# ID: svediakorp-gov459419
# author: Véronique De Keyser (PSE ). – (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 433
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet har alltid varit för att förhandlingar med Turkiet inleds, med det klara syftet att landet ska ansluta sig till Europeiska unionen.
I det här läget skulle jag dock vilja säga till Recep Tayyip Erdogan: uppriktigt sagt så hjälpte ni oss inte med era ensidiga förklaringar när Ankaraprotokollet undertecknades.
Som ni vet finns det tre grupper i det här parlamentet, vilket har framgått tydligt i dag.
Det finns de som klargör att de inte vill ha någonting med Turkiet att göra och som till och med glatt har förberett sig för en begravning.
Det finns ytterligare en grupp: de som låter sig nöja med ett konvenansparti och säger sig att Turkiet när allt kommer omkring är ett stort land, det är en korsväg för energitillgångar, det har vatten, det är en av Förenta staternas vänner och det uppförde sig korrekt under Irakkriget genom att inte lägga sig i händelseutvecklingen och att det i slutänden fortfarande finns 71 möjligheter för varje land att använda sin vetorätt under förhandlingarna.
Slutligen finns det en tredje grupp, och denna tredje grupp, som jag själv tillhör, tror på det här projektet men som ett verkligt politiskt projekt som banar väg för en tolerant, pluralistisk union som accepterar det annorlunda.
Detta är ingen begravning.
Det här enorma projektet, som är ett kolossalt vågspel som väljarna kommer att behöva övertygas om, har i stället två sidor.
Den första är att vi inte kommer att kompromissa, inte om Cypern, inte om den armeniska frågan, inte om det kurdiska folkets rättigheter och inte om kvinnornas rättigheter.
Det som vi vill ha är ett riktigt äktenskap där de berörda parterna kan säga sin mening.
Vi är orubbliga i vårt krav på demokrati av det här slaget.
Men det finns ytterligare en sida, som är ännu svårare att komma till rätta med.
Kommer vi – och med det menar jag EU – att lyckas att förändra oss utan att överge vår sociala modell?
Kommer vi, när vi välkomnar Turkiet, som läget är nu att lyckas med att inte bara förbättra våra institutioner och rösta för konstitutionsfördraget, utan också att visa solidaritet med detta land som visserligen är stort men också fattigt?
Detta är en fråga som förblir öppen.
Men om vi inleder förhandlingar så får vi inte glömma att i ett äktenskap så finns det två parter som båda har ett ansvar.
