# ID: svediakorp-gov459431
# author: Geoffrey Van Orden (PPE-DE ). – (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 458
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Förra julen röstade rådet för Turkiet när vi kom överens om att anslutningsförhandlingarna skulle kunna inledas den 3 oktober 2005 under förutsättning att vissa villkor uppfylldes.
Dessa villkor har nu uppfyllts.
Den moderniseringsprocess som har ägt rum i Turkiet under de senaste 70 åren har påskyndats enormt, och nu ägnas särskilt stor uppmärksamhet åt frågor om de mänskliga rättigheterna och åt att överbrygga historiska missförhållanden.
Naturligtvis finns det fortfarande dissidenter i Turkiet som har separatistiska ambitioner eller som vill att Turkiet återigen ska frigöra sig från västerländskt inflytande.
Därför är det viktigt att se till att en försvagning av de skyddande statliga strukturerna inte ger radikala element en möjlighet att förändra Turkiets karaktär av enad och sekulär demokrati.
Vi har hört att förhandlingarna kommer att bli de hittills striktaste.
Naturlig rättvisa och fair play borde innebära att Turkiet behandlas på samma sätt som andra kandidatländer till Europeiska unionen.
Man bör hålla isär Cypernfrågan och frågan om Turkiets kandidatur, men de båda frågorna har blivit oupplösligt sammankopplade.
Öns historia har förvrängts under de senaste 30 åren i runda tal.
Det har begåtts fel på båda sidor, och man tjänar inte rättvisan genom att låtsas att det bara är turkarna som bär skulden.
Vi bör inte begära mer av Turkiet och turkcyprioterna när det gäller Republiken Cypern än vi begär av Grekland och grekcyprioterna när det gäller norra Cypern.
Det var folket i norra Cypern som röstade för Annanplanen.
Det är regeringen i norra Cypern som har sagt sig vara redo att återuppta förhandlingarna med utgångspunkt från FN: s generalsekreterares plan.
Motståndarna till planen finns i söder.
Varför ska Turkiet öppna sina hamnar för fartyg som seglar under Republiken Cyperns flagg när hamnarna i norra Cypern är stängda för internationell handel och internationella direktflyg inte får landa på Ercanflygplatsen?
I maj 2004 lovade Europeiska rådet att isoleringen av norra Cypern skulle upphöra, men det har inte gjort mycket åt saken.
Detta är inte rättvisa.
Cypernfrågan måste lösas.
Det enande som så många av oss vill se måste genomföras på ett sätt som gynnar båda befolkningsgrupperna på ön, inte bara den ena.
Jag välkomnar inledandet av förhandlingar med Turkiet.
Dessa förhandlingar kommer att pågå i många år.
Kommissionsledamot Olli Rehn har helt riktigt påpekat att resan är lika viktig för Turkiet som målet.
Vad som är klart är att utsikterna till Turkiets anslutning kommer att få en katalysatoreffekt på Europeiska unionens karaktär; EU kommer att tvingas att ge upp sina integrationssträvanden och bli en lösare gemenskap av suveräna nationer.
Detta kommer att gagna oss alla enormt mycket.
