# ID: svediakorp-gov459426
# author: Michel Rocard (PSE ). – (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 465
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionsledamot!
Till skillnad från den föregående talaren är jag, och många med mig, övertygad om att Turkiets anslutning till unionen är viktig för att trygga försoning, fred och säkerhet i hela regionen, för att bidra till ansträngningarna att göra det till ett demokratiskt och utvecklat land och kanske framför allt för att visa ett muslimskt land att det finns plats för det i en union av demokratiska länder om det respekterar de mänskliga rättigheterna.
Det är emellertid en mycket svår uppgift, som den här debatten visar, eftersom det finns fientliga krafter som vinner mark och som strävar efter att den här processen ska sluta i ett misslyckande.
Herr talman, herr kommissionsledamot!
Det som vi har här är ett skolboksexempel som visar vilka politiska svårigheter som finns med att fatta beslut som medför en mängd komplikationer på kort sikt och vilkas positiva resultat inte kommer att visa sig förrän hela 10 eller 15 år senare.
Därför uppmanar jag er att lägga stor vikt vid och mycket tid på uppgiften att förklara.
Ni måste förstås tala om svårigheterna, som den ensidiga turkiska förklaringen om Cypern som nämndes nyss, liksom fallen med människor som nyligen har dömts för sina åsikters skull.
Men vi måste också understryka de framsteg som har gjorts och skälen till fördröjningarna.
Med tanke på detta kan jag inte tro annat än att förklaringen om Cypern, som jag beklagar, är ett svar från Turkiet på grekcyprioternas vägran att anta FN: s förslag, ett svar som dess folk länge har väntat på.
Detta är ingen ursäkt för någonting, men det hjälper oss att få bättre förståelse för händelseutvecklingen och framför allt att förstå att vi snarast måste informera FN om att det måste intensifiera sitt arbete och återuppta sin medling.
Och framför allt måste vi mycket starkare betona betydelsen av den akademiska konferensen om den armeniska frågan som hölls i Istanbul alldeles nyligen.
Det är ett tabu som äntligen har fallit och det krävdes ett mycket starkt engagemang från premiärministerns sida för att åstadkomma det.
Det innebär inte att den allmänna opinionen i Turkiet från och med nu är beredd att erkänna vad som hände, men det är åtminstone ett första viktigt steg i riktning mot ett sådant erkännande.
Herr talman, herr kommissionsledamot!
Processen kommer att misslyckas om de förhandlingar som ni för och de framsteg som de ger upphov till förbigås med tystnad.
Kom med beskrivningar, förklara er – ni måste kämpa på två fronter: för era turkiska partner och för den europeiska allmänna opinionen.
Kämpa på båda fronterna och glöm aldrig bort att göra det!
