kurdernas mänskliga rättigheter hindras när de försöker företräda sina klienter.
Jag vill inte gå in på frågor som rör kvinnors rättigheter, men de motsvarar inte på lång väg EU: s normer.
Det var med hopp om framsteg för de mänskliga rättigheterna som EU förband sig att inleda förhandlingar med Turkiet, men den avgörande frågan är att vi tillämpar två olika sorters regler här.
Till exempel intar vi en mycket mer tolerant hållning gentemot Turkiet än mot Kroatien, som har fört fram ojämförligt fler bevis på framsteg på det här området, och som uppfyller målen i handlingsplanen från rådets arbetsgrupp.
Betänkandet från Camiel Eurlings är ett försök att göra det omöjliga.
Om det inte på något sätt definieras svart på vitt att utgången av dessa förhandlingar är öppen, och om parlamentets minimikrav – som anges i de två nya ändringsförslagen från gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater – inte infrias, då anser jag att man bör förkasta hela betänkandet i syfte att före den 3 oktober sända ett budskap, inte minst till rådet.
