# ID: svediakorp-gov459425
# author: Jacques Toubon (PPE-DE ). – (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 298
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Det brittiska ordförandeskapet inledde med ett anförande av Tony Blair som var fullt av locktoner och ambitioner.
Från och med nu vet vi att det enda beslut av vikt som ska fattas under andra halvåret 2005 – som ändå är så avgörande – kommer att bli inledandet av förhandlingar med Turkiet.
Ett sådant beslut är höjden av falska förespeglingar och diplomatisk korrekthet, det visar att man nonchalerar våra befolkningars åsikter och det är inte i linje med det europeiska integrationsprojektet.
Det är framför allt detta projekt som det handlar om.
Den Europeiska union som vi vill ha är inte den som Turkiets närvaro skulle tvinga oss att skapa.
Vår politiska union och den framtid som denna stora nationalstat, som vi respekterar, vill sträva efter på suverän och nationalistisk grund är inte förenliga.
Sedan den 15 december 2004 har situationen blivit ännu farligare än tidigare.
När det handlar om fri- och rättigheter, vägran att erkänna det armeniska folkmordet, situationen i den region där kurderna bor och slutligen vägran att erkänna Cypern, ser vi tydligt att förhandlingarna kommer att föras på Turkiets villkor, snarare än på EU: s, vilket är någonting som vi alltid har kritiserat.
Hur kan man säga att vi, efter det beslut som rådet fattade i slutet av förra året, nu på ett bättre sätt har uppfyllt villkoren för att inleda förhandlingar?
Mina damer och herrar!
Därför är det viktigt att parlamentet, som företräder folket, sänder ut ett kraftfullt budskap genom att skjuta upp beslutet om Ankaraprotokollet och genom att säga att förhandlingarna inte kan inledas på de villkor som man vill anföra i dag.
