# ID: svediakorp-gov459410
# author: Ioannis Kasoulides (PPE-DE ) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 259
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag var en av dem som i december i fjol inte motsatte mig inledandet av förhandlingar med Turkiet i hopp om att det skulle främja demokratiseringen och de mänskliga rättigheterna i detta land och att det skulle gynna freden mellan Turkiet, Grekland, Cypern och Armenien i regionen.
Tyvärr innebar förra året tillbakagång och inte framsteg.
Förutom lagstiftning om könsdiskriminering var det en viktig sak som krävdes av Turkiet.
Det var att det skulle utvidga genomförandet av Ankaraprotokollet till att även omfatta Cypern.
Men bara för en vecka sedan sa utrikesminister Abdullah Gül att hamnar och flygplatser inte har någonting med tullunionen att göra.
Rådet och kommissionen vill sopa detta under mattan på samma sätt som de har gjort med behandlingen av religiösa minoriteter, artikel 305 i strafflagen, frågan om folkmordet på armenierna, undertryckandet av kvinnodemonstrationer och så många andra frågor, däribland frågan om Orhan Pamuk och yttrandefriheten i Turkiet.
Behandlingen av Turkiet som kandidatland måste vara rättvis men strikt.
Vilka bland de tidigare tio kandidatländerna skulle vid inledandet av sina anslutningsförhandlingar ha vågat att inte erkänna en medlemsstat?
Och ändå är detta fallet med Cypern.
Vi kanske beklagar resultatet av folkomröstningen i Cypern, men vi måste respektera resultatet av denna folkomröstning liksom av folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna.
Den självbelåtenhet som rådet och kommissionen visar försvagar budskapet från dessa folkomröstningar.
Jag är rädd att problemet här inte är Turkiet.
Det är rådet och kommissionen.
